C är inlagd igen........ hon fyllde år igår........ skickade ett stort kort till henne, men hon fick inte det eftersom hon inte var hemma...............

jag fattar inte varför ingen gör något............ hennes förövare har hållit på i över 30 år......... han slutar aldrig............ societetssvinet........................

dör hon så kommer jag inte hålla tyst längre.......... har ingen aning om hur jag ska hitta honom, men jag slutar inte förrän han är dömd till minst livstids fängelse.....

det finns INGET jag kan göra för henne....... och hon har räddat mitt liv.......... har pratat med henne i telefon en gång faktiskt....... den enda av mina vänner som jag har gjort det med............

hon är världens finaste människa........ men så plågad........ torterad.......... av den där jävla grisen............. han tror att han är så jävla bra... så fin.... värdefull... han tror att han är så stor............. men han är bara en jävla pedofil och våldtäktsman..... feg..... som gömmer sig bakom sitt "blåa blod"......... och sakta, sakta dödar sin egen dotter...........

jag är helt slut nu........ helt utmattad........... imorgon ska jag gå och tända ljus i gravlyktan för D......... tidigt på fredag morgon är det 11 månader sedan han tog sitt liv i rummet brevid mitt.................. ........ .......................... .......och jag har fortfarande fullständig blackout mellan kl 5 och 6 på morgonen när de hittade honom............ minns inte alls varför jag vaknade................. hade jag bara tryckt på den jävla larmknappen så kanske de hade hört honom..... jag är säker på att de hade hört honom.......... och då hade han levt idag................... så.... jag dödade honom egentligen............ ............ ...... ............................... .......... ................... .... ........han var så fin................ en kanstött själ....... men så fin................ den enda som jag kände mig bekväm med av alla medpatienter....................... han var snällheten själv....................... så vänlig......... hjärtlig....... varm.................. kunde bara sitta tillsammans utan att prata................ sådant är sällsynt..................... det finns ingen som han........................

........kan fortfarande höra personalen på morgonen................. hur de försökte återuppliva honom.......... varje ord................... och samlingen i matsalen där avdelningschefen talade med oss.......... S som gnällde om att han skulle minsann ha sin jävla gröt.............. träffade terapeuten............. grät så jag inte fick luft............ personalen fick leda mig in tillbaka på avdelningen när jag kom tillbaka efter terapin........ grät så jag kunde inte stå upp........................ D's anhöriga satt i rummet och såg och hörde mig när jag kom......... skämdes.... skäms.... så mycket........ för att jag... JAG...... var så ledsen................... extra stesolid insatt... utan minsta tvekan................... jag blev hysterisk när jag såg polisen........ fullständigt hysterisk................ sjönk ihop på golvet och bara skrek.............. det var inte personalens fel....... och jag kände så mycket med de få som jobbade den natten..................... fick höra att det var ren rutin........ men jag ville bara att de skulle gå........... och så den störda ssk:n som ville få mig att skratta till ett youtube-klipp.... innan hans kropp ens kallnat i rummet intill............... högg tag i en annan ssk...... N...... grät så jag nästan kräktes.......... hon slog armarna om mig när jag visade henne vad den andra ssk:n hade gått in på på min dator.................

den 12 mars har det gått ett år.................. och precis som när min syster dog.......... så stannade inte världen när D dog......... den bara fortsatte........... som om deras liv inte betytt något............

................det SKÄR i hjärtat..........................

jag hatar mig själv

Tror jag har sovit bättre inatt... eller snarare mer... men jag har vaknat flera gånger.... Kollade mailen direkt när jag insett att jag inte kunde sova mer... och hade fått världens finaste mail *tack vännen*.... Sitter här och ler nu.... tänk så viktigt det är att kunna le fastän att allt känns så tungt...... Det ger hopp... hopp om att det kanske blir lite bättre om man "bara" står ut med skiten nu.....

Trodde att jag skulle få mina skrivarpatroner med posten idag, men när jag har kollat så har de inte ens skickat dem....... Ändå är de redan betalda.... och jag beställde dem i helgen, så då tror man att de ska skicka dem på måndagen........ men icke........

Kan i alla fall inte bara sitta här idag.... då blir jag galen.......... Vet inte vad jag ska göra.... men jag måste ut härifrån.......... Ska till det lilla biblioteket och hämta ut två böcker som jag reserverat........ Böcker om att teckna och måla människokroppen...... har tänkt att fortsätta min egen bildterapi...........

Vägde mig nu på morgonen.... och jag fortsätter min trend..... att gå ner ½kg i vikt under natten......... Men sen går jag upp i vikt under dagen med allt jag äter och dricker.......... Så jag har insett att det egentligen kvittar vad jag äter.... det enda som betyder något är hur mycket maten väger.....

...nu står det still i huvudet.............. känner paniken komma..... bara för att jag ska lämna lägenheten.................... försöker tänka tillbaka känslan jag får av att vara med hästarna....... men människor är inte som varken hästar, hundar eller kaniner...................