Som sista ryck nu ikväll har jag cyklat en mil på motionscykeln - och köpt ridbyxor! Hoppas bara att jag kommer i dem... men får jag plats i jeans i samma storlek så borde jag väl få plats i ett par ridbyxor...

De är begagnade, men det funkar ju ändå. Svinbilligt. Och då menar jag verkligen SVINBILLIGT. Skäms nästan... eller ja... jag gör nog det... och så fick jag med vantar på köpet   

Herregud vilken gullig människa!

Imorgon är det terapi igen. Kan inte prata om att jag inte orkar för jag vill inte skrämma terapeuten. Men vad ska jag prata om när allt bara är kolsvart och hon behöver och vill veta vad jag tänker och känner.......

.....tänker på alla mina vänner som jag inte hör av........... hoppas att ni mår bra.........

vaknade vid kl 4

tog en stesolid innan jag gick till terapeuten

grät och grät och grät

hon gör så gott hon kan, men hur slåss man mot sjukhusledningen

sa att jag har gett upp

för jag skiter verkligen i det här nu

mitt PO borde ta tag i det här, för det är sådant som hon ska hjälpa sina klienter med

men när jag pratade med henne igår så började hon bara prata om något annat och skrattade bort det

och jag får inte byta PO heller

har ätit massa mat ikväll och toppade det med bananer och grädde

så jävla äckligt, jag HATAR grädde

men jag var tvungen

ska vänta några timmar och stoppa i mig en hel karta laxertabletter

men maria har inga ätstörningar!! hon är fet så hon har inga som helst problem med maten!!! och det där med att ha laxerat sönder tarmarna så att de inte fungerar längre - det är bara psykiskt! precis som med smärtan i underlivet!! allt är bara psykiskt!

och det enda jag tänker är: toppen, jag är kärnfrisk och kan aldrig bli fysiskt sjuk eller ha ont på riktigt i hela mitt liv...............

men var är alla när jag har duschat efter att ha cyklat på motionscykeln och det gör så jävla ont att jag gråter

vem fan ser mig när jag sitter på golvet med särade ben och blåser kalluft för att försöka stilla smärtan och skavet

var är alla när jag tagit överdos på överdos av laxertabletter så att jag gråter för att min mage får så mycket stryk

vem fan bryr sig över de leverfläckar som växer okontrollerat både till form och färg

det är tur att allt bara är psykiskt, för då behöver ingen jävel inom vården bry sig!

VARFÖR ska JAG fortsätta kämpa när det inte finns NÅGON som kan och vill LYSSNA och TRO på det jag säger??????????????

de underminerar bara allt jag jobbat med i terapin - de tillintet gör mig och river sönder den lilla självkänsla jag fått och slänger min självbild på soptippen!!!!!!

STESOLIIIIIIIIIIIIIIID!!!