är hemma nu..... träffade läkaren.. och terapeuten.............. läkaren är så jävla bra..... SÅ JÄVLA BRA..........

vi har pratat om mina matproblem..... magen...... cymbaltan..... plastiken......... kvinnikliniken...........

jag skämdes ihjäl........ men jag gjorde det...... jag överlevde om än skakig.........

hon LYSSNAR på mig..... VILL VETA............ STÄLLER FRÅGOR............. klarar av att BOLLA IDÉER........ och RESPEKTERAR MIG..............

ska få movicol för magen............ och hon rekommenderade mig att försöka saxa ut dulcolaxen............... och jag som var helt förberedd på att hon antingen skulle säga att det var slut med den nu... eller att det redan är för sent att laga tarmarna.......................... men...... hon sa att de återhämtar sig....... kanske väldigt sakta.............. men det är inte kört för alltid............... tårarna började rinna när hon sa det........ hon såg nog hur ledsen jag såg ut när jag sa att jag vet att dulcolax är beroendeframkallande.....................

sen föreslog hon att vi ska (ja, VI...!) lägga till något till cymbalta...... som tar bort biverkningen med viktökning samtidigt som det ger lite "extra skjuts" åt cymbaltan....... hon pratade om fluoxetin... men... jag vet att det är SSRI........... och hon såg nog på mig att det var ganska tvärstopp där.......... och så föreslog hon abilify......... neuroleptika.. hmm...................... men.... saken är den att... när man har ett såhär bra samarbete (..HAR ett samarbete öht...!)... så törs jag vidga mina vyer och prova saker utanför mina ramar......... så jag är fan i mig inte "rigid", utan jag reagerar och fattar beslut utifrån det jag känner är bäst för mig.............. och.... jag tror att jag ska prova med abilify........ men vi var båda överens om att det är något att ta tag i till hösten, eftersom det bara är korkat att göra några sådana ändringar under sommaruppehållet....... och.... så är jag sådär igen..... sådär förvånad av gammal vana.... när hon säger att "jag vill ju kunna följa dig då och få veta hur det går"....................... HON BRYR SIG.....! de andra läkarna, förutom min allra första, hade gjort samma sak men av anledningen att de inte vill riskera att jag tar livet av mig och de kan "åka dit" för det............ det är MILSVID skillnad på de olika syftena.......!!

läkaren har inte hört något från kvinnokliniken........ och erkände att hon ju gjort allt hon kan........ och att det är synd att det har blivit såhär.............. men hon verkade glad över att höra att jag fått ett bättre bemötande per mail av de andra kvinnoklinikerna i landstinget...... ärligt talat så tröstar det mig också........... för här på min hemort skiter de ju fullständigt i mig.................. jag hade rätt att få en "second opinion" UTAN remiss - inom 3 mån......... och nu HAR jag remiss..... och får varken någon "second opinion" eller ens kontakt med någon...............

stannade och pratade med terapeuten en stund efteråt........ och vi kunde bara konstatera båda två att det är såååååååååååå jävla mycket lättare att samarbeta med en läkare som VILL samarbeta och inte ser sig som en allsmäktig gud...........

sen tog jag cykeln ner till stan.......... var på clas ohlson och köpte en liten ihopfällbar spegel... för att ersätta den jag mosade med laptopen.................. och så var jag på busstationen och köpte biljett till fjällen......... var så nervös så jag kunde knappt prata.............. stakade mig hela tiden och skakade som en idiot................. tjejen hörde inte vad jag sa........... jag visade lappen jag skrivit, men hon tittade knappt............. jag hoppas i alla fall att det blev rätt till slut............ kostade 440kr............. skulle enligt mina beräkningar ha kostat 438kr, så jag tycker att det borde stämma.............

åååååååååååhhhhh vad jag längtar till stallet imorgon!!!!!!!!!!!!

får lyckorus som går genom hela kroppen....! känns lite konstigt när man är så "dämpad" för övrigt...............