Var hos min ÄS-t idag på fm. Var så jävla nervös så jag trodde att jag skulle dö. Jag klarar inte av att INTE bli utskälld. Han vet det, han känner mig redan så väl... Och människan tittar på mig med sin värmande och läkande blick och säger att jag får gråta. Gissa om jag grät.....

Blev peppad av samtalet - som vanligt. Stannade till och handlade lite mat på hemvägen. Fixade iordning lite pasta och pastasås, och stod emot impulsen att bara ta lite fil och flingor. Sen kom ångesten... Risgrynsgröt port 1.. risgrynsgröt port 2... och 3........ Fick total panikångest. Hjärtat bultade så jag höll på att dö. Svetten rann - bokstavligt talat. Vet inte om jag tuppade av eller om jag somnade... eller båda dera... men tre timmar senare kvicknade jag till och badade fortfarande i svett..... Orkade inte röra mig. Sen var det dags att - laga middag.......... illamåendes...

Stod emot ytterligare en impuls att bara ta fil och flingor. Kokade potatis och hade köpt grillspett som jag stekte. Tänkte vräka i mig allt, men gjorde inte det. Nu är det väl snart dags för kvällsfika............ Mår bara illa. Men jag ska fixa det här. Måste fixa det här. Man kan inte leva ett liv där man tar överdoser av laxertab hela tiden eller där allt, precis allt, kretsar kring mat. Matmatmat. Oavsett om jag kommer leva resten av mitt liv som ensam sjukpensionär eller ej. Då dör jag hellre. Så jag måste fixa det här, jag har inget val.

...känner mig som en hycklare.. känns som att jag kommer dö.... som att jag är döende... och fjantar runt och bara försöker intala mig själv att fortsätta kämpa.......