Det har varit en lång dag. Upp och ner som en berg- och dalbana. Stundtals har jag varit helt borta. Bara suttit och stirrat. Har packat det mesta jag ska ha med mig. Tror jag... Försökt äta någorlunda. Både mängd, i tid och rätt hastighet. Diskat. Plockat undan lite av all skit som åker fram och ligger på fel ställe och skräpar. Varit ute i skogen en sväng. Hittade några gamla furor som låg där döda och avkvistade. Perfekt storlek att sätta upp min ryabonad med. Så det har jag också gjort.

Imorgon ska jag ställa in alla timers så att det dels ser ut som att jag är hemma, och dels så att kaninerna har det bra. Det börjar ju dra ihop sig för ÄS... Jag blir mer och mer nervös, rädd.. Om mindre än 6 veckor ska jag ha rett ut det här. För gott. Realistiskt? Nej, men det är så det känns. Ända in i märgen. Och så vet jag att de ska ha stängt i slutet av min period pga planeringsdagar, så där försvinner minst 3 dagar.

När jag tänker på vad jag satt upp för egna mål med det här så hisnar jag - minst sagt. Hur ska jag som aldrig varit i min kropp och känt min kropp klara av att göra det? Vad händer när (ja, NÄR) jag bryter ihop? Vem finns där då? Vad gör de åt det, står och ser på? Herregud... tänk att känna sin kropp för första gången på säg 20 år........ och för att allt ska klaffa så måste jag fixa allt med laxertabletter och mat också.

Mår illa av blotta tanken... får sådan enorm ångest...

...men jag vet - det finns ingen annan väg..... Frågan är om jag orkar... och om tiden räcker till... Nu eller aldrig. Bli frisk eller vara förstörd i resten av mitt liv.. som då kommer bli kort...

Finns fler saker som gnager i mig. Är bara 8 dagar kvar innan ridskolan börjar och jag har inte hört ett endaste ord. Har mailat och lämnat önskemål om dag, och att jag ska få byta till en annan dag om det går - i fall om att hon redan satt in mig i en onsdagsgrupp. Går det inte att byta så vet jag inte vad jag ska göra. Behöver vara på ÄS på onsdagskvällarna. Får väl se vad som händer... om något händer... Saker och ting i stallet har ju blivit så onödigt komplicerade också. Så jag vet inte. Jag vet ingenting.

Vet inte var jag ska ta vägen. Vad jag ska göra. Ska till min t på måndag fm. Sen hinner jag nog bara hem och vända innan det är dags. Om jag inte ställer in tiden med min t... men vad ska jag då göra istället. Oroa ihjäl mig ännu mer.

Nu tänker jag krypa ner i sängen. Se det sista av Sagan om konungens återkomst.

Försöka lugna ner mig... *HAHAHAHAAA vilket skämt    *