For till terapeuten på fm. Hade möte med henne och läkaren. Läkaren sa inte ett endaste pip om att jag mailat henne och sparkat henne som min PAL vid årsskiftet - precis som väntat. Så nu är brevet till verksamhetschefen skickat. För övrigt kom vi ingenstans. Så jag ger upp.

Läkaren hade fått svar från Plastikkirurgen, men talade inte om det förrän efter att jag sagt att jag VET att hon fått svar från dem. Svaret var "kanske". Remiss måste skrivas först, och sen är det meningen att jag ska gå dit och låta dem klä av mig, och så ska jag stå där i trosor och låta dem titta och känna på mina ärr. DET KLARAR JAG ALDRIG.

Så jag ger upp.

Läkaren tjatar om samma två antidepressiva mediciner som hela tiden, och som jag sagt nej till. Tog upp Voxra för 3:e eller 4:e gången, och även idag sa hon att hon inte vet något om den. Så hon har inte tagit reda på ett endaste skit sedan 17 aug. Och så sa hon återigen att jag får bestämma helt själv vilken medicin jag vill ha. Hur jävla lätt är det. Jag har ingen farmakologiutbildning, och jag sa till henne att jag inte orkar leka detektiv igen för det är inte ens mitt jobb. Ingen reaktion.

Så jag ger upp.

Terapeuten hade fått tag på kvinnokliniken, men de skickar inte ens ut någon tid förrän i november så det blir inget av det heller. Dagarna bara går och går, timmarna och minutrarna tickar vidare, utan att jag kommer någonstans.

Så jag ger upp.

Läkaren var helt obrydd ang kvinnokliniken, helt i enighet med det hon sagt till mig: om jag vill ha hjälp av kvinnokliniken så får jag göra allt på egen hand, för hon tänker inte stötta eller göra något. Hon tror fortfarande på remissvaret att "allt ser normalt ut", trots att min egen ordnade "second opinion" har sagt att hon ser problemen. Den enda reaktionen jag fick var när jag sa att gynläkaren har skrivit recept. DÅ såg hon chockad ut. Men hon sa naturligtvis inget.

Så jag ger upp.

Terapeuten försökte få läkaren att ge mig lite positiv respons på min egna viktnedgång. Jag berättade att jag gått ner 11kg. "Det syns ju på Maria att hon har gått ner i vikt, eller hur?" men läkaren rörde inte en min.

Så jag ger upp.

Fick brevet från hotell-gubben som anklagat mig för allt möjligt och som jag bett om ursäkt och bett honom att be om ursäkt för sin del. Men han tar varken tillbaka anklagelserna eller ber om ursäkt. Jag förvandlades till ett monster hor terapeuten. Dessa jävla män med makt - de borde få en stor fet jävla spark i skrevet allihop.

Så jag ger upp.

Mitt Personliga ombud var här en halvtimme på em. Jag bara grät och sa till henne som det är - ingen kan hjälpa mig. Hon varken svarade eller sa något.

Så jag ger upp.

Har dragit tillbaka min anmälan till ssk-programmet. För jag har gett upp nu. Det var det sista jag hade att hålla i. Den sista drömmen. Skulle jag inte få något annat i hela mitt liv och dö ensam, så skulle jag i alla fall ha mitt arbete och vetskapen om att jag gör en skillnad och hjälper världen varje dag.

 

nellie03

14 oktober 2009 19:53

hej, främmande kvinna!

Hoppas du kan känna dig lite bättre.

VArför ska du inte läsa till sjukköretska? Då kan du faktiskt hjälpa andra i nöd. Glöm inte att du är en viktig person för många.

jag rekomenderar dig att kolla in denna blogg:
www.maskrosflickan.bloggagratis.se

hon skriver o verkar träffa flera personer mitt i hjärtat. För mig skriver hon det som jag inte lyckas förmedla själv. hon skriver mitt i prick.

kram

http://bluemoon.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...