har tagit 3 stesolid 2 atarax en propavan och en stilnoct

jag åt en djupfryst pizza idag - 600 kalorier

jag var tvumgen att göra något destruktivt

imorgon får jag se om jag orkar ohc vågar gå till terapeuten

efter allt det här så känns ingenting värdefullt längre

ensam

men vad spelar det för roll

ha ett bra liv allihopa

For till terapeuten på fm. Hade möte med henne och läkaren. Läkaren sa inte ett endaste pip om att jag mailat henne och sparkat henne som min PAL vid årsskiftet - precis som väntat. Så nu är brevet till verksamhetschefen skickat. För övrigt kom vi ingenstans. Så jag ger upp.

Läkaren hade fått svar från Plastikkirurgen, men talade inte om det förrän efter att jag sagt att jag VET att hon fått svar från dem. Svaret var "kanske". Remiss måste skrivas först, och sen är det meningen att jag ska gå dit och låta dem klä av mig, och så ska jag stå där i trosor och låta dem titta och känna på mina ärr. DET KLARAR JAG ALDRIG.

Så jag ger upp.

Läkaren tjatar om samma två antidepressiva mediciner som hela tiden, och som jag sagt nej till. Tog upp Voxra för 3:e eller 4:e gången, och även idag sa hon att hon inte vet något om den. Så hon har inte tagit reda på ett endaste skit sedan 17 aug. Och så sa hon återigen att jag får bestämma helt själv vilken medicin jag vill ha. Hur jävla lätt är det. Jag har ingen farmakologiutbildning, och jag sa till henne att jag inte orkar leka detektiv igen för det är inte ens mitt jobb. Ingen reaktion.

Så jag ger upp.

Terapeuten hade fått tag på kvinnokliniken, men de skickar inte ens ut någon tid förrän i november så det blir inget av det heller. Dagarna bara går och går, timmarna och minutrarna tickar vidare, utan att jag kommer någonstans.

Så jag ger upp.

Läkaren var helt obrydd ang kvinnokliniken, helt i enighet med det hon sagt till mig: om jag vill ha hjälp av kvinnokliniken så får jag göra allt på egen hand, för hon tänker inte stötta eller göra något. Hon tror fortfarande på remissvaret att "allt ser normalt ut", trots att min egen ordnade "second opinion" har sagt att hon ser problemen. Den enda reaktionen jag fick var när jag sa att gynläkaren har skrivit recept. DÅ såg hon chockad ut. Men hon sa naturligtvis inget.

Så jag ger upp.

Terapeuten försökte få läkaren att ge mig lite positiv respons på min egna viktnedgång. Jag berättade att jag gått ner 11kg. "Det syns ju på Maria att hon har gått ner i vikt, eller hur?" men läkaren rörde inte en min.

Så jag ger upp.

Fick brevet från hotell-gubben som anklagat mig för allt möjligt och som jag bett om ursäkt och bett honom att be om ursäkt för sin del. Men han tar varken tillbaka anklagelserna eller ber om ursäkt. Jag förvandlades till ett monster hor terapeuten. Dessa jävla män med makt - de borde få en stor fet jävla spark i skrevet allihop.

Så jag ger upp.

Mitt Personliga ombud var här en halvtimme på em. Jag bara grät och sa till henne som det är - ingen kan hjälpa mig. Hon varken svarade eller sa något.

Så jag ger upp.

Har dragit tillbaka min anmälan till ssk-programmet. För jag har gett upp nu. Det var det sista jag hade att hålla i. Den sista drömmen. Skulle jag inte få något annat i hela mitt liv och dö ensam, så skulle jag i alla fall ha mitt arbete och vetskapen om att jag gör en skillnad och hjälper världen varje dag.