Jag är ARG. Riktigt arg. Bytte några ord med I, min gamla kursare, på icqn. Hon beskrev sitt ENORMA PROBLEM med att hon bor här i stan och pojkvännen i en annan stad. Det är ju så FRUKTANSVÄRT att båda är "karriär-kåta" som hon kallade det, och vill bo tillsammans. Men ingen av dem vill säga upp sig och flytta till den andra - vilket jag verkligen förstår eftersom det nästan är ett mirakel att båda två överhuvudtaget har något jobb. Så jag skrev till henne att jag hoppas att det blir maktskifte nästa val så att alla kan få det bättre och vända på konjunkturen. Skrev att jag är rädd att bli utförsäkrad i april, eftersom det egentligen inte finns någon tidsbegränsad ersättning längre, och att vara på det föreslagna "vuxendagiset" hos FK för att "utreda arbetsförmåga inom alla områden" klarar jag aldrig. Jag har full sjå med att klara av att gå utanför lägenheten! Så jag lär bli utslängd i april. FK har behandlat mig så jävla illa och fel - fick överklaga deras beslut att noll-klassa mig pga DERAS misstag samtidigt som jag begravde min egen syster. Jag har till och med fått slagits om att övertyga dem om att jag VET att jag fått en dubbel utbetalning! Så jag vet precis hur de är.
Jag skrev till I att och om/när jag blir frisk så har jag ändå ingen framtid om det ser ut såhär. För jag får varken läsa på komvux till ett yrke, jag får inget mer studielån, inte få mer studiebidrag, jag får inget bostadsbidrag, jag har ingen examen, kan inget yrke och det finns inga jobb - så för min del blir det socialen nästa. Oavsett vad som än händer om ingen annan styr upp landet på fötter. Och så svarar hon att "om det blir maktskifte får jag inget jobb". Vad i helvete menar hon med det?!??!?! Jag skrev tillbaka och frågade hur hennes VIKARIAT påverkas av regeringen, och att jag trodde att det var lågkonjunkturen som gjorde många arbetslösa. Men sen stängde jag ner icqn, för jag klarar inte att höra att hon jämför sitt lilla vikariat med mitt liv eller död. Hon är borgare men vet inte varför. Vi har pratat om det tidigare, men hon har aldrig kunnat förklara VAD hos centern som gör att hon röstar på dem - förutom att hennes familj gör det. HUR fan kan regeringen avgöra hur länge hennes vikariat gäller - vilket enbart existerar pga att ordinarie personal är BARNLEDIG!
Hon önskar alltså hellre sin bästa vän till socialen och gatan än att dela med sig av det hon har! Ja, jag vet, det är att dra det hårt, men jag vet att jag är 1000ggr mer insatt i politik än vad hon är. Jag förstår att hon har det jobbigt och upplever sin situation som jobbig. Men saknar hon totalt empati för mig??!?!

Jag går back nästan 1000kr varje månad för att jag har så låg aktivitetsersättning och bostadstillägg. Och så har jag varit inlagd nästan ett års tid på sluten psykiatrisk avdelning, vilket kostar MASSOR medan lägenheten stått tom och oanvänd hemma.

Hon ska förestålla det närmaste jag har som "vän", men ändå kan hon säga något sådant - och till MIG!
Visst, det var jag som tog upp ämnet, men bara för att önska att konjunkturen ska vända så att det blir fler jobb så att hon kan bo med sin pojkvän i samma stad. Men oavsett vad som än skulle hända så skulle jag aldrig, ALDRIG, önska någon att behöva gå till socialen så att jag själv kunde fortsätta "rida på lyckans våg" och håva in mer pengar.
Kalla mig idealist, men jag är inte egoist i alla fall.
De har för fan stängt den enda avdelning jag kunde vara inlagd på när jag mått/mår som sämst! Det betyder att jag tar hellre jag livet av mig än att be om hjälp genom inläggning. Aldrig i helvete att jag någonsin lägger in mig mer! Dessutom har de tagit bort den enda behandling som passade mig och min problematik!

Jävla egotrippade idiot! Men det har alltid verkat som att det här är en del av "trenden" inom civilingenjörsyrket - oavsett hur jordnära ungarna är när de börjar studera så super de bort halva skallen och resten av vettet försvinner när pengarna börjar rulla in och ordet "karriär" hägrar. Jag har aldrig känt mig som en civilingenjör trots att jag nästan var färdig för exjobb när jag blev sjukskriven. Jag är nog väldigt jordnära och kan se saker som värdefulla utan att bara syfta på pengar och makt.

Jag tycker inte om att vara arg, för jag vet knappt vad som är ilska och vad som är förtvivlan. Har aldrig tillåtits vara arg, utan bara att trycka ner och svälja. Jag har fortfarande problem med det. Det blir som att jag ska "försvara" mig först, men en hundradels sekund senare sköljer min självbild över mig och säger att det är MIG det är fel på, jag är helt jävla värdelös osv, osv.

Annars idag har jag skrivit brev till Socialstyrelsen där jag kräver att de raderar en falsk anklagelse i en av mina journalanteckningar. Hotellgubben har äntligen skrivit i klarspråk och bett om ursäkt och även talat om att det som påstås att jag gjort och som finns i min journal INTE är sant. Han har gett mig ett rent helvete pga det som står där. Och nu, drygt två år senare, tar han tillbaka anklagelserna och ber om ursäkt. Så nu jävlar ska skiten bort ur min journal.

Träffade min terapeut idag också, och det mötet blev lugnare än det i fredags - tack och lov. Hon tycker att det är rent ut sagt förskräckligt och förjävligt att jag ska sitta och peka ut min egen medicinering för att läkaren inte orkar göra efterforskningar. Och det enda hon vet något om är mediciner som används inom äldrepsyk. Att rådfråga någon kollega skulle aldrig falla henne in. Terapeuten ska ringa upp henne imorgon och prata om plastikkirurgen och medicineringen. Hon frågade om jag tyckte att hon skulle ta upp PAL-skapet, eftersom läkaren inte ens sagt ett pip om att jag befriat henne från sin plikt som min PAL efter årsskiftet. Jag sa att hon får göra som hon vill, och så berättade jag hur jag tänker kring det. Jag vill inte att hon ska bli indragen i ännu mer läkartjafs, för sen får jag höra att jag manipulerat henne till att göra saker som hon inte behöver göra. Och hon lär ändå bli inblandad i något "samarbetsmöte" när alla stofiler till överläkare ska ha möte ang min läkarsituation. Och jag vill inte att hon ska hamna mellan mig och resten av vården.

Igår gjorde jag ingenting. Tog mig ut och gick och matade änderna framåt kvällen. Kastade de nedeldade ljus jag tänt för D vid "minnesträdet".

Imorgon kommer mitt PO kl 10. Har ingen aning om hon kan hjälpa mig med FK. Min handläggare har absolut noll koll på mitt ärende. NADA! Eftersom mitt PO inte klarar av att fullfölja sina plikter så mailade jag till min handläggare. Jag vill ha tillbaka bilagorna jag skickade in så att jag slipper kosta på att kopiera allt igen. Jag fick ju avslag på ansökan för att jag följde FK's riktlinjer sedan tidigare och skickade in ansökan om förlängd aktivitetsersättning för tidigt. Handläggaren svarade, men vilket svar sen! Hon skrev att det fanns ett läkarutlåtande med min ansökan. Och det gjorde det INTE. Sen skrev hon något om att jag inte behövde skicka in några bilagor sen heller. Och jag ska inte få söka om bostadstillägget trots att det går ut i maj. Men DET kan hon glömma! Jag ska ha tillbaka mitt högre bostadstillägg, och jag har RÄTT att ansöka om nytt tills dess att mitt nuvarande går ut!

Hon är helt borta i skallen! Blåst! Visst, hon verkar ok, men har uppenbarligen varken organisering, planering eller någon som helst koll på läget. SKRÄMMANDE.

Klockan är 0:33. Undrar om jag blivit utloggad. Bäst att kopiera inlägget innan jag uppdaterar sidan...