Har varit ute med mitt PO. For ner på stan och lämnade tillbaka en bok och så handlade hon snus till en annan av sina klienter. Vaktmästaren har fortfarande inte varit här, så han lär ju komma imorgon. Ska försöka planera in en bussutflykt imorgon för att fördriva tiden. Det är bara det att det är så svårt att inte handla och shoppa när man är ute och "tittar". Jag som inte vill synas överhuvudtaget känner att jag utmärker mig ännu mer om jag inte köper något litet när alla andra står i långa kassaköer.

Håller på att skriva julkort. Det tar sin lilla tid eftersom många flyttat eller håller på att flytta. J har mailat en massa om sin katt, och jag undrar hur hon har tid att hållas med det när hon redan har flyttat fram tiden för "matteprovet" en gång. Men hon kanske har lagt ner sin tänkta ssk-karriär och ska satsa på att bli mamma. Biologisk klocka i all ära, men jag vet inte riktigt om hon har någon sådan. Förbannar mig fortfarande för att jag inte lyssnade på personalen och kunde sätta en gräns. Men jag dras till människor som jag ser har problem och som är utanför. Det har jag alltid gjort. Det jag försöker lära mig nu är var mina gränser går, för förut har jag aldrig haft någon gräns för hur mycket jag kan göra för andra. Det är inte förrän nu som jag både sett och känt av det problemet. Men jag försöker lägga det bakom mig och tänka att jag inte skadade någon annan än mig själv i alla fall. För det var min vårdtid som blev längre, jag som blev tröttare, jag som stred för hennes och andras rättigheter, osv. Jag brukar säga att jag har två olika "kraftbanker", en för andra och en för mig själv. Och de är inte sammankopplade. Den jag tar från när jag gör något för någon annan påverkar inte kraften i den andra. Men problemet uppstår när jag kväver och utplånar mig själv totalt för andras skull. Personalen och andra har påpekat det för mig tusentals gånger, men jag har inte kunnat göra något åt det. Jag blir glad av att ägna mig åt andra, och mår bättre då - men som vårdpersonal har påpekat så beror det inte bara på "mitt kall", utan även att jag raderar mig själv då så att jag slipper bära all smärta. Ja, jag jobbar i alla fall på att försöka lära mig att ta hand om mig själv och sätta gränser. Det är tänkt att leda till bättre självbild och självkänsla i slutänden.

Pratade också med terapeuten om smärtkänslighet idag. Hon sa att eftersom jag levt hela livet med smärta så är det inte konstigt om jag är mer smärttålig än t.ex hon. Berättade att jag gjort blodgruppstest och att jag trodde att lansetten var trasig för det kändes inget när den klickade till. Tänkte att om det vore normalt att inte känna någon smärta alls så skulle hon säga det. Men hon verkade sorgligt förstående.

Väntar på att hon ska höra av sig per mail innan hon går hem för helgen.

-   -   -   -   -   -   -   -

Nu har hon hört av sig. Hon är bara för underbar. Kan fortfarande inte riktigt ta in att hon lämnat ut sitt privata mobilnummer till mig idag. Hon finns verkligen med mig, vid min sida, och kämpar mot de skador jag fått av min förövare och min pappa. Hon är också road av min förmåga att driva med mig själv. Känns fint att kunna få henne att le - det får mig att le också!

Nej, nu ska jag fortsätta jobba på sammanbrottet inför onsdag........ tur att jag har medicin som "krycka". Hade jag aldrig låtit mig övertalas till det så hade jag inte levt idag. Å andra sidan hade det förmodligen varit det lugnaste och det bästa för alla parter......

 

jossan

19 november 2009 18:11

terapeuter kan betyda allt i ett tillfriknande. eller iallafall mycket! Vad skönt att du har henne vid din sida!

sänder över några styrkekramar och hoppas att du verkligen inte ställer in tiden på onsdag! Du KOMMER KLARA DET!!!!

http://kramamigofta

 

Fia

19 november 2009 18:23

Hejsan!

Inget å tacka för är bara ärlig å säger vad jag tycker å tänker:)
fel av folk som gör så ju...

Haha ikea abstinens e jobbigt,får de med då ja inte vart där på länge,men nu bor ja fem min därifrån me bil så de blir rätt många turer dit nu=P
Men ja gick runt där å njöt av ikea kännslan åt dig oxå =) haha.

Hoppas du har en bra kväll!

http://dollie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...