M vill inte ha mig. Ingen normalt funtad läkare vill ha mig.

M vill inte ta sig an mig, även om det skulle innebära att jag dör.

Det säger allt om hur mycket mitt liv är värt.

Det värsta är att jag vet att hon bryr sig om mig.

Det gör så mycket mer ont då.

ringde terapeuten för jag var helt hysterisk

hon blev arg och lade på

tog stesolid och skulle ringa sen när jag var lugnare

men då hade hon stängt sin telefon

mailade också

straxt efter kl 12 hörde hon av sig

då sa hon att vi får hjälpas åt att arbeta om vi blir utan läkare

på så vis fick jag reda på att det i alla fall finns en chans att hon stannar hos mig

vi stämde träff kl 15 

jag grät hela tiden - vi pratade i nästan 2 timmar

berättade att jag planerar att flytta till en annan stad för att få hjälp av ett annat landsting

för här har jag inget kvar att hämta med min nuvarande läkare

men orkar jag flytta och börja om, ensam, med precis allt

terapeuten hade ringt M, hon jag önskat som pal, men hon sa att hon inte har tid - igen

och att hon skulle dra ner på antalet pat

jag tror inte att det är sant, utan b ljuger, men det spelar ingen roll

ska komma en ny läkare till "min" enhet, och jag vet inte om jag ska tro på det, men det sägs att hon ska vara väldigt intresserad av psykoterapi, och har tydligen arbetat med ätstörningar fram tills nu

en ST-läkare, inte överläkare

så vad ska jag göra:

*få ny dömande skräckinjagande pal

*ha kvar den nuvarande palen och bli sjukpensionär för gott och gå ensam och vattna blommorna tills jag ruttnar

*vara utan pal och medicin och riskera att bli av med terapeuten

*flytta någon annanstans där inte alla läkare hatar mig redan innan de träffat mig

*ta livet av mig

har bara gråtit hela kvällen

orkar inte

vet inte vad jag ska göra alls

står iaf i bostadskö i en annan stad nu