Knappt sovit inatt heller. Men jag har i alla fall nickat till några gånger, för jag var helt slut i huvudet. Har inte gått upp ur sängen idag... förutom när jag gav kaninerna och fiskarna mat. Mamma ringde och berättade hur det var med hennes fot. Hon har jätteont och kan knappt gå. Fick låna en rullstol på VC, men den måste lämnas tillbaka på måndag, och då ska hon få ansöka om att få en från kommunen. Underbar kommun att bo i verkligen, helt underbar... som vanligt.

En gång fick universitetssjukhuset in ett akutfall där patienten blivit förlamad i armen - pga att hon skulle lämna blodprov på VC, och jag fattar inte hur illa man kan sticka en patient. Tror inte ens att jag skulle lyckas med något sådant!

Sitter/ligger här i min pyjamas. Mår totalt skit. Jag förstår inte hur de kan behandla mig såhär. Överlever jag det här så kommer jag gå till media en gång i tiden när jag är redo - göra en "Anna Odell" men på eget sätt.

Måste ta en stesolid nu. Har inte tagit någon idag, utan "hållit mig sysselsatt" med dataspel. Några rundor töntgolf och så provade jag biljard.

Måste anstränga mig och fokusera helt och hållet på att INTE göra mig illa, inte göra något dumt. Skulle vilja drämma skallen i betongväggen - det hörs ju knappt. Eller köra in en kökskniv i låret. Eller varför inte slita av mig allt hår på skallen och klösa av mig huden...

Terapeuten har varit borta 2 dagar nu.. så det känns som om det vore söndag idag... men det är ett helt jävla dygn kvar innan det är måndag.....

Tror jag måste lägga mig på badrumsgolvet en stund... tror jag kommer spy av ångest...

Helg - då alla nära och kära samlas och gör något, äter tillsammans, pratar, eller någonting som i alla fall involverar NÅGON sorts mänsklig kontakt. Men jag är bara ensam. Patetiskt. En 28-åring som inte har en endaste vän att prat-prata med. Kan man få lägre betyg på sin personlighet och möjligheter i livet.........

....stesolid och toagolv...........

Jag skickade sms till mitt PO och ställde in ALLT idag. Hon tittade förbi 2 min och hämtade ut Ginza-grejorna på posten. Det var jättesnällt. Fick svar av min terapeut hemifrån idag, och nu skriver hon att hon ska berätta allt på måndag pga innehållet i mina mail. Jag blev skitledsen. Det enda jag vill höra är att hon lovar att inte lämna mig, och efter det här hemllighetsfulla och inlindade mötet så räcker det inte bara med det gamla vanliga "jag har inga planer på att lämna dig". Verksamhetschefen och ledningen kan ha bestämt något HELT ANNAT. Så får jag bara höra att hon lämnar mig så skiter jag i resten. Och jag tänker fan inte låta henne berätta bara för att jag delar min skräck med henne, för jag är inte som hennes kollegor som spelar ut henne mot sin pat - alltså vägrar jag spela ut min terapeut mot hennes kollegor. De ska inte få rätt. Så jag tänker inte träffa henne på måndag.

Efter det ringde mamma och berättade att hon fallit igår och inte kunde stödja på höger fot alls, vilket är hennes enda fungerande ben. Det andra hänger inte med pga MS'en, så nu kan hon inte röra sig så att hon kan gå på toaletten. Hon hade fått tid på VC kl 15:15 - hon fick inte åka direkt till akuten, trots att VC inte har någon röntgen.

Min räddning idag har varit ett fjantigt golf-spel som jag fick med Ginza. Har spelat hela dagen, kvällen och natten. Och så har jag svullat i mig godis igen. Kan inte sova inatt heller - bevisligen. Om det inte blir för ruskigt väder imorgon så ska jag försöka ta en långpromenad då. Men jag vet inte om jag orkar eller kan. Har legat i sängen hela dagen idag.

Tänk att det kan bli såhär. Men egentligen är det kanske inte så konstigt - jag har gjort fel, igen, och får betala för det, igen. Hade jag fått behålla min första läkare så hade inget av det här hänt. Då hade jag varit inlagd en kort period för att orka ta mig igenom allt praktiskt, och så hade jag studerat nu. Men, nu har jag ingenting. Och jag har haft fruktansvärt lågt förtroende och låga förhoppningar om den där jävla ledningen, men efter det här finns INGET kvar. INGE. Jag kommer aldrig träffa någon av dem igen. Verksamhetschefen har dessutom visat mig att det är helt ok att inte ha något avslutande samtal med sin läkare, eftersom cp-gubben inte behövde det ens efter att hon varit på honom om det 2 ggr - och hon är hans chef. Man kan tycka att hon då borde ta kontakt med mig och beklaga saken, men hon håller sina läkare bakom ryggen OAVSETT VAD SOM ÄN HÄNDER, KÄRRINGJÄVELN!!!!!

Jag säger bara öga för öga, tand för tand - kommer meddela henne och min nuvarande läkare att jag gör som seden bjuder - jag bara drar utan att säga något eller ha avslutande samtal. Så får vi väl se hur det tar?!!

Ska ta en stilnoct till och se om jag kan somna då. Annars måste jag ta en stesolid.