psykvården driver mig till döden

skär jag mig nu efter 1 års uppehåll så har verksamhetschefen och min läkare orsakat det

stoppar i mig stesolid efter stesolid

jag kräver att få den mängd extra stesolid i efterhand som går åt tills dess att besked kommer

om jag lever då

mailar terapeuten hela tiden

hon kommer ha 250 mail på måndag

men jag SKITER I DET

för hon är en del av orsaken till att det är såhär

och hon vill hellre att jag mailar än skär mig eller tar livet av mig

de är fan sjuka i huvet

de påstår att jag är sååååååå sjuk

men de är fan i mig ÄNNU VÄRRE!!!!

såhär behandlar man inte en MÄNNISKA!!

störtgråter

jag orkar inte mer

jag skiter i det här

jag ger upp

Jag gick till terapeuten idag trots allt. Hon skulle berätta lite om stämningen på mötet - det var i alla fall vad hon sa på telefon igår. Men hon sa inget. Inte ett skit. Jag frågade bara lite löst, men när hon inte svarade så höll jag igen. På slutet tackade hon mig för att jag respekterade hennes gränser och tog hand henne, trots att jag inte ska behöva göra det. Det var för mig en bekräftelse på det jag anat hela tiden. Verksamhetschefen och min läkare har satt munkavle på henne så hon får inte berätta något för mig. Så detta är ett spel! Ledningen (min läkare sitter med där) spelar ut sin kollega, terapeuten, mot terapeutens patient. De vet alla tre hur fruktansvärt jobbigt detta är för mig. De vet att jag upplever det som tortyr och bestraffning. Och de utsätter mig för det.

Inom två månader kan jag vara utsparkad från hela vården. Och de väljer att tysta ner allt och leka en lek - "hur mycket tål Maria innan hon dör". Och de använder min terapeut för att manipulera mig - hon ska stå vid min sida samtidigt som hon är deras kollega.

Skickade mail till terapeuten när jag kom hem - som hon svarade på precis innan hon gick hem för helgen (detta är första veckan som hon går ner i arbetstid, så det passar ju verkligen att det här händer nu). Jag frågade om hon inte berättade för att hon behöver tid på sig att ta reda på hur hon ska delge mig nyheterna, eller om det beror på att hon väntar på något eller någon annan. Hon svarade "både och".

Så vad det än är så är det förkrossande, eftersom hon vet så väl hur jag lider och kämpar mot att inte ta livet av mig. Och så är det beroende på någon annan, verksamhetschefen förmodar jag, och hon brukar höra av sig efter kanske... ca 3-4 månader.

Men jag tänker inte spela deras jävla sjuka spel längre. Jag tänker inte "nappa på betet" och maila till någon av de två sadisterna och VISA min smärta så att de kan frossa i det och föra in det i min journal som ytterligare symtom och sjukdom.

Jag känner mig helt skräckslagen. Milt uttryckt. För förmodligen förlorar jag allt om mindre än 2 månader. Och inte tänker jag vänta på att det ska hända. Då gör jag slut på det direkt istället.

Terapeuten sa att det rörde sig om EN ELLER NÅGRA DAGAR - inte längre - innan jag får veta, så det håller jag fast vid. Bryter hon eller hennes sk "kollegor" mot det så hoppar jag från bron. Då kan verksamhetschefen själv fiska upp min kropp ur vattnet.

Jag har ordination på max 12 stesolid per vecka, men eftersom min läkare dels inte klarar av att skriva recept, och nu dessutom utsätter mig för en sådan här påfrestning, så SKITER JAG HÖGAKTNINGSFULLT I DET. Hon ger mig panikångest och dödslängtan och då får hon bidra med extra stesolid så att jag har en chans att överleva. PUNKT.

Och jag kan säga att efter det här så kvittar det vilken läkare de erbjuder mig. Får jag inte den läkare jag vill ha eller om det blir minsta lilla krångel på något sätt, så får de fånga upp "frukten av sitt arbete" ut vattnet.

De är så jävla elaka!!!! De kan dra åt helvete allihop!!!!!!! Jag kommer aldrig, ALDRIG mer att lita på ett endaste ord som verksamhetschefen eller min läkare säger. ALDRIG.

A L D R I G   I   H E L V E T E !

Så from NU är det totalt slutkommunicerat med de båda - PUNKT!

Inget mail, inget brev, inget telesamtal, inget möte - INGENTING.

Jag tänker inte vara med i deras jävla sjuka lekar där de sätter människors liv på spel.

Jag kommer heller inte att träffa min terapeut förrän jag fått reda på exakt vad som gäller av verksamhetskärringen. Nu är det hårt mot hårt som gäller, så NU JÄVLAR!

Och jag tänker INTE bidra till att plåga varken mig själv eller min terapeut som jag gjorde idag - sitta och titta på henne och veta att hon VET vad som sades på mötet, men jag måste hålla käften till vilket pris. Jag tänker inte riskera att rädslan tar över och gör så att jag tjatar eller pressar henne. Därför tänker jag inte träffa henne på måndag. Det är en skyddsåtgärd, "skadebegränsning", ett sätt att ta hand om både henne och mig, och därigenom vår relation. För sker ett mirakel så att vi kan fortsätta arbeta tillsammans så tänker jag inte förstöra allt det pga psykledningens tortyrslekar.

Summa summarum: de har jävlats med mig en gång för mycket nu!!

En liten, liten droppe till så smäller det jävlar i mig! Tyvärr är det väl det som de vill - se mig död så att de slipper mig - och om inte annat så slipper jag utsättas för deras jävla psykologiska påhitt!

De vill göra en neuropsykiatrisk utredning på MIG - trots alla framsteg jag gjort och behandlingen fungerar - men det verkar ju som att det är DE som behöver undersöka sig!!!

Jag tänker inte lämna lägenheten på hela helgen, inte nästa vecka, inte veckan därpå... Inte förrän jag får besked. Eller då jag går till bron för att dö.

Jag har levt och lever i HELVETET. Jag vet inte bara hur det ser ut, jag ÄR där. Och när jag dör ska jag släppa min journal till massmedia, inklusive alla inspelningar, texter, brev, dagböcker, citat - ALLT. Så får mina nuvarande (ja, pappa som slog mig och killen som våldtog mig under hela sin uppväxt påverkas ju inte av att jag dör) plågoandar helt enkelt hantera att Kalla fakta och Uppdrag granskning, mfl, står och ringer på deras dörrar och jagar dem land och rike runt.

Och då, DÅ, kommer jag att le i min grav och tänka "karma".

Och de ska ha JÄVLIGT KLART FÖR SIG att om jag överlever det här och lyckas utbilda mig till ssk som jag vill, så kommer de INTE vilja ha mig som behandlare. Visst, jag skulle göra mitt jobb, men INTE ETT PISS UTÖVER DET.