jag har inte skurit mig, jag har inte tagit någon överdos, jag har inte försökt ta livet av mig

istället använder jag bloggen till att skriva av mig så att jag ska få hjälp av mitt skrivande att överleva

eller snarare - använde

nu vet jag inte om jag får vara här heller, för fortsätter det såhär så kan jag inte och då har jag blivit fråntagen min plats - igen

och jag orkar inte mer nu, jag kan inte lämna allt det jag gått igenom och skrivit om, och börja om igen, pga en enda person

sitter här fullt påklädd

är redo att gå

ut

kartongkniven ligger här tryggt bredvid

tabletterna också

och bron är inte långt borta

de tre sakerna är min trygghet nu när allt annat tagits ifrån mig

överlever jag natten så behövs bara en knuff till

sen är jag död

för sen har det sista jag har tagits ifrån mig, av en helt okänd människa

som påstår sig vara empatisk och bara mena väl, men som trots allt fortsätter att driva mig mot döden

oavsett vad jag skriver eller inte skriver så fortsätter det bara

händer det en gång till så har den empatin tagit död på mig

mitt liv är och har varit tillräckligt jobbigt utan det - så jag ber den/de som gör mitt liv outhärdligt att sluta upp med det

snälla, snälla, snälla lämna mig bara ifred

sluta läsa, eller sluta kommentera, eller sluta skriva om mig

bry dig om någon annan som vill ha din uppmärksamhet - för mig SKADAR dem bara, mer och mer

gör vad du vill, men jag vill och klarar aldrig mer av att läsa dina ord om mig

*gråter* 

*gråter*

*gråter*

överlever jag natten tänker jag inte logga in här på ett tag

väntar på besked om vad som ev går att göra, och det sker under kontorstid

två dagar utan möjlighet att skriva av sig och vara utan stöd helt och hållet

särskilt när mitt sk liv ser ut såhär nu

jag dör i alla fall hellre än att ha det såhär på min blogg, min enda fristad

att vara helt utan fristad är att vara död

over and out