M vill inte ha mig. 

M vill inte ha mig.

M vill inte ha mig.

M vill inte ha mig.

M vill inte ha mig.

M vill inte ha mig.

M vill inte ha mig.

M vill inte ha mig.

Hon har inte tid att ta sig an fler patienter, säger hon.

Min enda fråga är till vilket pris - ska det kosta mitt liv?

Hur mycket (eller lite) är mitt liv värt egentligen?

Terapeuten har lossat lite på sina professionella gränser och sa att hon inte förstår varför eller hur verksamhetschefen och min nuvarande sk läkare INTE kan förstå min situation. När hon sa det grät jag bara, för jag förstår inte heller varför de inte kan förstå någonting. Och jag har försökt förklara, på tusen olika sätt, muntligt, skriftligt i både mail och brev, och via både min terapeut och mitt PO. Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå det, man behöver bara ha lite sunt förnuft. Men tydligen saknar v-chefen och min sk pal det...

Pratade också om att... jag har hamnat i problem med läkare och blivit så illa behandlad av många av dem... pga att jag säger vad jad jag känner och tycker - kör med raka rör - och ställer frågor... som kanske inte så många andra psykpat klarar/gör..... Och min terapeut menar att det beror på att.. jag är för intelligent och välintegrerad..... jag gör det därför jobbigt för läkarna och då blir de lamslagna.. vilket resulterar i att de "går till attack" mot mig.....

Men vad ska jag göra åt det.........? Jag rår inte för att jag är den jag är.................. jag vill bara duga........ jag vill bara vara som alla andra.................. varför kan jag inte vara det????????

Blir så ledsen............ så jävla ledsen.................. En psykpatient som är intelligent blir alltså straffad för det.... i åratal....... kanske hela livet, så som det verkar och ser ut nu............

Jag har aldrig bett om att vara intelligent........ jag tycker själv att jag inte är det........ Jag är logiskt tänkande, men inte intelligent....... har i princip ingen allmänbildning............ Så varför måste de straffa mig för det? Varför måste de förstöra hela mitt liv pga det???? Vad ska jag göra - hoppa med skallen före ner från en balkong för att döda hjärnceller......................

Fått svar från kommunen... mailade dit och tackade nej till stöd... och fick det här:

"Hej!
Låter klokt att du funderar lite till. Har man blivit bränd och därav
svårt att hitta tillit så är det inte bara att prova. Men ett
alternativ är ju att du tillsammans med ditt personliga ombud träffar en
handikappkonsulent tillsammans med mig och du får möjlighet att fundera
vad stödteamet kan tillföra. En idé kan ju vara ett vänta till efter
årsskiftet när du fått en annan läkare vilket innebär att det är en
sak mindre som hänger i luften. Har du funderingar så har du ju min
mailadress. Ha det gott!

Mvh *namn* "

Mitt svar:

"Tack snälla du. Jag hör av mig om/när det blir lugnare.
Det är nämligen så att PAL-lagen upplöses vid årsskiftet, och det finns ingen läkare som vill ta sig an mig och som ser mig som en människa. Och jag har blivit objektifierad under hela min uppväxt, så det kan inte bli "vilken läkare som helst". Så jag vet inte ens om jag kommer kunna fortsätta med min medicinering i nuläget. Min första läkare lämnade mig under ett vårdmöte första gången jag var inlagd, och då hade jag blivit missförstådd och blev därför hämtad av polis i hemmet. Så på mindre än en minut lämnades jag av den andra personen i hela mitt liv som jag någonsin litat på. Det är snart 2 år sedan. Efter det har jag blivit misshandlad psykiskt av flera läkare. Och dum som jag varit så har jag sagt ifrån och anmält händelser som inte borde få förekomma, men när ord står mot ord och mina vittnen valt att skydda sin kollega och "chef", så hände självklart inget med anmälan. Istället sitter jag här, två år har gått, och verksamhetschefen har ingen förståelse för mig och min situation. Så jag är tyvärr ganska säker på att jag inte får någon läkare efter årsskiftet. Men då får jag se om jag orkar flytta så att jag kommer till ett annat landsting där läkarna inte ratar mig utan att ens träffa mig.
 
Förlåt. Jag vill så mycket, men sitter helt fast. Och hur jag än gör så blir allt bara värre och värre. Så jag kan säga att det inte är så konstigt att jag saknar förtroende för de flesta inom psykiatrin med maktposition - läkare och verksamhetschef. Och de få läkare som förstår mig och ser mig som människa vill inte ta sig an mig ändå, pga tidsbrist. Så psykiatrin har gjort mig dubbelt så sjuk och i så enormt mycket större behov av hjälp än vad jag hade när jag sökte hjälp från början.
 
Förlåt att jag skriver. Det är bara det att du verkar vara så förstående och du skriver till mig som om jag vore en människa och individ, och det värmer så mycket att jag blir rörd till tårar.
 
Återigen; förlåt för min långa utläggning och tusen tack för ditt svar.
 
Varma hälsningar,
Maria"

..................nu gråter jag bara............... tårarna forsar................. är så trött...........

ST = Specialisttjänstgöring.

Utbildning som ligitimerad läkare kan genomgå för att blir specialist inom ett visst medicinskt område.

En specialisttjänstgöring omfattar vanligen för läkaryrket fem års heltidsarbete, under vilka ST-läkaren arbetar inom såväl sitt huvudområde som angränsande områden.

Efter fullgjord specialisttjänstgöring kallas läkaren specialistläkare, och en specialistläkare med mediciskt ledningsansvar har yrkestiteln överläkare.

Frågan är nu om hur den kommande läkaren är; ett "oskrivet blad" som är tillräckligt stark att bilda sig en egen uppfattning och stå fast vid den - eller någon som är orolig och tar hjälp av sina äldre och "mer erfarna" kollegor och köper helt och hållet vad de säger och anser.

Har tackat nej till stöd från kommunen idag. Jag orkar inte. Och så har jag kvinnokliniken onsdag 25 nov. Det är helt klart ett vägskäl i mitt liv - oavsett vad läkaren än beslutar.