Var på väg ut men vände i dörren. Vaktmästaren har gjort som jag tänkte från början - ställt sakerna vid varje hyresgästs dörr. På det sättet får alla det de ska och det tar inte lika lång tid att dela ut det, och så slipper han använda huvudnyckel och det vet jag att han verkligen tycker är skönt.

Mår så jävla dåligt. Är livrädd och skräckslagen inför onsdag. Har mailat terapeuten. Hon vet hur mycket det betyder för mig att skriva av mig, oavsett om hon läser eller ej. Saknar forumet, eller kanske snarare forumen, för då slipper man tvinga sina ord på någon som man gör när man mailar. Men det är det jag har bloggen till.

Jag vill bara skrika rakt ut och skära mig. Men jag ska inte göra det. Inte än i alla fall. Ska gå till maxi och köpa godsaker som jag ska trycka i mig. Jag vet, det är inte bra, men bättre än att skära eller ta livet av mig. Jag tänker hålla fast vid det jag alltid haft som regel; att aldrig skära mig pga någon annan.

Vill inte skära mig eftersom jag ska få komma till plastikkirurgen också, för att förhoppningsvis få hjälp med ärren. Dessutom har jag passerat stadiet då jag hade borderline som en diagnos, så jag vill inte få min störda läkare vatten på sin kvarn så att hon ändrar tillbaka. Diagnoser är ju färskvaror, och dessutom har ALLA människor drag av olika personlighetsstörningar. Men eftersom hon jobbar på äldrepsyk så är hon inte lika... "dynamisk"... och att stå som behandlare för en pat utanför den gruppen klarar hon uppenbarligen inte av.

Sitter och tittar lite på förlossningskliniken. Tårarna rinner. Har så svårt att förstå hur man törs. Och så sörjer jag att jag aldrig kommer kunna skaffa barn. Både kropp och själ är för förstörda. Jag älskar barn och har alltid velat och vill bli mamma, få uppleva känslan av att bära ett liv inom mig som jag hjälpt till att skapa. Men jag är för trasig. Och så trodde jag när jag blev vuxen att vuxna män var mer mogna och förstående. Men så är det inte med alla, precis som väntat eftersom man inte kan dra alla över en och samma kam. Därför vill jag utbilda mig till ssk, för jag har lärt mig att det finns fina, snälla och empatiska män som arbetar inom vården. Och det borde inte vara omöjligt att träffa en kollega som blir mer än en kollega. Det är mina livsdrömmar - arbeta som ssk och skaffa familj. Ett stort avgörande för vägen dit kommer på onsdag.

Medicinen börjar verka och jag blir lite lugnare. Det här är ett helvete och har alltid varit det. Jag kommer inte orka länge till. Måste lugna ner mig mer. Går förbi bron på vägen till maxi och tänk om jag hoppar. Det är det jag vill nu när allt är såhär, det är däråt jag halkar när jag blir sparkad på. Men jag försöker överleva. Och jag vet innerst inne, precis som alla säger, att jag är starkare än någon kan ana. För få skulle överleva det varit utsatt för - och är utsatt för. Tyvärr hjälper det inte mig när jag mår såhär dåligt.

 

pinkozzy

22 november 2009 09:54

Jag har tagit bort mitt inlägg på min blogg och alla länkar till din blogg. Efter att ha läst alla dina inlägg fram till nu ( 22/11 ) vill jag inte läsa mer, utan bara önska att du en dag mår bra igen. Så jag kommer varken att läsa eller kommentera dina inlägg framöver. Ha det bra och lycka till i framtiden.

http://pinkozzy.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...