NU!
NU är jag ARG!!
Har träffat mitt PO och hon hjälpte mig att handla. När hon stannade bilen här utanför så skulle vi bestämma en tid för att träffas och "prata".
Och så slänger hon ur sig att MAN FÅR INTE BYTA PO OM MAN INTE GÖR DET EFTER DE FÖRSTA GÅNGERNA MAN TRÄFFAS!!!
NÄHÄ!! Ska jag bli STRAFFAD för att jag har försökt och inte avfärdat henne från början och gett henne chans efter chans efter chans?!??!!!
JAG ÄR SKITFÖRBANNAD, SÅ DET LÄR BLIR KRIG PÅ MÅNDAG EFTER LUNCH - för då ska vi ha vårt lilla "samtal" !
 
Jag vet att jag verkar förbannad när jag är ledsen, rädd och besviken. Men NU - NU ÄR JAG ARG! ARG PÅ RIKTIGT! BARA ILSKA!

Har mailat hennes chef - igen:

jag hatar mitt liv

jag hatar mig själv

överlever jag ett dygn till så överlever jag den här helvetespåsken också............. vet  inte om det är bra eller dåligt.......................... just nu önskar jag att jag vore död.......................

"han" kom till mig i drömmarna inatt igen.......... orkar inte mer................ och allt jag tänker och känner..... är att.... "han" vann............ "han" har tagit allt ifrån mig............... allt och alla...................... jag äger två kaniner............. that's it.............. och jag är lämnad till mig själv med alla ärr och all smärta..... både psykisk och fysisk................... kvinnokliniken kommer aldrig att hjälpa mig........ jag vet ju det.............. och på så vis har "han" - och de - sett till att ta ifrån mig den lilla livskvalité jag kunde ha fått........... jag kommer aldrig kunna få barn........ aldrig hitta.. eller ens leta efter.. en livskamrat.................

de fattar inte det........ vården fattar inte det.......... de ser inte att kropp och själ hänger ihop........ att jag aldrig kommer må bättre psykiskt förrän jag mår bättre fysiskt.......... allt är bara en enda ond cirkel........... och de är de enda som kan bryta den....................

men för dem.... så finns inte det som inte syns............. och även om det syns..... så är det inte tillräckligt illa för att tas på allvar.............. jag... tas inte på allvar........... för jag är bara ett psykfall..............

......en dag................ kommer jag att ta mitt liv.......... och då.... kommer jag inte ta med mig alla oförrätter som jag utsatts för i graven............ nej, då ska jag plocka dem allihopa......... en för en............ och jag hoppas att de jävlarna lever ett långt liv........... för det kommer inte gå en dag utan att de tänker på mig........ och ångrar bittert att de bemötte och behandlade mig som skräp och mindre vetande............... jag ska ha återupprättelse....... oavsett om jag får det så länge jag är vid liv... eller efter min död.................... men jag svär på min systers grav... att jag ska fälla dem en och en........... och min skam....... kommer bli deras skam............. och deras hån och den outhärdliga smärta som de orsakat mig....... kommer tynga dem i varje andetag....... precis som varje andetag av död som jag tar varje dag..... varje timma.... minut........ de kommer känna den död... smuts.. och skam.... flyta runt i sina ådror...... precis som jag gör i varje uns av mitt liv...............

de har för evigt bundit oss till varandra........ tills dess att återupprättelse skiljer oss åt............. i liv.. eller död...............

.........så även om jag förlorar... och tar mitt liv......... så tar jag med mig varje uns av ljus från deras själar........ så att de... liksom jag.... blir tvingade att leva ett liv i mörker och tortyr............

det handlar inte om hämnd........ snarare tvärt om.......... återupprättelse..........

imorgon kl 10 ska jag till terapeuten.... om jag lever......... jag vet att det här är PMDD....... allt är kolsvart.... och jag orkar ingenting...... vill ingenting..... förutom att dö.......... alltid samma sak ett par veckor varje månad........ men det kvittar...... för det är såhär livet är.......... mitt liv............... "liv".................

jag hatar verkligen mig själv

har sett på film och gjort armband hela dagen.......... stesoliden och kaninerna som enda sällskap.............. är väl skrattretande att jag går ut i vardagsrummet och ser på tv för att jag ser kaninerna där till skillnad från i sovrummet...........

det rasar nu......... allt rasar..........................

avdelningen............... behöver avdelningen................. men den finns inte.................

...........har "fantomsmärtor" från ärren på högra låret................. helvete.............

jag behöver vara på avd
NU
påskhelvete!!!
tagit en till stesolid

måste hjälpa snart
för jag vill inte skära mig
eller ännu värre
det är så dimmigt ute
ingen skulle se mig om jag hoppade från bron
har varit ute och gått en kort sväng så jag vet
stod en polisbil utanför ett av husen när jag kom hem
precis samma ställe som när mitt liv blev ett helvete på allvar
dörren upplåst och skräcken tog sig in i mitt hem
och innanför mitt skal
hybrisgubben, ängeln till läkare som försvann, "ondskan", danske clownen, pelle plutt.....................
överallt
allt
krossat
demolerat

är så jävla ensam
och hela världen står still
de enda vänner jag har har jag vänt ryggen till
rakbladen
de enda som alltid fanns där
lugnade, tröstade, lindrade
de som viskar ohörbart och gör livet mer uthärdligt

sanna följeslagare som inte sviker - och alltid älskar mig

alltid

inga kan älska varandra som vi

vi är som gjorda för varandra

eggen känns som en smekning

varmt blod är bekräftelsen

bekräftelsen på vår kärlek

renande

det smutsiga svarta rinner ur mig

sakta sakta

för varje drag

huden formar ett blodigt leende på rakbladet

det ler åt mig

jag ler tillbaka

..........och sedan 1½ år tillbaka har jag ratat dem

ratat mina enda vänner

sanna vänner

det enda de begär och begärde var att alltid få finnas hos mig

men AJ följde med mig hem när jag var inlagd, för 1½ år sedan

och jag valde bort dem, mina vänner, för människorna i mitt liv

kunde inte skära mig och möta P's blick

kände hans gigantiska maktlöshet och sorg när någon skadat sig

kunde inte utsätta honom - eller någon av de andra - för det

skulle kunna dunka huvudet i väggen så att det sprack!!!!!!!
det försökte jag med på avdelningen när jag lämnat mina vänner

hybrisgubben sa "skit i henne", så personalen satt frivilligt vak hos mig pga att jag mådde så jävla dåligt

det är omtanke

......men var är de nu

nu får jag aldrig mer vara med dem

aldrig mer känna tryggheten av att vara skyddad från mig själv

aldrig

det är slut

rensat och hittade ett papper
pappret från när jag skulle sövas förra året
står att inga anhöriga får närvara
tur att AJ var så rak och stark
vet att hon ringde och pratade med dem
hon vek inte en tum från min sida under hela tiden
inte en tum
ska försöka skriva till henne och fråga om hon kan och vill följa med mig
jag måste ge henne ersättning, men oavsett om/vad hon än skulle begära så är det värt det - för vad är ett liv värt, mitt liv............
vet inte vad jag ska göra annars

flashbacks

slutar han inte att ta i mig snart så skalar jag av mig huden med potatisskalaren!!!!!!
mörkt
påskafton
hans familj är hos vår familj, för det är påskbrasa i byn
smällare
springer och genar över grannens tomt och hukar under taggtråden
buskage
gräset är torrt på ytan
men inte när han tryckt ner mig
kallt
kallt och blött
det är tidigt än
de har just tänt brasan
fanfanfanfanfananfanfksdkwlfaksföwldflösefölsfksäö

föläsf
a
sfs
f

jag dör
hag hatar mig själv!!!!!!!1

varför ska man finna sig i att "fira" en massa skit!! folk samlas och har det såååååå jävla trevligt!!!!!! och så sitter jag här - helt ensam. SKITKUL.

jag har ingen

jag har inget

jag vill bara DÖ

DÖDÖDÖDÖDÖDÖÖÖÖÖÖ

rädd att det kommer hända något

vill till avdelningen

den som inte finns kvar - för mig

HAHAHAHAAA!!!

allt som är bra tas bort från mig!

vänta bara! snart försvinner allt!!!!!!

precis som det alltid gör!!!

hjälper inte stesoliden snart så hugger jag kniven genom låret

nu är det slutätet - igen

törs inte ens ställa mig på vågen

måste gå ner i vikt

om inte för min skull så min framtids skull

tror inte att de vågar söva mig igen om jag väger lika mycket

höll ju på att gå åt helvete förra gången

blodtrycket kraschade

hittade pappret om narkosen igår

hade det kvar sedan förra våren

nej, nu blir det ev en frukost

något normalt till lunch

och något litet till middag

bara blotta tanken på att någon ska ta i mig och lämma på magen innan narkosen......... nej

..........mår skit........................ äter bara godis............ och har tagit ner belysningen och grangirlangen på balkongen................ jag vet varför det är såhär..... men det kvittar.............. det är som det är ändå....................

....ensamheten kryper in under huden......... ropar.... efter rakblad................ tänk.... att få lindra smärtan.. bara en gång till......... så snabbt... så totalt......... enkelt...........

skit..............................................