pratade inte så mycket om mina flashbacks på terapin........ jag orkade inte..... och så är det ju helg..... och så mycket annat på gång............

pratade om mitt PO..... och hon förstår att jag måste sätta ner foten nu, innan det blir värre....... sedan fattade jag beslutet att lägga ner kommungrejen ändå, i alla fall tills vidare..... för jag vill verkligen inte blanda in vården i kommunen eller andra ställen................ så... jag lägger det på hyllan..............

pratade också med terapeuten om de läkare som förstört mitt liv......... och hon berättade... att gubbjäveln som var min PAL...... numera hälsar på henne igen... och viftar och vevar som fan och ser "extra glad ut"............. och hon sa att.... hon VET........ hon VET varför han gör så..... hon vet att han vet om att han gjort bort sig - BIGTIME....... och hon tycker att det är skamligt att han beter sig på det sättet........... och att chefen inte gör något åt det..............

I rest my case..............

lämnade brevet jag kladdade ihop igår kväll till läkaren.... tydligen har hon fått verksamhetschefens tillåtelse att "vara tillgänglig" nästa fredag... på förmiddagen............... fint.... arbetstiderna bara minskar... är nere i några timmar per månad nu.................. är inte förvånad, för jag vet vad verksamhetskärringen är för människa.............

mitt PO mailade svar för en stund sedan på det jag skrev till hela teamet...... men hon har inte alls kommenterat att jag gett henne sparken......... vad fan är det för FEL på människan............... hon skrev att de ska prata om saken på måndag under deras vanliga måndagsmöte................. ser framför mig hur hon... trots att det är emot tystnadsplikten...... vräker ur sig att jag klagat på henne........... och så slår hon väl sig för bröstet och talar om att jag står i SÅÅÅÅÅ stor tacksamhetsskuld till henne........... men jag har fan i mig inte BEGÄRT något av henne förutom att hon ska sköta sitt jobb! och det klarar hon ju inte av.... hon klarar bara annat......... och när hon "har lust med det"..........

är helt slut......... slut i huvudet....... kroppen....... överallt.................

behöver avdelningen.............. beskyddet från resten av världen....... personalen... samtalen........................ någon som kliver in och tar över..... hjälper till att andas...........

ska bli så skönt att komma till stallet imorgon......... bussresan gör mig livrädd.... men... mitt PO struntade helt i det när jag berättade...... så jag förstår ju att det verkligen är FEL på mig........... och så tror jag att hon tänker gå hem tidigt eftersom det är fredag..... så därför vill hon inte "bussträna"......... jag vet ju hur hon gör med sina sk arbetstider.............

...............vill skära mig.......... men jag ska ju till stallet imorgon............. önskar bara...... att jag fick stöttning med bussen.......... men........ nu är det som det är......... får stoppa i mig stesolid.......... skit samma att jag förmodligen bränner hjärnceller för varje tablett.................

stensätter mig för ännu ett jobbigt samtal med terapeuten............. jag vet att det är bra, men det är bara så tungt.............

ställde mig på vågen nyss....... gått upp 3½kg..................

mår illa......... riktigt illa....................

mitt PO har inte hört av sig......... men de sitter väl och diskuterar "den där jävla maria" nu.......................

håret blir bara stripigare och tunnare....... växer på längden....... men jag vill bara ta bort det.......... klippa ner det................ försökt gå och fixa en klipptid sååå jävla länge nu, men jag klarar inte det! och mitt PO vägrar ju hjälpa mig...... hon bestämde att jag ska göra det här själv redan före jul.................. tack... säger jag bara......................

Har skrivit ett "pappersbrev" till min läkare - som inte är här - men jag kan inte skicka mail, på mail, på mail... Har skrivit ner frågor som bara hon kan ta reda på ang kvinnokliniken, och så gjorde jag en kort sammanfattning om procedurerna före, under och efter narkos. Hon har ju ingen aning om hur det lades upp och gick till förra gången. De kan ju glömma att ta EKG på mig i alla fall, det är en sak som är säker. Och inte låter jag vem som helst ta blodprover eller känna eller lyssna på min sönderskurna äckliga kropp!

Vill och behöver ta kontakt med skötaren som var med mig första gången, för det finns ingen som jag litar på som jag litar på som hon. Ska jag våga skriva ett brev till henne och fråga.... berätta att jag självklart står för ersättning..... men om hon ändå inte vill eller inte kan så är det ok också..............

Jag behöver just henne för att inte flippa ut... för jag kände hur jag lade mitt liv i hennes händer, och om något skulle hända så styrde hon min kropp.. och jag var helt trygg med det....... jag vet av erfarenhet att det kan förekomma jävligt dumma saker och kommentarer ibland.... men jag visste att hon skulle försvara mig mot allt sådant....... Tvivlar inte på att hon hade golvat narkosläkaren om hon kränkt mig - oavsett om jag var sövd eller var vaken......

Min terapeut i all ära, men hon är för inkörd på det "terapeutiska". Kan och vill inte ens föreställa mig henne i "svampbob fyrkants-utstyrsel med tillhörade huvudbonad"...................... Nej, det borde vara AJ......... måste vara AJ............... men jag kommer bli så ledsen när det blir ett nej.................... FAAAN! Men jag klarar det inte utan henne!

Oavsett så... ja...... jag behöver veta NÄR det här ska bli av...

Det ryktas om att läkaren kommer tillbaka den 16 april, och då har hon varit borta i en månad. Enheten har klagat hos verksamhetschefen igen, men den kärringen gör bara som vanligt - skiter i det.

....för övrigt så..... är jag så äcklig att jag mår illa........................

..men nu har herr stilnoct och fru propavan tagit vattenruschkanan till sömnens rike, så snart somnar jag...... hoppas jag................

Känner mig lite uppmuntrad just nu... insåg inte förrän i princip nyss vad som har hänt idag..... Min handläggare på FK har beviljat mig ridterapi 2ggr/vecka tills jag måste övergå till sjukersättning!!! Jag hade inte läst och fattat det först, men självklart tackade jag henne. Skrev att om hon vore här nu så skulle jag krama henne - och hon svarade! "Kram tillbaka!"   

Hur många handläggare bryr sig så mycket om sina klienter...... måtte jag få behålla henne...... länge......... hon får inte dö.... eller lämna mig....... för då dör jag...............

Hittade den här alldeles nyss... garvar ihjäl mig!

Fått svar från kommunen och mailat tillbaka. Fundera på att skita i det. Den här människan vill ha ett intyg som också är en sammanfattning av mig och min problematik, av min terapeut. Saken är ju den att jag vill ha så lite med landstinget att göra som möjligt, men nu vill kommunen dra in vården ändå. Så jag tror att jag struntar i det faktiskt. Skitkul att man fått en sådan handläggare den här gången...

Sen har jag mailat PO-teamet och talat om att jag behöver ett PO efter måndag, pga att jag avslutar min kontakt med mitt nuvarande PO då. Har inte fått svar från chefen om hur eller vad man ska göra om ens ombud vägrar träffa sin klient tillsammans med sin chef... Är väl lite pinsamt kanske...

Så har jag sålt en bok till. För lite småpengar... men ändå - varje öre spelar roll.

Terapeuten har inte hört av sig. Funderade på att ringa, men valde att inte göra det. Mår för dåligt. Är för ensam. Risken finns att det bara blir fel.

Ligger i sängen. Snart får jag väl liggsår pga att jag bara ligger här och gråter hela tiden.

Ingen har svarat på något av mina mail. Dött överallt.

Och så "du vet, jag har ju sååå mycket på jobbet" eller "det är ju fullt upp med barnen nu"........... *spyr* Vad hände med vänner för alltid......... förstå varandra..... Är det nerspolat i toan så fort ljuset i tunneln närmar sig - eller??! Det går bra att dela mörker, men inte ljus eller ens vardag... för då är alla "ensamma" helt plötsligt fullbelamrade med vänner, familj och allt möjligt. Jag söker kontakt, gång på gång, men ändå blir det ingen skillnad. Är det försök att låta all kontakt rinna ut i sanden - precis som jag själv använt mig av i yngre år när jag inte vågat säga rakt ut att nu är det slut.

Känner bara att jag orkar inte mer. Om de inte vill höra av sig så fine. Då gör inte jag det heller. Det tragiska och komiska i det är att jag som vanligt finns här om någon behöver mig, men annars så är det bara bye bye. Den vanliga soptunnan. Undrar om det någonsin kommer bli annorlunda eller om hela mitt liv ska se ut såhär.

Missförstå mig rätt; det finns många som kan konsten att både ge och ta, men en del bara tar. Hur "rättvist" och "vänskapligt" är det att jag pressar mig till att fara ner på stan när det är lönehelg, för att bara gå runt och vara smakråd. Och när JAG väl ska titta på något så får jag bara höra gnäll om att "jag är hungrig", "jag är trött" - det är väl för faaan jag också! Jag är helt SLUT när jag kommer hem och gråter av skräcken som inte går att hålla tillbaka längre! Det finns fan ingen förståelse eller empati, trots att man försöker förklara!

Nu ska jag lägga mig och dö. Och vänta och se om någon hör av sig - kommunen, terapeuten, FK... Mina "kontakter". "Vännerna" hänger fortfarande på sin plats i affären. Vill inte skära mig, samtidigt som jag inte vill något annat heller.

nu skickar jag mailet

mailet till mitt PO

om att det är slut efter måndagens träff

eftersom de alltid avslutar rakt av och aldrig trappar ut kontakten så spelar det väl ingen roll

bara att fatta beslutet känns skönt

för då är det ju färdigt sen

tack å hej - leverpastej

nu ska jag skjuta skallen av mig en stund........

är så förbannad på "E. N. Försäkring" för de håller på och ringer till min mobil trots att jag har skyddat nummer

har mailat dem, men de skiter i det

bryr sig inte ens över att jag skrivit att jag ska polisanmäla dem

så jävla roligt...........