......ska DU bli min..................?????

...........men hur ska jag göra..... när jag är på samtalsterapi....... ridterapi............ plastiken................. kvinnokliniken..............

..........han är PERFEKT........ det lilla charmtrollet.........

FAAAAAN!!!

VARFÖR tog jag inte den jävla mjuka borsten och borstade honom i ansiktet....... just idag av alla dagar.............. stackars häst.......... han såg skräckslagen ut när jag skulle klappa honom en sista gång under hakan............... tänk om han har ont....... tänk om jag skulle ha sett vad hans överkänsliga beteende idag berodde på.......... tänk om jag MISSADE det!

av alla dagar så fuskar jag idag.......... just idag................

ville komma ut ur stallet och börja med övningarna....... och eftersom han har så djupa hovar så valde jag att kratsa dem för att få bort all smuts... istället för att borsta honom med den mjuka borsten i ansiktet..................

jag är en idiot.............

fan!

ska fara och köpa en glass och lite godis nu...........

......stackars bubben..................... älskade, älskade häst.................

..........och jag saknar personalen på avdelningen så jag dör......................

gick till bussen........... mådde sådär........... tog ut pengar för att ladda busskortet till stallet.................... på vägen till informationen möter jag plötsligt en människa.......... hjärtat slog dubbelvolter innan jag såg vem det var.................... det var AP...................... ssk på avdelningen som jag älskar............ vi stod och pratade en stund... innan jag var tvungen att gåför att hinna med bussen....................... GODE GUD VAD JAG SAKNAR HENNE........... hon trodde att AJ jobbade idag så hon skulle hälsa........ hon frågade hur det var........ sa att det är ok......... och att jag var på väg till stallet nu.............. och så säger hon att jag ser ut att må bra........ och frågade mig om jag verkligen behöver ett nytt personligt ombud.................. det gjorde mig SÅ GLAD.............. däremot blev jag ledsen.. när jag med lite fina ord.. försökte tala om att jag funderat på att skriva till dem.. och fråga om någon av dem var villig att följa med mig till kvinnikliniken.............. för.. hon sa att hon tror att det blir svårt.... så det är nog som jag trodde - eftersom de har varit mina behandlare så får de inte ha kontakt med mig utanför avdelningen......... känns helt förkrossande........... en katastrof..................... men jag pratade på för jag ville inte visa hur modet sjönk...... och då berättade hon att NB slutat......... med kort varsel började hon studera till barnmorska i södra sverige......... hade jag ingen aning om alls................. men jag förstår henne... det passar henne som handen i handsken.... kommer jag någon gång att få barn så skulle jag önska att hon var den som hade hand om min förlossning.....................

klev på bussen helt tårögd.... men höll mig samman tills dess att jag klivit av bussen och kommit in på gården och stängt dörren efter mig till lillstugan........... tårarna bara rann............ vet inte, men jag tror att ridterapeuten såg att något var på tok.......... så hon kom efter att ha avslutat lektionen hon höll på med......... förklarade lite...... och hon förstod........... sen kändes det bättre.......... och så pratade hon om att det ev ska börja en ny tjej i ridterapi hos henne...... och hon undrade om jag kände mig redo att kanske ha ridterapi tillsammans med henne.......... och jag... sa ja............ är nyfiken på hur jag kommer att reagera.... liksom... hur det blir att vara sig själv när någon mer är där........... och ridterapeuten sa att... det är ju viktigt att ha någon att dela intresse med....... och att man behöver få prata av sig med någon som förstår om allt som händer....... det är ju precis så jag känner........... har berättat att jag har jossan här....... men vi ses ju inte öga mot öga........ och tänk om jag kunde få en till hästintresserad att babbla med.......... för att prata med någon annan ger bara ett enda stort "jaha, det var väl roligt....".................

idag fick jag välja mellan två olika övningar; balansträning med hästen som jag ridit förut, eller att fortsätta med horsemanship-övningarna med den andre killen....... jag längtar verkligen efter att sitta på en häst igen.... MEN... jag är så envis så jag vill inte släppa någonting som jag inte lärt mig att klara av............ så det blev horsemanship........

redan när jag gjorde iordning hästen så försökte jag sträcka på mig lite extra och tänka mig "stor"............ och det fick resultat! han lyssnade på mig när jag longerade honom både åt höger och vänster utan "strid"! har märkt att det bästa är att vara lite burdus och göra stora rörelser för att visa vem som faktiskt bestämmer.......... visst, jag tror inte att han direkt tar mig som ledare på allvar....... men han börjar ge respons på min energi i alla fall....... det är lite roligt.. för jag tror att ridterapeuten inser mer och mer hur pass envis jag är............. vet inte hur många övningar jag har stannat och börjat på nytt bara för att hästen har gjort rätt saker av sig själv innan jag gett kommando..................... funkar inte en övning - gör ett avbrott och samla ihop dig och försök sen igen, och GE DIG ALDRIG............... så fungerar jag...........

sa till ridterapeuten att jag märkt att hästen var väldigt känslig och rädd om ansiktet....... det är han i vanliga fall... men idag var han extrem.............. fick knappt kamma luggen på honom......... och vi fuskade lite med ryktningen, så jag ryktade honom inte i ansiktet.... och det kanske jag borde ha gjort.............. han vände bort sitt ansikte hela tiden....... och inte ens matte fick pussa honom......... och när jag skulle släppa ut honom och stod med grimskaftet i handen... och var på väg att bara klappa honom lite på "kinden".... så backade han och såg vettskrämd ut........... precis innan hade jag fått klappa honom där...... men något var bara fel.................. vet inte... men flocken är ganska orolig nu... blir en del bett och sparkar, särskilt vid matdags........... och kanske har han åkt på spö av en annan häst............... han brukar alltid vara lite tjurig när det kommer till ansiktet... ridterapeuten sa också det..... och vem vet..... han kanske har varit med om något innan han kom till hennes stall....... en olycka..... slagen........... vad som helst........... men idag hade han ingen bra dag i alla fall........ stackaren.........

ridterapeuten skulle handla... så jag slapp åka buss hem... tack gode gud......... bussen dit var full... trots att det var en led-buss................ kom in och slog igång datorn......... och då har idioten som lurade mig på blocket skrivit tillbaka till mig....... jag mailade henne och försökte ge henne tips att tänka på i framtiden - tex att inte ta ut mer i porto än vad det faktiskt kostar, inte sälja trasiga saker utan att tala om att de ÄR trasiga och behöver lagas, att man bör meddela att det blir en försening om det nu blir det och särskilt då köparen fått pengarna i förskott.......... men hon hade alltså svarat mig och var totalt oförskämd och hittade på alla möjliga undanflykter.........

men, men...... skit samma....... hon har helt klart problem................. och betydligt större problem än vad jag har....................

................känner att ridterapin blir viktigare och viktigare........ det är "min grej"................... finns inget inom vården som kan få mig att må så bra som att vara i stallet.............. det har förändrat mig som människa............. visst, jag har jobbat MASSOR på det långt innan....... men det är som att... allt lossnar när jag är i stallet............. jag kan tillgodogöra mig den samtalsterapi jag fått när jag är där.............. .... ............. ......det kommer inte vara vården som gör mig frisk (om det går......).... utan det kommer vara ridterapin............... kontakten med ridterapeuten och hästarna..........................

Tack gode gud - snart far jag till stallet!

Har fått oväntad hjälp av verksamhetsärringens sekreterare, så DEN saken lättar i alla fall! Förstår inte att hon erbjuder sig att hjälpa... men vet vet - hon kanske känner verksamhetskärringen ganska väl och vet hur jävlig hon är.....

Skriver senare..... och berättar säkert om två underbara timmar.

jag pallar inte det här........... läkaren hör inte av sig...... vilket betyder att hon inte lyckats få tag i någon på kvinnokliniken................. de har gjort sig onåbara....... trots att de VET hur jävlig min sits är.............

tack vården............. återigen........ för att ni sparkar på den som redan ligger...........

började på ansökan om pengar igår.......... hade skrivit av en del fonder och stipendier från boken................. men det är så tungt............... så mycket............ jag har en hyfsad grund från förra året, men den måste ju uppdateras och anpassas till att inte bara handla om bolltäcke utan även ridterapi............. och helst ska ju ansökan skrivas så att den passar fler fonder och stipendier.......................

vet inte om jag har ett blåmärke i ansiktet från inatt......... har inte vågat titta............... somnade med laptopen i sängen.......... och när jag drömde mardrömmar inatt så sparkade jag till den samtidigt som jag satte mig upp i sängen....... vilket resulterade i att jag "knockade" mig själv........................är nog inte många som klarar att göra det................................

åååååååååååååååhhhh...............................
....... låt det vara uppehåll...... och låt mig bara fara till stallet och krama en häst........................ vill inte hem............... vill inte vara här.................. för jag dör...................

jag står och ropar på hjälp för glatta livet

vrålar

gråter

skriker

förbannar och ber

men ingen som har makten hjälper mig

gör jag något för att visa min desperation

frustration

min enorma förtvivlan

ja, då är det bara psykfallet maria

inte människan maria

vem som helst som inte har kontakt med psykiatrin

kan kasta sig framför en lastbil av desperation

och då tas på allvar

då förstår de att det är bråttom

men om jag gör det

då blir det kallat för ett symtom

en jävla borderline-grej

och som att jag är suicidal

som att jag gör det för att jag vill skada eller döda mig

när det egentligen är precis tvärt om

men ingen av dem vill se

ingen av dem vill bry sig

jag är mindre värd än en flugskit på vindrutan

punkt

JÄVLA SKIT!!!!!

nu äntligen har hon hört av sig

"Hej Maria,
Nu förstår jag dig bättre. Du står kvar på väntelistan och blir kallad när
det är din tur.

Vänliga hälsningar
*läkarens namn*"

nu är jag helt slut

gråtit så näsan är totalt igenkorkad

blöder näsblod för att jag tagit så mycket nässpray

herregud vad onödigt allt blir

så fort jag öppnar käften så går allt sönder

men den här gången har jag lärt mig

jag har VERKLIGEN lärt mig

vad som än händer, oavsett vad någon gör eller säger emot mig - så ska jag bara hålla käften