vet att hon inte kommer höra av sig

jag ger upp

har mailat terapeuten - igen

4 mail

inget svar

ingenting

inte ens från henne

är glad att jag inte hann skaffa någon hund

men stackars älskade kaniner

hur i helvete är man funtad om man ens funderar på att ställa in en livsavgörande operation pga ett mail

ett mail som vem som helst skulle ha kunnat skicka - teoretiskt sett

men det är som vanligt

jag har inget att säga till om

får aldrig en chans att ens börja förklara innan maktpersonen eller personerna raserar hela mitt liv och allt jag jobbat för

jag får aldrig göra minsta lilla misstag eller vara otydlig

för de hugger direkt och rakt i strupen

finns inte rum för reflektion och eftertanke

och kan inte en professionell människa förstå det

så hur och varför skulle jag vara annorlunda

varför ska inte jag döma och hata mig

jag vill dö

men ska se på en film först och försöka sluta panika och gråta

tilda verkade lite konstig igår kväll....... så jag lade henne hos mig i sängen........... hon vilade en stund........ 30-40 min eller så........... och sen var hon bara irriterad och ville gå därifrån........ så jag släppte tillbaka henne i sin bur...........

sen kunde jag inte somna.......... och jag har sovit skitdåligt............. läkaren på plastiken har fortfarande inte svarat.................. så jag kan fortfarande inte andas........... ställer hon in eller skjuter upp det här så tar jag livet av mig........ det är bara så..............

hör hon inte av sig idag och skriver att hon förstår att hon missuppfattat...... så ger jag upp...... då skiter jag i det här........ då skiter jag i allt

finns ingen anledning att gå upp ur sängen idag

jag är ju så gott som död så det kvittar

varje minut som går utan att hon hör av sig trasar sönder mig

gissar att hon går hem kl 17 så det är sluttiden

har hon inte hört av sig då så avslutar jag det här

Tog mig till stallet.... och efter bara en stund där så struntar jag i alla problem och allt som hänger över mig....... Har skrattat minst lika mycket den här gången..... Fick fortsätta med horsemanship-övningarna och det gick bra till en början - man KAN lära gamla hundar (mig) att sitta.... Sen lyckades jag longera killen åt ena hållet... men han var sååååå seg.... han gick på lite sakta och jag tänkte klämma in en "halt" där han inte kunde förvänta sig det.... Det var bara det att han var så seg så han hann stanna precis innan jag hunnit till hans stopp-zon.... och eftersom jag är mig själv i stallet... så reagerade jag som mig själv också......... Vek ihop mig mitt på gårdsplanen och väste "Faaaaan!!! Han stannade innan jag sa till honom!!".... och ridterapeuten skrattade så jag trodde att hon höll på att trilla av bänken där hon satt och gav instruktioner....... Då först insåg jag att jag hade visat det jag kände inuti... och hur roligt det såg ut! Och jag skrattade så jag fick kramp i magen! Där står jag och tror att jag ska stanna en häst som är totalt uttråkad och knappt bryr sig om mig, och när han stannar till för att jag inte driver på så blir jag vansinnig på mig själv - på ett komiskt och icke-seriöst sätt! Så tiden i stallet var återigen GULD!
 
......men när jag kom hem så hade jag fått svar från plastikkirurgen......... mailade läkaren imorse och frågade om väntetiden......... och hon missuppfattade mig totalt........ Hon trodde att jag uppfattat det som att det bara behövs ett enda ingrepp och att det skulle trolla bort ärren......... och om "trolleriet" inte skulle ske före sommaren så skulle jag skära mig igen......... Det var inte alls så jag menade! Jag skrev bara för att tala om hur jobbigt det är om jag tvingas vänta med första steget i behandlingen över en sommar till - att gå i långärmat för att inte visa alla ärr i sommarhettan ännu en sommar - utan tillstymmelse till hopp om hjälp....... Mailade henne direkt och försökte förklara och bönföll henne att inte ställa in något.... utan istället försöka förstå min situation............. Så nu får jag se om hon svarar.... och i så fall vad........ hon kanske har ställt in hela projektet........................ och........ i så fall............. tar jag livet av mig.....................................
 
Fick en rejäl panikångestattack......... och ringde terapeuten....... som inte hade tid att prata med mig för att hon hade remissmottagnings-tid............. Jag förstår ju att hon måste ha det, så jag menar inte att hon borde ägna den tiden till mig..... men jag blev ändå ledsen............
Så det blev en väldigt kortvarig vistelse bland de rosa molnen som stallet ger.......... föll rakt ner i den bittra och hårda verkligheten direkt....................

Gråtit så jag nästan kräkits......................... för nu har jag väl förstört det här också...................... En fin läkare med ett fint bemötande, empatisk, och beredd att hjälpa mig........ som misstolkar allt jag skriver........... och ställer in allt..................

FAAAAAN !

Sen vet jag inte....... får så mycket stöd av min handläggare på FK så min hjärna klarar inte av att tro att det är sant.............. Hon har lovat mig att hjälpa mig med pappren i höst....... det ska inte behövas något PO........... hon ska fixa det tillsammans med mig..........

........bara gråter.....................

Jaha, och nyss fick jag reda på att det tar över ett halvår att få ett nytt PO. Tårarna bara rinner. Finns inget jag kan göra. Kommer vara helt ensam med allt och få klara papper och krig mot FK helt själv. Jag sparkade mitt PO för sent för att få hjälp av ett annat PO. Jag är så naiv och dum. Jag står inte ut längre. Som vanligt skulle jag ha lyssnat på mig själv, för jag känner mig själv bäst. Jag borde ha bytit ombud direkt, eftersom det aldrig har känts bra och aldrig har fungerat. Men dum som jag är så ger jag chans på chans på chans. Och så slutar det med att jag går under. Läkarna som gjort mig illa har verkligen förstört mitt liv. Jag har alltid gått på min magkänsla förut, men de har fått mig att tro att jag har fel om allt. Och nu går jag under pga att jag inte lyssnade på min intuition. Jag lär mig aldrig. Kanske ska jag inte ha något Personligt ombud. Det kanske är meningen att jag ska hanka mig fram själv tills den dag jag tar livet av mig. För nu är jag helt övertygad om att det kommer bli så. Jag kommer dö. "Vården" vill inte hjälpa mig. Ombudsteamet vill inte hjälpa mig. Och kommunen vill inte hjälpa mig.

Tårarna forsar. Och jag ska till stallet idag. Och har saker att hämta ut på posten.

Orkar inte leva längre. Det här var sista spiken i kistan.

mår illa

unnade mig att fara och köpa en glass

har skött maten för övrigt idag

har gått åt massa stesolid

men vad spelar det för roll

nu ångrar jag att jag åt glassen

önskar att jag kunde spy

har inga laxertabletter kvar

beställt på nätet men det har inte kommit än

behöver träna

röra på mig

men jag får så jävla ont

kvinnokliniken måste fan hjälpa mig!!!!!

jag ropar på hjälp men ingen hör mig

hur högt ska man ropa innan det är dags att ta sitt liv

jag vrålar för full hals

men min läkare har inte tid

finns ingen tid för mig, inget utrymme

så varför ska jag fortsätta kämpa

VARFÖR

finns ingen anledning

för det finns inget hopp längre

..............bara i stallet................. måste ta mig dit imorgon.........................

min sk mamma ringde

gråter

nu ska de skita i att planera semester för att pappa inte behagar ansöka om semester

och gör han inte det så kommer jag inte att träffa honom och mamma

då blir det ingen fjällresa

men då tänker jag fan i mig stanna här hemma

jag ska stanna här och ruttna bort!

ska försöka övertyga ridterapeuten om att jag vill hjälpa till med stallet och baracken i sommar, renovera, måla, allt - frivilligt och gratis för jag får så mycket bara av att vara där, på landet i lugn och ro

jag vill skära mig så mycket så jag är alldeles yr

känns som jag ska tuppa av

tror jag håller på att bli gränspsykotisk

för jag går in i min låtsasvärld där trygga personer vakar över mig och tar hand om mig

jag kommer bli galen på riktigt

är rädd

och helt ensam

mailade terapeuten när jag kom hem

har blivit så rädd för att göra eller säga något som uppfattas som manipulation

en skada som läkarna har orsakat

bad terapeuten om förlåtelse för att jag blev så ledsen när jag gick

förklarade att måndagstiderna är jätteviktiga för mig, för på torsdagarna törs varken hon eller jag prata om något jobbigt pga att det kommer en hel förbannad helg sen

skrev att jag förstår att det handlar om saker som hon inte rår över, så jag klandrar henne inte

men jag måste känna att jag kan ta hand om mig och orkar överleva när jag går därifrån, och inte vara helt söndertrasad

för det är jag och bara jag som får ta smällarna av det

sen mailade socialstyrelsen och tror att de står över allt och alla

de har tappat bort ett papper och kräver in det på nytt

och jag blir fan i mig förbannad på att de skiter i mina rättigheter

hade precis slutat gråta innan jag läste det, och sen började tårarna att forsa igen

mailare terapeuten och berättade för att försöka släppa det och kunna gå till frissan

gick dit och hon är ju så underbart snäll

bad om ursäkt tre ggr för att jag var tidig, men hon sa att det gör inget

klippte av mig minst en decimeter av håret

känns så skönt

bli av med skiten

hon kramade om mig innan jag gick och sa att jag ser ut som en liten fotomodell   

kom hem och kollade mailen innan jag gick och lämnade tillbaka böcker på biblioteket

terapeuten hade mailat och hon skrev att innan hon öppnade och läste mina mail så ville hon tala om att det var hennes fel att det blev som det blev idag

hon bad om ursäkt och skrev att vi kan prata om det på torsdag

och att hon är upptagen resten av dagen (= totalt onåbar)

skrev ändå tillbaka att det inte är hennes fel

jag är rädd

rädd för att prata, gråta, känna.................................

livet är så mycket lättare utan det

på ett sätt i alla fall

ringer inte min läkare upp läkaren på KK den här veckan så vet jag inte vad jag gör

hon är den enda som kan göra det

ska maila och förbereda den störda lilla verksamhetschefen på att jag behöver en ny läkare vid årsskiftet - igen

för då försvinner ST-läkaren jag har nu

och hur skulle hon kunna ha kvar mig DÅ när hon inte ens har tid NU när hon ÄR här

har mailat plastiken också

mailat läkaren, inte mottagningen, för det här är personligt

har lagt korten på bordet nu

jag har berättat för föräldrarna och det finns ingen återvändo

så antingen hjälper hon mig före semestern eller så får de ordna så att min arm blir gipsad, eller så bryter jag armen så att de måste gipsa den, eller så skär jag upp den så pass att den måste vara omlagd hela sommaren

jag skiter i att jag låter som ett psykfall - jag kan inte vänta ETT ÅR!

jag vill ha en glass

terapeuten var sen..... som hon varit de sista gångerna nu...... utan att säga något om det.......... hon undrade hur jag haft det i helgen och frågade om jag kunde säga något om de flashbacks jag haft.......... jag vill inte prata om det........ JAG VILL INTE........ för jag blir så jävla rädd.... och söndertrasad............ och sen är det bara hejdå och så är jag ensam med allt jag har tagit fram........ och det DÖDAR mig...........

efter ett tag började jag ändå försöka........... mådde så jävla dåligt.......... men jag vet att jag måste igenom det..... kan inte bara gömma undan allt......... blir bara värre då.................

grät.......... och det gjorde så ont........... och så säger hon "vi får bryta där för idag"............... jag ställde frågan rakt ut direkt, för jag vet hur det är......... "du har alltså ett möte någon annanstans kl 11"......... hon svarade ja.... och "men vi har ju nästan haft en timme nu ändå"........ då sa jag det som jag tänkt så många gånger förut........ vi hinner inte mer än att börja och så ska hon rusa vidare....... svarade "nej, från drygt fem över till kvart i"............... och att jag inte vill eller orkar ta fram skiten och sedan gå därifrån helt sönderriven........... hon blev obekväm............ frågade hur lång tid jag behöver.......... HUR ska jag veta det.................... storgrät men reste mig och tog på mig jackan......... hon kom och höll om mig där jag stod............. men....... vad hjälper det............. sen gick jag.............. med tårarna sprutandes................ och nu är jag helt sönderriven........... och är ensam.......... och dessutom ska jag klippa mig kl 13.................

heja vården............................................
............

JÄVLA SKIT !