varför kan jag inte bara få sova..... sova normalt...... slippa vakna och tro att jag är någon annanstans i en annan tid........ kan känna "honom".... kroppsvärmen...... lukten......... se hans ögon..... som glittrar..... av.. jag vet inte vad........ han såg likadan ut när han var glad som när han gjorde någon illa.......... inte i ansiktsuttrycket...... men ögonen.............

igår natt drömde jag andra drömmar........... skrev aldrig ner något specifikt.... men.... en sak hänger kvar i mig.............. jag kunde studsa fram..... jättelångt....... på alla mina valkar............ som om jag var gjord av fett........ en enda stor fetboll............. och folk stirrade...........

på ett sätt känns det som att jag tagit ett steg framåt.... i och med att jag mailat ätstörningsenheten.......... för jag vet att det är något konstruktivt....... och "lilla" är glad.......... men "stora" är PISSFÖRBANNAD.......... det här har varit "min grej" sedan jag gick i högstadiet... maten........... hetsätandet.... svältandet............ smygandet.. göra en macka ljudlöst... en korv som försvinner spårlöst.......... ingen frukost...... ingen lunch i skolan...... ingenting........ sen flyttade jag....... och fortsatte......... började äta lite sallad till lunch........ bland alla andra.............. fy faaan........ sen kom rakbladen........ mina älskade rakblad............. "stora" jublade......... "lilla" var förtvivlad... samtidigt som hon kände att hon förtjänade att bestraffas...... för "stora" var det ren belöning................

.......och mitt i allt det här är JAG nu............... får inte ihop känslorna........... vet inte i vilken ände jag ska börja........ jag är begravd i rep av olika längd, färg, tjocklek........ och jag hittar ingen ände........... så jag blir bara mer och mer intrasslad ju mer tiden går........... till slut kommer jag inte kunna röra mig....... men vem fan ska hjälpa mig att hitta en ände........ jag kan inte....... inte själv i alla fall......... och min t..... är det hennes jobb...... eller vem kan hjälpa mig........... jag har ingen aning....... och därmed har jag trasslat in mig ännu mer.......

......har tänkt på "psykopaten" ganska mycket den sista veckan............ jag vet inte varför..... men min t's frågor om jag är "ute mycket på nätet" har inte direkt hjälpt mig begrava honom i minnet............... han väcker ilska hos mig....... besvikelse.......... rädsla......... äckel................. hade glömt hans fullständiga namn..... eller ja, hans efternamn......... men idag när jag vaknade så mindes jag............. känner mig yr........... herregud hur han lindade oss alla runt sina fingrar................ jag litade på honom........ hur jävla dum får man vara........... men ändå.... hur många års chattande behövs för att se personens sanna jag............ är besviken på mig själv att jag var så dum........ minns hur vi som drabbats delade med oss av olika meddelanden vi fått och skrivit..... som för att försöka reda ut vem som sagt vad och när.......... gno frenetiskt för att få fram sanningen....... och vacker var den inte................. men vi knöt ihop oss..... vägrade erkänna oss besegrade...... och startade något nytt tillsammans................ men det föll ihop...... mer och mer efter våra dåliga måenden......... och dödsstöten kom när jag blev inlagd....... jag försökte hjälpa de andra som fanns i vårt egna lilla utrymme för att få tröst och stöd........ bidrog med pengar.......... mer pengar än vad jag hade råd med och mer än vad som behövdes.............. och vad hände........ jo, de försvann.......... de kom aldrig till den som skulle haft den............ och helt plötsligt försvann "den felande länken"........... han verkar ha gått under jorden........ ingen respons på sms, mail, brev.......... ingenting....... men jag vet att han lever....... har kollat det.......... så jag kan bara hoppas att han använt mina tusen kronor till något vettigt..............

...ja.......... ännu en man som gjort mig illa.......... som jag litade på.... men som ljög för mig.......... han lurade mig också... och dum som jag var så gick jag på det.............. han sög ut min kraft... och jag lät honom göra det... och han tog mina pengar... och lämnade mig..............

det är kanske inte så konstigt att jag inte litar på män i allmänhet......... inte efter det jag varit med om............ samtidigt vill jag så gärna tro gott om alla...... men det straffar sig................... och.. bränt barn skyr elden.......... ska det betyda att jag kommer leva ensam i hela mitt liv............... önskar att jag var lesbisk........ det kanske skulle vara lättare då.......... men man är den man är... det går inte att välja.............

det var mina söndagstankar för tillfället......... herrgud, vad kommer det här att bli för dag......................

 

Isa

24 oktober 2010 11:01

Hej Maria! Jag kikar in då och då och läser. Förstår att du har svårt att lita på män. Jag såg en dokumentär om psykopater för en tid sedan. Man gjorde en udersökning som visade att de verkar ha en radar som fångar upp svaga, sjuka och människor som mår dåligt av olika anledningar. I ett försök fick en psykopat studera en video där flera personer gick förbi kameran. Efter bara några sekunder pekade psykopaten ut två personer som han hade velat närma sig. Den ena visade sig ha varit mobbad hela barndomen, den andra var ett våldtäktsoffer. Övriga personer på videon hade inte genomgått några truman.
Tänk då vad lätt det är för empatistörda människor att finna sina offer på nätet! Hu jeda mej... Kram på dig, du kommer inte att leva ensam resten av livet! Det är jag säker på.

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

24 oktober 2010 12:37

Tusen tack för dina ord! ♥

 

[M]

24 oktober 2010 16:37

Du är inte ensam om att tänka på psykopaten med jämna mellanrum... Han gjorde mig väldigt illa också, och jag har inte "bearbetat" det ännu. Jag har inte ens pratat med min psykolog ännu. Det känns så skämmigt liksom.. att ha fastnat i hans nät och under flera månaders tid liksom ha bidragit till att han kunde fortsätta skicka en massa meddelanden och använda oss mot varandra.

Kramar !

http://dethemligarummet.blogspot.com

Maria

24 oktober 2010 19:37

det låter ungefär som jag..... har heller inte tagit upp det i terapin än... känns som ett för färskt sår.. eller hur man nu ska uttrycka det....... och precis som du känner jag skam..... kan inte fatta att jag var så dum...

*kramar hårt*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...