kom på att jag skulle äta lite.................. och så började jag hetsäta............ hittade 3 paket nudlar längst in i skafferiet........... jag sa högt till mig själv när jag kokat och öst upp dem att "jag har ett val, jag har ett val"................. och så kände jag mig stark............ bara kasta skiten!!!

MEN....... jag gjorde inte det................... smakade lite först bara........... SEN skulle jag slänga................. men nej......... det gick inte.................... så nu sitter jag här så mätt att jag nästintill spyr..... och har klämt i mig en halv förpackning laxertabletter.......................

vad fan ska jag göra.............

ingen tar mig på allvar...........

Bröt ihop när allt var inställt, så jag tröstade mig med att beställa en ny mobil....... Batteriet på min gamla håller på att dö och knappsatsen är utsliten........

Så....... nu blev det en sådan här........ och ingen touchmobil eftersom det sägs att de blir sega av kyla och till och med kan sluta fungera om det är riktigt kallt...............

Måste variera lite... så dagens person är: Torey Hayden.

Hon är en amerikansk specialpedagog som är enormt engagerad i sitt arbete, ofta med barn med selektiv mutism. Hon skriver enormt fängslande böcker om sitt arbete med psykiskt störda barn.

Officiell hemsida (sv): http://www.torey-hayden.com/swedish/index.html

Officiell hemsida (eng): http://www.torey-hayden.com/

Jag älskar alla hennes böcker. Började läsa dem redan när jag var 14-15 år. Fann en enorm tröst i hennes böcker - hur hon verkligen SER barnen och engagerar sig och gör sitt yttersta för att försöka hjälpa dem. För mig är det som att hon ser MIG när jag var liten, och inte bara vänder sig bort som alla vuxna gjorde. Och det ger mig en ofantlig tröst som inte går att beskriva. Hon är nog en av de största anledningarna till att jag överlevt.

var hos min t på eftermiddagen............. jag visste inte riktigt vad jag kände.... tror att hon förstod att jag var förvirrad............. pratade om det som hänt.... och alla förväntningar........ och mailet jag skickat till kvinnokliniken och talat om att det är MIG de ska kommunicera med - inte med min t.......... och min t stöttade mig helhjärtat och tyckte att det var JÄTTEBRA......    jag trodde att hon skulle tycka att det var för hårt........... samtidigt vet hon ju hur jävla illa de har bemött mig på den kliniken.................

jag skrev:

"Hej,
Jag skulle uppskatta om ni fortsättningsvis meddelar så simpla saker som ändring av tid via mail direkt till mig, istället för att gå över mitt huvud och blanda in andra människor - och dessutom låta det gå ännu längre tid innan jag får besked.
Jag förstår inte vem ni tror att jag är, även om jag fått en bild av det. Men detta trodde jag aldrig. Alla andra kliniker och läkare sänder mail om tider, och ni har själva gjort det förut så det här tycks bara vara ytterligare en incident i diskrimineringen mot mig. Hur som helst så tar jag i alla fall väldigt illa vid mig, för jag är en vuxen människa vid mina sinnens fulla bruk och jag styr själv över mitt liv - precis som alla andra. Och det sista jag behöver är en "dadda" eller "extramamma" som ni tar kontakt med - istället för att kontakta mig.
Vad gäller sekretess så ska det inte påverkas vilket sätt man kommunicerar på när det bara gäller tider och ändring av tider. Försök behandla och bemöta mig som den vuxna kvinna jag är. Jag har vissa svårigheter, men det ger er inte rätten att ta ifrån mig min självständighet och att få mig att känna mig mindre värd.
 
Vänliga hälsningar,
*mitt namn och personnummer*

 
P.S Sänder kopia till min terapeut för kännedom, eftersom ni dragit in henne i det här."

det som de kan tänka efter att ha läst det här är egentligen två alternativ........ det ena är att "åh nej, vad tråkigt att hon uppfattade det så"........ eller det andra - som jag tror - "herregud, människan har ingen sjukdomsinsikt, hon måste vara mer psykiskt sjuk än vi trott tidigare"...................

pratade också med min t om läkaren...... tydligen hade de stött ihop med varandra på förmiddagen....... och läkaren var bekymrad över läget............ jag tycker om henne och vill inte att hon ska vara det.... samtidigt som det kanske är befogat när man gör så många ödesdigra missar.......... alltså, det är inte på den nivå så att jag funderar på att lämna henne, men självklart gör hennes missar inte mitt liv bättre........... förutom att läkarutlåtandet blir nästan en månad försenat, så handlar det egentligen inte om sakfrågorna....... utan mer om de känslomässiga vågor de skapar inom mig...... pga all skit jag varit med om tidigare....... jag vet att hon inte är som andra läkare jag haft..... MEN... jag törs inte lita på den vetskapen............. och det är där min tillitsskada kommer in...... därför som jag fortfarade uppfyller kriterierna för "personlighetsstörning"............. för det är så djupt rotat... ända in i benmärgen..........

för hur mycket är det egentligen värt att vara pissed off för en för sen tid för uppföljning...... eller att ha fått utskrivet en medicin som inte finns längre så att man gör bort sig på apoteket.............

visst, det ÄR stora saker för mig - lovar man något så ska man hålla det... och om det nu är tänkt att jag ska våga gå och hämta ut min egen medicin på apoteket så är det jääävligt opassande att medicinen inte existerar................ men själva skadan sitter i mig... min person.......... sådant här trampar mig på redan ömmande tår sedan tidigare............ alla brutna löften... påtvingade mediciner.... fråntagna mediciner........... alla utskällningar av överläkare... och verksamhetschefen som talat om för mig att jag är så jobbig och fel att ingen vill vara min läkare.............. ja, hon sa det............ men jag har tyvärr inga vittnen på det, för det var bara vi två i rummet.............. och de fel som begåtts av de där jävla överläkarna.. har inte fått några konsekvenser.... inte mer än att jag har fått skit för att jag "ställt till det" för verksamhetschefens läkare.................... och det är jobbigt för henne............. har aldrig ens varit tal om vad det skulle innebära om jag hade rätt......................

har i alla fall mailat till min läkare....... bett om ursäkt.... och försökt förklara igen............ får se om/vad hon svarar..... kanske kan vi träffas näst-nästa vecka om hon visar respekt och att hon förstår..................

vi behöver ju träffas......... för att följa upp den här jävla ssri-skiten.......... och jag behöver remiss till ridterapi på annan ort till vårterminen......... för att nämna några saker............

har erbjudit mig att förlåta och dra ett streck över allt..... om hon bara ber om ursäkt och erkänner att hon missat i tiden att boka in mig.............. istället för att skylla på att jag ändå inte började med nya medicinen samma dag vi sågs sist.............. och som sagt... det viktiga är inte själva saken... utan det känslomässiga...........

mamma ringde....... de har kastrerat sin gamla hundtjej............ och igår kväll hade hon på något sätt lyckas flytta tratten så att hon kom åt att slicka på såret så att det gick upp........... men tydligen gick det ganska bra... för det läker fortfarande som det ska............. och nu har de köpt någon uppblåsbar krage för över 200kr..... och hon trivs bättre med den än med tratten............... men 200kr känns ju som en billig livförsäkring........ för om hon kommer åt och slickar så att såret går upp på djupet så kan tarmarna trilla ut... och då dör hon...........................

på tal om skakade djur.......... ska till stallet imorgon............ det ska bli regn............ synd om vi ska vara ute........... men... jag måste få prata lite med "lillen" också............. jag vet, jag är inte klok i huvudet........... men jag är så jävla orolig för honom........... jag kan sova på nätterna sedan ridterapeuten ringde, trots en mörk prognos.......... så trots att jag är orolig så kan jag hantera det bättre nu när jag vet..............

min t ringde

de har kontaktat henne från kvinnokliniken och meddelat att läkaren är sjuk

de ville inte kontakta mig, och det gör mig VANSINNIG

för jag kunde ha vetat om det här kl 8 imorse!!!!!! och sluppit all jävla ångest och all stesolid som jag redan tryckt i mig

har mailat dem och sagt precis vad jag tycker

de hade skyllt på sekretessen till min t

men alla andra kliniker kan höra av sig via mail - de har också gjort det förut!!!

istället tror de att min t är som en "dadda" eller "extramamma", och att jag är ett praktexemplar på psykfall så att det inte går att ha kontakt med mig

jag blir VANSINNIG!!!!!!!! HELT JÄVLA VANSINNIG!!!

förbannade kränkande klinikhelvete!!!!!!

visst, det känns jävligt att läkaren är sjuk

och det känns jävligt konstigt att få tid med en veckas notis, men när hon är sjuk så är det istället två veckors notis

JAG HAR FÖR I HELVETE VÄNTAT I ÖVER ETT HALVÅR!!!!!

jag HATAR dem

jag HATAR ALLA DÄR

för de får mig att känna mig till och med mindre än vad jag själv kan göra

jävla idioter

tagit dagens första stesolid

kan imte andas

benen bär mig inte

förstår imnte hur det här ska gå

mår så illa att jag har kväljningar hela tiden

ändå tog jag inte stilnoct förrän vid halv fem

det här är så jävla värdelöst

slöseri med ork

och hjärnceller

känns som att de sprcker i skallen, en och en

poff.......... poff......

jag vill inte

JAG VILL INTEEEEEEEE

men jag måste

det är min sista chans

fastän att hag vet att hela kvinnokliniken redan har fatrtat sitt beslut

fy faaan

jag dör