Ja... jag gick till sjukhuset och satt där och skakade tills min t kom..... Vi gick tillsammans och letade reda på Kvinnokliniken....... Hade gjort iordning ett kuvert med allt som behövdes.... så hon fick ta hand om anmälan i receptionen....... Tyckte mig höra ordet "akuten"... och blev ännu mer rädd för jag fattade inte vad fan de pratade om............. Blev hänvisade till ett väntrum....... var bara jag och min t där... först............ Jag fick mer och mer panik........ trots mina 70mg stesolid............ Tiden gick och det kom fler patienter........ Till slut hade klockan dragit iväg en bra bit... och jag började hyperventilera alltmer....... En uska kom och visade in mig och min t till ett rum...... Inte av vänlighet, utan för att hon trodde att jag skulle svimma......... Satt där inne och väntade....... och jag fick bara mer och mer panik......... svimmade nästan sittande........ tårarna sprutade............. Min t stod och höll sin arm om mig...... jag bara skakade.......... Jag orkade inte stanna längre... så jag började resa på mig....... och då gick hon och skulle fråga vad som hänt och när läkaren kom.......... Hon fick till svar att de ringde och sökte läkaren när det gått dryga 20 min........... men när klockan tickade på så fick jag nog till slut... och tog på mig jackan och gjorde mig klar att bara gå....... och då sprang min t ut igen och frågade........... Och då hade uskan betett sig så jävla illa så min t blev VANSINNIG........... Uskan hade sagt att min t skulle gå in till mig istället för att stå där och störa henne..... och min t hade svarat att jag klarar mig.... och vad uskan hade hävt ur sig då.. det vet jag inte......... men jag har aldrig sett min t så HELIGT FÖRBANNAD någon gång förut..... ...så gissningsvis så fick hon väl höra om att kliniken ser på mig som ett psykfall.................. Hon var minst sagt rasande när hon kom in till mig igen... och skrek åt mig att sitta ner och vänta, för såhär ska det inte gå till........ och så skulle hon gå ut och prata med personalen igen............. När hon sedan kom tillbaka och sa att de sökt fel läkare - en man dessutom - så hade jag fått mer än nog........ De hade sökt en man för operation... så min t sa att jag antagligen hört rätt om "akuten"..... och de sa att de blandat ihop pappren bara...................

Jag reste mig och tog fram kvitto på betald avgift, för då hade det gått mer än 40min över tiden.... och då skulle jag i alla fall ha tillbaka mina pengar.. det har man rätt till........ Väl framme vid receptionen... med allt snyftade, hyperventilerande och all förtvivlan........ så kom läkaren........ Hon hade missat tiden totalt....... och bad om ursäkt... och så fick jag och min t följa med henne.............. Jag var förtvivlad och besviken då först..... men hon var så snäll och inkännande att jag släppte det............. Min t sa att jag lade fram mitt ärende på ett bra sätt.... och jag kände att jag kunde prata med läkaren...... att hon inte dömde mig........ Jag sa som det var.. att jag inte levt något liv tidigare.... och att när jag nu försöker börja leva så kan jag inte pga smärtan.......... Tårarna sprutade när jag berättade om hur det är att gå en promenad.... cykla......... vara i stallet....... Till slut bestämde hon att... hon ville bilda sig en egen uppfattning.......... och jag vidhöll att jag inte klarade av att hon tittade.... oavsett hur mycket hon lovade att hon inte skulle röra...... Så hon ordnade med en planerad undersökning i narkos..... och vi kom överens om att OM hon tycker att det är "befogat", så gör hon ingreppet samtidigt. Och jag får komma dit dagen innan, efter lunch.... får ett eget rum... och så får jag träffa en narkosläkare.......... Är väl samma sak som förra gången..... trycka och klämma på magen så att det känns som att de inre organen går sönder...... och gå igenom preop-pappren.......... och visa att man kan sträcka ut tungan.......... Lyssna på hjärta och lungor och ta blodtryck gjorde hon idag.... så jag hoppas att narkosläkaren inte behöver göra det.. Är lite konfunderad, för förra gången, när det var bestämt med enbart undersökning i narkos, så var det tvunget att tas blodprov också.......... EKG finns redan sedan tidigare, och det brukar räcka så......... men blodproverna..... Jaja.. det var en inkompetent läkare då... som inte ens såg svampinfektionen....... så vad ska man förvänta sig..............

Kramade henne innan jag gick... och tackade henne för att hon ger mig en chans till att leva ett liv....... Hon lovade som sagt inte att det skulle bli något ingrepp....... men... jag känner att hon går att prata med.. Hon tjafsade inte om några riktlinjer som om det var lagar..... ..i och för sig så upplyste jag henne om riktlinjerna, vad lagen säger och "medicinsk indikation"................. Men ändå... det var skönt att kunna säga till henne att man uppskattar att hon pratar med en som den vuxna människa man är.... Sa att jag fått höra så mycket skit.... och att den andra personalen har bemött mig som om jag vore förståndshandikappad........... Då log hon och sa att... hon förstod det för så rapp i käften och tydlig, rak och så insatt som jag verkade vara... så kan man inte vara förståndshandikappad............

Jag vet inte om det var av samvetskval för att ha missat tiden som hon var så vänlig och lyssnade på mig....... men... jag fick en bra känsla...... så jag tror att hon var genuin...........

Hon lyfte luren och ringde ett samtal........... och vips.... måndagen den 15 nov läggs jag in efter lunch.......... och så ska jag träffa narkosläkaren.......... Så får jag stanna där över natten..... och sövs ner på morgonen den 16:e..... och hon finns där och kommer titta och avgöra om det ska tas bort eller inte går att göra något åt....... och så går jag hem sen.............. Och jag har redan bestämt mig för att... om hon inte tar bort det.... så kommer jag börja göra som alla andra...... Gynproblem är undantaget remissreglerna... så man kan söka direkt dit........ och jag kommer höra av mig VARJE GÅNG jag får minsta ont och be om hjälp.......... varje gång.......... Och till slut.... så måste de tröttna på att offra resurser... lägga in mig... söva mig..... undersöka... och skicka hem....... gång på gång på gång....... att de måste inse att det här är ett riktigt problem......... och att något måste göras.......

Fick träffa operationsplaneraren innan det var dags att gå....... Fick papper och information....... och hon var också jättevänlig........

.........det "intressanta" är att..... dagen efter.... så ska jag till plastiken......... för ingrepp på låren................... ärren jag har där.............

Läkaren frågade mig om jag orkade med båda dera......... och ja, jag måste, så det är klart att jag gör det........ jag har ju inget val......... Så den här dagen gick helt åt helvete.......... men ändå bra.................

Är helt utmattad nu............ totalt slut......... i både kropp och själ............

Är glad... oavsett vad som än händer..... för läkaren sa... att jag såg ut som vilken tjej som helst.......... Finns ingen finare komplimang som jag kan få...........

snaret dags att gå

vet inte hur mnycket stesolid hag har tagit men det hjälper i alla fall inte

har 40 min på mig att ta nmig til hallen och klä på mig ytterkläderna ich ta på miog skorna

önskar att jag var död

när jag börjar bli "stressad" så har jag haft runt 55 i vilopuls......... minns att jag hade det när de tog EKG och jag var på vippen att börja få panik............... nyss tog jag vilopulsen och den ligger på 90.............. takykardi inom en timme då eller..........?

tagit atarax och stesolid.................. undrar hur mycket stesolid som kommer gå åt idag...................................

fy fan.... jag dör...............

om 2½ timme ska jag börja försökta ta mig mot sjukhuset.....................

..........just nu skiter jag i skavet...... bara ren överlevnad står överst............