"Haflinger" - hästras. Mycket stark ponny med speciell färg; ljus till mörkt gyllenbrun kropp med lingult till nästan vitt tagel. Mankhöjd 135-145cm.

jag gick till apoteket........ höll på att svimma...... men tvingade mig att ta en kölapp............... satte mig ner för benen bar mig inte............. pling.. så var det min tur........... lämnade fram leg och vad jag skulle ha................. tack gode gud för att det var en så vänlig själ som jag hamnade hos............... annars hade jag dött........................ för det visade sig att min läkare SKRIVIT UT MEDICIN SOM TOGS BORT 1 SEPT......................... jag förstod att det var så... MEN.. jag trodde inte att man KUNDE skriva ut en medicin som inte finns...................

så jag fick ta samma gift-oblat som jag har nu................. jag skiter i det.... för när jag väl gått dit och kommit så långt så hade jag bestämt mig för att inte gå därifrån utan medicin................ har mailat läkaren och sagt precis vad jag tycker om det här.... och begärt att hon skriver ut KAPSLAR istället.... så att jag slipper ligga i sängen i 3 timmar varje morgon innan jag kan förmå mig till att försöka ta medicinen som fastnar i halsen och nästintill får mig att spy..................

gick till terapeuten på skakiga ben sen......... och trots allt blev det ett ganska bra samtal... trots att vi hoppade från än det ena till det andra............. kändes i alla fall som att hon var min sida när jag gick hem, och det är ju huvudsaken............

det är storm här....... snöstormen överraskade mig på väg till min t.......... sen snöade det ända tills jag for till stallet............. och det blåser så in i helvete................ det har kommit en hel del snö.... men eftersom marken är "varm" så blir det modd......... och när det sedan blåser storm så är köldeffekten så stor att det blir is............ så det är is överallt......... till och med vattenpölarna blir täckta av is pga blåsten...........

for till stallet.......... tittade som vanligt efter hästarna........... de stod nere vid vindskydden........ blev glad av att se att S stod nära A........... de är typ "ärkefiender".................. sa det till ridterapeuten också................

vi satte oss ner i stallet eftersom det stormade så och rengjorde och smörjde träns......... hästarna fick vara kvar ute eftersom det blåste, för då torkar de ju fortare............ jag rengjorde och smörjde 2st träns................. medan ridterapeuten gjorde resten........ men för mig så är det en ren utmaning att plocka isär och sedan kunna sätta ihop rätt igen............. det roliga var att det första tränset jag gjorde rent var fel ihopsatt från början......... så jag höll på och krånglade med det tills dess att ridterapeuten kom på att den som smörjt det tidigare hade gjort fel.......................

klockan gick och vi satt och småpratade....... var riktigt mysigt.......... jag gillar atmosfären i stallet......... nej förresten, jag älskar den!

när jag äntligen var klar med mitt andra träns så var det hög tid för att gå och skriva i dagboken........... men eftersom ridterapeuten skulle släppa in hästarna och ge dem mat så stannade jag ute och tittade på........... det blev lite krångel, men det är ju sådant som händer........... jag tittade efter A........ undrade var han var.......... och så kommer han frustande och haltande mot öppningen.............. ögonen vädjade... "snälla hjälp mig"............. jag pratade med honom och gick mot honom........... han tog några steg så att han kom ut ur hagen........ och då var jag framme hos honom.............. jag började nästan att gråta.................. ropade på ridterapeuten.... men hon var i stallet och stormen utplånade min röst............ jag visste inte vad jag skulle göra........ jag ville inte lämna "lillen".... samtidigt som jag ju inte kan något om hästar, så jag behövde ju fixa HJÄLP................ jag tog försiktigt på hans ben.. tittade om han reagerade....... men han var lugn................ då tänkte jag att han kanske hade en stor vass sten satt fast under hoven....... han får det hela tiden............. så jag lyfte sakta och försiktigt upp hoven och tittade.... vågade inte röra något........... men jag såg ingen sten............... så jag klappade om honom... och sprang mot stallet........ och då skrek han efter mig.. kan fortfarande höra det......... då rann inte tårarna även om det var nära.... men nu forsar de.......... fy fan vad jag kände mig elak när jag lämnade honom....... även om han kunde se mig hela tiden och inte var långt bort........................ ropade på ridterapeuten att A var halt....... hon kom direkt......... hon kände också på hans ben.... och tittade under hoven....... men hon såg inget heller.......... jag tänkte bara "FAAAAAAN" för jag hade hoppats på att hon skulle hitta en sten att pilla bort och så simsalabim så kunde han gå igen...........

hon ledde honom mot stallet, sakta, sakta..... jag gick vid andra sidan.... kom på mig själv med att "pjoska" med honom...... "liiiiiiille gubben"........... och jag vet att man inte ska göra så........ så jag berömde honom för varje steg han tog mot stallet istället........ han kom in i sin box och började äta direkt... så jag tänkte att "han lär väl inte dö knall och fall"........... han skakade............ ridterapeuten kände på benet igen.... och hämtade en filt och lade på honom............ och jag kände mig så jävla maktlös.................. SÅ JÄVLA MAKTLÖS............ hade jag kunnat så hade jag burit in honom i stallet.......... för det där skriket när jag sprang för att hämta ridterapeuten glömmer jag ALDRIG....................

jag bet ihop i alla fall............ försökte vara lugn......... så att han kunde snappa upp den energin........... jag fällde inga tårar........... men det var nära............... för det där skriket skar in i märg och ben.................... en av de andra hästarna gick ut från sin box och var på väg in i en annans....... ridterapeuten fick ett telefonsamtal så jag försökte få henne att backa tillbaka in till sig..... det gillade hon INTE....... öronen åkte rakt bakåt... men jag backade inte, men gick heller inte mot henne... utan gjorde bara tecken för att få henne att backa......... till slut fick ridterapeuten mota tillbaka henne....... jag var mest rädd för att det skulle bi bråk mellan henne och den häst hon var på väg in till.. för det var det sista som behövdes.................

sen var jag tvungen att gå och skriva i dagboken........ men hade jag fått så hade jag stannat hos "lillen"....... stått och pratat med honom........ vad som helst.............. men jag VET att ridterapeuten kommer ordna den bästa hjälpen som finns........ det är en tröst............... hon kom in till mig när jag satt och skakade och skrev... och hon sa att han äter ju...... och ja, jag blev själaglad när han körde ner huvudet i hinken..... för då kan han inte ha SÅ ont..............

på vägen till bussen kom jag på vad jag sett när jag kommit 2½ timmar tidigare...... han hade stått bredvid sin "ärkefiende".................. jag reagerade på det............ men hälsade inte på hästarna eftersom de stod så långt bort i hagen................

herregud... inget att undra på att han stod så still trots att han hade sin "fiende" så nära !!!!!!! och jag MISSAR DET!!!

lille älskade A................... den nyaste medlemmen i flocken........ den som passar mig bäst rent storleksmässigt.................. den envisa och heta viljan som jag lärt mig att ta kontroll över...........

alltså, fy fan när han skrek när jag sprang och hämtade ridterapeuten............ mår illa............. han trodde väl att jag skulle överge honom.... och han kunde inte följa med sin flock heller...................

trodde inte att jag skulle kunna bita ihop.... för det skar i mitt hjärta för varje centimeter han tog sig framåt mot stallet........ men jag gjorde det........ jag grät inte.......

det här anledningen till varför jag inte kan jobba med djur.......... jag lider så in i helvete med dem när de har ont eller är sjuka............ de kan inte förmedla sig..... och det finns inget jag kan göra............ det är värre än att se en människa i nöd................ ja, för mig är det så, och jag betackar mig för att få kommentarer som tror att jag är en militant vegan eller nåt........ jag har bara så lätt att känna empati.......... och särskilt med de som inte har någon röst...... barn också............... kanske för att jag själv inte hade någon röst i över 20 år............................

JAG ÄR ETT JÄVLA PUCKO!!! jag borde ha reagerat när de stod där............... men istället var jag GLAD för att jag trodde att de kommit varandra närmre och accepterat varandra................ jag måste vara en riktig jubelidiot.............

och nu får jag inte veta någonting innan tisdag....................... hur fan ska jag kunna sova........... när P var sjuk så kunde jag inte sova heller........... och ja, jag vet att det är hästar, och att det tillhör stallverksamhet - det är sådant som händer........ men jag är inte van........... och jag kan inte hantera maktlösheten.............

hur jävla svårt är det att gå till apoteket.... ta en kölapp......... lämna en lapp på vad jag ska ha och leg........ få en påse....... gå till kassan....... betala.......... och gå därifrån...............

jag är en jävla idiot............

har ångest så jag dör..........

ingen har svarat ang annonsen jag svarade på............... om huset vid stallet........

gissar att det inte blir något av det................. faaan.........

ska jag gå förbi apoteket på vägen till min t.........................

GAAAAAAAAAAAAAAHHH!!!!

ÅNGEST!!!!!!!!!

......men jag har mosat till verksahetskärringen REJÄLT nu.......... känns så JÄVLA BRA att använda hennes egna vansinniga påhitt och regler MOT henne!!!!!

har tränat..... 2 timmar och 10 min non stop............... höll på att rasa ihop på slutet............ kom på att jag nog ska köpa en bukett blommor till min t imorgon........ men... det ska bli upp till 1 dm snö.... så då kan jag inte ta mig fram och tillbaka och ordna det före kl 10...........

fick den fina idén att istället överraska henne med att gå och hämta ut min medicin själv........... men desto mer klockan tickar, ju mer tveksam blir jag............ det klarar jag aldrig.................