Gick till min t... och för bådas skulle började jag ta upp det som gnagt mig sedan sommaruppehållet....... hennes nya "ramar".......... Hon blev väldigt stött först.... skyllde ifrån sig....... började prata om att byta terapeut.......... Men jag sa till henne som det är.... förklarade steg för steg hur vi har hamnat här....... för när jag hört hennes sida så ser jag logiken helt klar........

Jag behövde bearbeta traumat att bli diskriminerad av KK....... men hon orkade inte höra det... och det är mänskligt och ok....... men hon sade inte till...... utan började istället köra sina "spik 60 min"........... Det i sin tur ledde till att jag fick panik och inte kunde prata om det som är mitt grundproblem..... för jag kunde inte kosta på mig att riskera att bli utslängd med ett sådant sår öppet......... Så jag har styrt in samtalen på det här "ytligare" sakerna....... Jag har alltid börjat med det den första stunden... som för att köpa mig tid..... tid att fundera på vad jag hinner säga innan de 60 min gått... vad jag orkar.......... hur jag ska säga det....... osv........... Och det har bara gjort att min t har blivit än hårdare med de 60 minutrarna........... Pang - så är vi i den onda cirkeln!

Det var en så enorm urladdning att det inte går att beskriva i ord.... Jag tyckte att jag var brutal.... och hård............ och att jag önskade saker av henne som hon inte är skyldig mig att göra............. För det ÄR ju en timme som gäller...... så hon har ju rätt - på det rent krassa sättet........ När jag berättade för henne vad hon gjort första gången vi träffades efter sommaruppehållet... att hon sa att hon skulle hålla hårt på tiderna och vände klockan på bordet demonstrativt mot mig.......... så gick det upp ett ljus för henne........ och det hela klarnade nog ännu mer när jag sa att jag är så jävla less på den där klockan och sekundvisaren som bara tickar ner, att jag inte vill något hellre än att slänga den i golvet och hoppa på den tills den var utplånad.......... för jag har på fem år aldrig behövt planera min egen terapi, men nu känns det som att jag helt plötsligt måste göra det..........

Jag grät och skämdes..... vi drog över en halvtimme...... men det känns som att vi rensat luften nu....... och hon påstår att jag gjorde det bra.......... att jag var klar och tydlig och inte alls brutal eller hård......... men jag vet att jag var det..........

När jag skulle gå hem så fick det bli i snigelfart.... för jag skakade.. hela jag skakade.......... Kunde knappt gå ner för trapporna........... röra benen........

Sen.... var det bara att packa väskan och byta om........ och fara till stallet....... Bävade inför det idag.... för jag var så orolig för lille A.............. Bytte om och så skyndade jag in i stallet....... hälsade på honom.... fick en puss på kinden... och han andades och luktade på hela mitt ansikte............. Jag bara stod där utanför boxen och blundade........ och kände hans varma andetag och mjuka mule mot mitt ansikte............ Herregud vad jag älskar den hästen..............

Gick och pratade lite med de andra stjärnorna i hagen...... och så kom ridt....... hade varit ute i skogen med en liten tjej...... samma söta tjej som förra veckan........... Fick gå och hämta S....... självklart stod han längst ner i hagen där det var lerigast................... Gjorde iordning honom... vilket var lättare sagt än gjort med all blöt lera........... Kändes som att jag skitade ner honom ännu mer....... bara flyttade runt på smutsen........... Jag vet inte var jag var någonstans i tanken, för jag gjorde så idiotiska grejor att jag nästan skrämde mig själv.............. Jag fick rida barbacka... så jag behövde ju bara tränsa honom............ Jag måste ha fått en stroke eller nåt, för jag var helt förvirrad - fastän att jag visste exakt vad jag skulle göra..........! Han stod lös i grimman och åt.... så det var ju bara att ta av honom den och tränsa......... Men jag hittade tydligen inte till sadelkammaren..... och när jag hämtat tränset så trädde jag över tyglarna innan jag tagit av honom grimman........ HERREGUD............. Satt upp helt barbacka, inget schabrak eller något - för första gången....... och genast förstod jag användningsområdet för sadeln............ Min svanskota slog emot hans ryggkotor för varje steg......... Vi skrittade på i alla fall... jag är ju hyfsat bra på att "bita ihop"............ och så skulle jag trava....... har aldrig suttit ner under trav förut.... så det var skumpigt värre................. Och så gjorde jag en helidiotisk grej........ så jävla korkad att jag inte själv kan förstå det........ Jag började "rida lätt"........!! Utan stigbyglar! Utan sadel! Jag kände mig så jävla dum!!!!! Har rytmen i kroppen och den tog över.......... Ridt sa att hon aldrig varit med om någon som gjort så förut............ Jag skämdes ihjäl....... samtidigt som jag garvade åt att jag var så DUM, men inte kunde sluta......... Ja, herregud jag säger då det......... tack gode gud att det var i stallet och inte någon annanstans........ för då hade jag gömt mig under en sten och aldrig kommit fram..........

Hade gjort iordning "paketet" fel......... det vet jag aldrig innan...... utan det märker jag när jag börjar röra på mig........ hur det skaver och trycker "där nere"............ Försökte ha en bra sits och sitta rak... men svanskotan slog i hans kotor så hårt..... gjorde ont... och jag vill inte tänka på hur ont han fick...... Förutom min lilla uppvisning om hur man skulle kunna rida lätt när man rider barbacka så gick det ok tyckte jag............ Problemet var att när jag skumpade och landade med svanskotan precis mitt på en av hans ryggkotor så gjorde det ganska ont..... och då flyttade jag mig till sidan... vilket gjorde att jag tappade balansen för en stund.......... Till slut hade jag ont både "fram" och "bak"... så då satt jag bara där och gosade med honom.......... masserade honom vid manen......... kramade honom......... Fick vända mig om och ge honom en "rumpkram" också......... och det är såååååå mysigt.......... Känna värmen från hästen..... genom kroppen....... och eftersom man är så NÄRA... så fortsätter den in i både hjärta och själ............ Man blir verkligen ETT med hästan........ och det får mig att känna mig så stark.......... för han finns ju där och bär mig.... och då menar jag inte bara bokstavligt talat...........

Tog in honom i stallet.... och så stängde ridt dörrarna.... och släppte ut ninisen som ska övervintra där i stallet........ En jääääättegullig liten lejonhuvad dvärgvädur........ Nyfiken och framåt........ och hon sprang som en tok i stallgången och i och mellan boxarna....... Syns att det är en "ungkanin"........ ridt frågade hur jag kunde se det...... men.. jag ser bara det........... Kan se på bilderna på Astrid när hon var så ung....... och skillnaden hur hon ser ut nu.........

Nu ligger jag i sängen med särade ben...... för jag fick skav som faaan........ Visst, svanskota osv i all ära... men det här beror inte på det........ Och jag är rädd att det ska bli en hård knöl igen........ för jag ska ju till Kvinnokliniken imorgon.......... och jag kan inte gå dit när jag har så ont....... för de skulle verkligen tro att jag överdriver och hittar på då............. Dessutom känns det fel att "räkna in" en sådan här dag......... för det är ju långt ifrån varje dag man rider barbacka.......... Men samtidigt ska väl jag ha samma rätt att göra det som alla andra....... och jag kan säga att det inte hade spelat någon roll hur jag hade ridit idag, för det hade blivit likadant ändå........ ..bortsett från svanskotan då.......... Om jag har skitont imorgon....... ska man tala om det då.... där........... Eller ska man tiga om det........ för att de annars kommer tro att jag har "passat in" det till läkarbesöket.............. och vem vet med deras inställning om de tror att jag gjort det MEDVETET.......................

Känner att jag har början på en ev migrän................... Blixtrar för ögonen och det känns som att jag har en för trång mössa på mig........ Jävla ljuset skär genom ögonen och in i huvudet,,,,,,,,,,,

Ja herregud.... vad fan ska jag göra..............

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...