Jag stod inte ut. Jag står inte ut. Har tagit laxtab, och i vanlig ordning hetsätit också. Jag har kämpat så hårt, så jävla hårt, och nu är allt förstört. ALLT!

Nu kommer det hålla på såhär i två veckor. Spelar ingen roll vad som än händer. Försökte berätta för min t. Tala om hur ledsen jag är, hur jävla dåligt jag mår. Men allt hon pratar om är hur bra jag mår, hur långt jag kommit, att hon inte är orolig för mig längre. Och jag bara sitter där. Ler. Kryper djupare och djupare in i min bubbla. Ska träffa min t på torsdag igen. Och så ska jag på samtal på ÄS på fredag. Fan. Fanfanfan. Och jag är så tjock. Så jävla tjock. Fettet dallrar när jag går.

...hoppas att jag spyr av överdos ikväll eller inatt... jag förtjänar det.

Jag orkar inte. Orkar bara inte. Jag måste bli frisk om senast ett år, annars går allt åt helvete. Då är det heöt kört. Vad händer om jag inte orkar, om jag inte kan.

Då kommer jag att dö. Ta livet av mig.

Allt är bara en enda röra. Jag känner hur jag håller fast vid det gamla, det trygga gamla. Så länge man inte vet något annat så kan man inte förlora, för då har man ju inte ens försökt. Försöker jag - och misslyckas - så är jag DÖD!

Vaddå press.....

Måste man välja mellan att vara normalt byggd och orka röra på sig, och att vara fet och fungerande. Jag vet fan inte hur jag ska klara det här! Inte nu när jag misslyckats så in i helvete. Vad fan ska jag göra?? Jag vill orka, jag vill bli frisk. Men jag törs inte. Kan inte. Orkar inte.

Satans helvete!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...