Har varit på ÄS. Pratade med min kontaktperson från kl 13 till minst 14:40....... Det var ett väldigt bra samtal. Ett av de bästa jag haft med någon, någonsin.   *chockad* 

Skulle egentligen fara på stan efteråt, men jag kände mig så trött att jag for hem istället.

Det är bara något med den människan... jag vet inte vad.. men något som gör att det blir så jävla rätt.

Han är den första som sett på mig och frågat om jag dissocierar. Och ja, det gör jag ju - hela tiden. Jag har sagt det till andra jag pratat med, men det har inte gått fram ändå. Och han SER DET PÅ MIG. Herregud...

Han sa också till mig - flera ggr - att försöka slappna av och inte bita ihop tänderna så hårt. Det har jag också berättat för andra, men ingen har sagt eller brytt sig över det. Och han SER det bara sådär.

Har gråtit floder. Leendet har för det mesta synts på läpparna, för jag är så rädd att jag inte kan sluta... och kanske kommer dränka honom i tårar. Och när han säger att han ser mina tårar..... ja... vad ska man säga........ Ännu mer tårar.

Shit... vilken dag........ så intensivt. Men bra.

 

Isa

10 augusti 2011 16:40

Nu blev mitt hjärta varmt... :)
Tänk att det finns riktiga pärlor och ljus i mörkret! Glad för din skull...

En liten kattunge klänger febrilt på mig så det är liiite svårt att skriva, ha ha. Bamsekramar på dig vännen min!

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

11 augusti 2011 11:47

Ja, jag tror knappt att det är sant själv.. särskilt då man inte kan peka på att "det är det HÄR som gör det så bra".
Låter som att du också har en stor ljuspunkt som klänger på dig! ;) Alla älskar ju kattungar - gissningsvis även de som inte gillar katter..!
KRAM!

 

elina

10 augusti 2011 20:34

jag älskar din nya t!!!

Maria

11 augusti 2011 11:47

*viskar* jag också..!

 

anna

11 augusti 2011 10:05

Vad skönt att det gick så bra för dig! :)
Vad betyder dissocierar?
Kram

Maria

11 augusti 2011 11:56

Ja, det känns jätteskönt, men också väldigt ovant. Så ovant att jag nästan blir rädd.. Som en vacker såpbubbla som man aldrig vill ska gå sönder - för att låta lite konstnärlig ;)

Dissociera är när man inte är "närvarande psykiskt" - kan man nog säga. Man förflyttas från den plats man är, till en annan plats där man är i tanken. Jag TROR att det är som en försvarsmekanism, att när det blir för jobbigt så försvinner man i tanken från den plats där man är. Jag vet inte, men jag gissar att det är ganska vanligt hos de som har tex PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).
Fråga igen om min tolkning låter luddig (jag tycker själv att den gör det...).

Kram på dig också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...