har varit på samtal på äs

skulle ju skriva på behandlingsöverenskommelsen

slutade med att vi pratade i en timme och 35 min.......   

jag fattar inte - har människan TID för sådant???

visst, det var knappt en själ där, men ändå

det får mig att känna mig viktig, som att jag spelar roll, som att... han bryr sig.......

och det gör så ont i hjärtat

"bra-ont"

det skrämmer skiten ur mig att jag kan prata med honom redan nu, på ungefär samma sätt som jag pratade med min t efter att jag träffat henne 2 ggr per vecka i minst ett års tid

jag kommer inte undan, "stora" kommer inte undan, och det är så jävla bra för "lilla"

han vill att jag ska vara snällare mot mig själv

och han försöker få mig till att andas med magen, han frågade mig om det idag

jag sa att jag inte törs för jag är så rädd att få panikångest

jag hade ju ingen aning om vad klockan var och vad som skulle hända om jag inte kunde sluta

tror att han förstod för han sa att vi kan ta det en annan gång, han tänkte ju inte tvinga mig - och den tanken hade inte ens slagit mig, han skulle aldrig göra mig illa

han törs ju inte ens peta på mig

grät idag också

som ett barn

försöker hålla ihop, trots att han säger att jag FÅR gråta och att det är BRA att vara ledsen när man är ledsen

tårarna bara rinner varje gång han säger så

"du får gråta" - och så tittar han på mig sådär som att han verkligen menar det

och jag ser ju att han menar det

hur ska man kunna värja sig mot det...........

å andra sidan.. ska man verkligen kämpa emot och värja sig......... blir man någonsin fri då....... sörjer man någonsin klart............

.....önskar att han var min pappa............. eller... kanske inte.. för jag vet ju att relationen mellan familjemedlemmar är så annorlunda....

ååhh.. jag dör.........

 

Isa

13 augusti 2011 19:58

Jag tycker inte du ska vara rädd för att tilliten har kommit så snabbt; känns det rätt så är det rätt!
Sådär kände jag med min t oxå, jag hade tur och träffade rätt direkt. :)
Det är ju lite lättare att göra framsteg när man känner tillit, talar samma språk, förstår varandra och respekterar varann. Det sista - respekten, är en av de viktigaste ingredienserna. Att din t kan utmana dig, ifrågasätta o.s.v kanske bidrar till att du känner den respekten för honom?

Som sagt; jag e glad för din skull... <3

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

13 augusti 2011 22:55

Ja, det känns som att det går så himla fort. Tror att vi hyser enorm respekt för varandra, det märks och känns så tydligt. Ofta vet vi vad den andra ska säga och kan le åt att det är så. Han sa att vi kanske är "själsfränder" - precis som du skriver. Att det liksom bara blev så rätt från början.

Jag är sååå glad för att jag har honom! OM jag fixar det här så är det han som får mig att resa mig och klara av det.

Bamsekram!

 

Marie

13 augusti 2011 20:58

Blir så glad för din skull att du har hittat en person som du verkligen KAN prata med och som lyssnar på dig Maria!!! Det glädjer mig!
Stor varm kram!
Marie

http://lealpre

Maria

13 augusti 2011 23:01

Ja, jag är helt överlycklig - men jag är rädd att vara det också. Ta det för givet...
Min t babblar ju på om allt möjligt, och hon "utmanar" mig inte. Jag gissar att hon är rädd om mig, men jag är ju inte gjord av glas.. Jag vet inte, det är i alla fall väldigt konstigt att bli LYSSNAD PÅ och att jag är den som pratar mest eller så pratar vi lika mycket. Jag har ju blivit van sedan år tillbaka att min t inte låter mig få ett ord i vädret när hon fått någon slags "insikt". Men hon är ju fin hon också - på sitt sätt.
Den här kontaktpersonen är så rak, och det är sååå skönt. Han är lätt att läsa av och frågar - istället för som många andra inom vården som sagt att "du har helt fel Maria, det är såhär...".

Stooor kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...