M

15 augusti 2011 10:55

Jag önskar dig all lycka nu, att du har viljan att vilja bli bättre är ett stort steg.
jag vet inte varför men det känns som om vi är lika du och jag på något sätt, inte bara i åldern utan ja.. jag vet inte. Jag har Anorexi - med undertyp av hetsätning. Kämpar på för fullt för att bli fri(sk), för att bli normal igen men det är sjukt jobbigt att se sin kropp förändras till något sämre än vad man så länge har strävat efter.

Ge aldrig upp. Jag tror på att livet är värt smärtan tillslut.

Maria

15 augusti 2011 23:25

Tusen tack! Ligger här i sängen på mitt rum. Har pratat hela kvällen med en ung kvinna som har anorexia. Vi har så lika uppväxt och liknande problembild att det är skrämmande..!
Känns som en bra start, inte så bra "matmässigt" som jag hade önskat, men jag försöker intala mig att ta en dag i taget och att inte måla f*n på väggen.
Jag håller på att läsa boken "Mattillåtet", och författaren ställer samma frågor som jag går och tänker på; är det verkligen meningen att jag ska låta hela livet kretsa kring mat (eller dö.. som jag ser som enda alternativet...).

Jag känner inte dig, men känner av på dina ord att du är mitt i striden - och du tänker inte ge upp! Jag önskar dig allt gott!

Mella

15 augusti 2011 16:09

Håller tummarna för dig! Du gör ditt bästa o mer kan du inte göra. Ibland orkar man inte göra så bra ifrån sig o vet du, det ÄR okej det med. Jag tror det är jätteviktigt med stöd i denna kamp o hoppas att du känner att du får bra stöd ifrån personal o ev medpatienter.

En fråga. Sover ni där under veckan lr hur fungerar det? Jag har inte riktigt greppat det helt;) Men jag är lite trög oxå... hihi..

Menmen, massa lugna kramar o lugn energi sänder jag här igenom!

Maria

15 augusti 2011 23:36

Tack så hemskt mycket för dina värmande och stärkande ord! Känner att jag har stöd från "de mina" i personalen. De andra gör väl så gott de kan, men man "kan ju inte älska alla". Har pratat med en annan medpatient nästan hela kvällen och upptäckt att vi är lika som bär. Båda är lika noggranna, plikttrogna, har liknande bakgrund... Jag som aldrig haft några vänner eller någon att prata med..!

Jag tror inte att jag har skrivit något om hur det går till, så inte är du trög!
Det är lite olika om man sover här eller ej (beror på behandlingsplanen), men man kan vara här från måndag lunch till och med fredag efter lunch. På helgen är det stängt. Så det är dagvård, med diverse gruppaktiviteter och enskilda samtal. Jag kommer sova här hela veckorna och äta alla måltider jag kan. Sen på slutet är det väl tänkt att jag ska sova och äta hemma mer och mer. Men jag vet inte, jag brukar känna när jag är "klar" och "redo".. så jag tror inte på att man kan planera sådant i förväg egentligen..

Ska kika in på din blogg en annan dag! Dags att sova - är frukost imorgon bitti kl 7:30...
Sänder varma nattikramar tillbaka!