Har varit ute i skogen och plockat blåbär. Tänkte inte gå först, men gjorde det ändå. Lovade min kp att följa mina planer för helgen. Åt lunch först och vilade en stund. Det var då flasharna började komma. Trodde att det skulle bli bättre när jag "bytte miljö", men det blev det inte. Istället har jag gått och pratat högt för mig själv; "ta det lugnt", "sluta nu", osv... Det värsta är att jag gått väldigt nära en gång- och cykelväg och fotbollsplan, så alla människor har sett och hört mig........

Jag hatar helger. HATAR.

Försöker vara närvarande men jag orkar inte, kan inte. Då dör jag.

Jag klarar inte att vara ensam då. Men jag klarar inte att be om hjälp heller. Vet inte vad jag skulle säga. Kan liksom inte "börja". Någon annan måste göra det.

Har till min t på måndag. Men hon är så... inställd på ett avslut. Och hon pratar mer än jag, kommer med en massa slutledningar och "kloka ord". När jag pratar sådär så kan det hoppa fort mellan ämnena, men hon håller fast vid det första jag sa när jag kom innanför dörren. Det är så jobbigt. Har ju sagt till henne också, men det händer ju inget. Tror att jag reagerar än mer på det nu när jag har någon att "jämföra med". Hos min t är allt så.. dött... Hos min kp rör sig hela världen och jag behöver det - kan inte stå stilla där jag är nu. Och jag behöver någon som kan "följa med mig" när jag ska arbeta med mig själv. Känns som att min t redan har tagit pension...

Gaaaah... nu ringde det på dörren! Jag öppnar inte. Orkar inte. Orkar inte "vara duktig" och "utmana" mig.

...jag dör......... är så långt till måndag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...