Jag vill inte gå dit. Vill inte träffa min t. Fattar inte varför jag ska sitta där och prata om "gamla tider", vad vi gått igenom tillsammans. Allt är som ett enda avslutande samtal.

Trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men jag har tänkt och tänker på det så mycket just nu så det driver mig till vansinne... jag skulle hellre ha min "vanliga terapi" med min kp. Egentligen handlar det ju om samma sak. En ätstörning handlar ju inte om maten. Så vad är skillnaden?? Varför måste jag ha båda? Svaret är förmodligen enkelt - jag behöver inte det. Men jag vet inte om/när jag knäckt min kp... det är säkerligen bara en tidsfråga med alla äckliga minnen, tårar och knäppa tankar. Han läser mig som en öppen bok och "stora", den destruktiva, står helt handfallen. Har aldrig haft sådana här samtal förut. Aldrig.

Har aldrig varit med om att gråta och bli utmanad och få frågor - som jag vet att det syns att förnuft och känsla inte sitter ihop. Någon som ser. Någon som talar om att det syns. "Nu biter du ihop igen". "Jag ser att du har tårar i ögonen". "Du har jättemycket att vara ledsen för, och när du inte är ledsen längre så gråter du inte mer". "Försök släppa taget, inget farligt kommer hända". Osv.

Han sa till mig förra veckan med ett varmt leende åt mitt vanliga "förlåt att jag är knäpp och förstör dig", att han faktiskt tycker att det är roligt att jobba med mig... det gjorde mig glad och hoppfull. Tänk om han stannar...... Jag vet inte, men jag gissar att han inte mött så många Marior som är helt ärliga och säger precis det de tänker och känner med tillhörande förklaring varför förnuft och känsla inte tycker samma sak. Sådana som biter ihop, börjar le och blir förbannad över att de håller emot med all kraft som går att uppbåda - samtidigt som de talar om att de VET vad de håller på med. Jag börjar faktiskt skratta åt mig själv ganska ofta. Det blir som att.. jag diskuterar med mig själv inne i skallen fastän att det händer irl och med en livs levande människa.

Åååååååååhhh... fan! Kommer göra något dumt, jag VET det!!!

Baaaaaaaaajshööööög!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...