Hade en jättejobbig dag igår. Chefen för ÄS kom och pratade med mig och bad om ursäkt för deras hantering av problemen. Jag var helt knäckt redan innan. Kunde inte äta frukost. Det tog 1½ timme att äta en tallrik med fil och flingor. Jag bara grät. Började hyperventilera. Det var min kp som hade frukosten som tur var, så han pratade och pratade med mig. När det blev för mycket och jag dissocierade så tog han min hand. Sa att han också vet att jag kan bättre - vet inte hur många ggr jag sa det.  Han satte min hand på skeden. Satt kvar hos mig vid bordet. Jag ville verkligen inte ge upp. INTE. Hade det varit någon annan personal så hade de slängt skiten. Men han vet hur gärna jag vill, hur stark min motivation är. Jag darrade som ett asplöv. Stoppade in i munnen, svalde och försökte att inte kräkas.

Fm-fikat var också för övermäktigt. Jag ville be om hjälp, men visste inte hur. Gick till slut och ställde mig utanför min kp's dörr. Han var inte där. En annan personal kom och gick och hämtade honom. Jag skämdes ihjäl. Han sa att han blev upptagen snart, men han skulle se till så att någon annan kom och satt med vid bordet. Gode gud vilken empatisk människa.

Tyvärr var det "kärringen" som kom - tjejens kp som favoriserar henne som om det vore hennes egen dotter. Och tjejen hade bestämt sig för att fara hem tidigare, så hon skulle gå och köpa mat. Så naturligtvis ger kärringen mig i uppdrag att valla tjejen till ica som ett jävla får. Jag var helt svimfärdig, men lyckades ändå säga NEJ. Men det ordet gäller ju tydligen aldrig när det kommer från mig... Till slut blev jag pissförbannad och sa att jag inte orkar. Efter mycket om och men så gick hon själv - wow... Jag berättade för chefen vad som hänt och hon såg mer eller mindre förskräckt ut. Sa att jag är där för MIN skull, och jag slåss tillräckligt mycket mot mitt dåliga samvete UTAN att bli påtvingad att underhålla och ordna för en annan patient - och särskilt inte en patient som är så sjuk att hon anklagar sina medpatienter för mobbare!

Lunch. Åt ensam med min kp. Han var extra snäll. Behövde inte ta så mycket mat. Jag vet att det var fel, han vet att det var fel, men ibland blir det så. Han sa att det ju inte är ätstörningens fel, utan nervositeten inför nya ridskolan. Och jag vet ju också att det är så.

For hem. Kastade mig i sängen och tog en massa piller. Rotade fram cykeln i förrådet och vinglade iväg. Kom dit jättetidigt. Det var så lätt att hitta. Satt där en stund och sen letade jag rätt på tjejen som jag mailat till. Gick runt med puls på 240. Sen kom tjejen och frågade om jag gillade att pyssla med hästar - och jag ÄLSKAR ju det. Så hon hämtade sin häst och så fick jag pyssla om honom. Hittade inga saker till "min" häst, så det var bara att vänta. Instruktören kom och så hade jag väl 10 min på mig att fixa allt... En äldre dag fick i uppdrag att "hjälpa till om det behövdes", men hon styrde ALLT. Var på mig om att "ha hjälm när jag var inne i boxen - ur säkerhetssynpunkt". Jag var tvungen att hålla mig för skratt, för jag förstod att hon inte alls ser eller ens har tendenser till att kunna LÄSA AV hästar som jag. Hon förstod inte för sitt liv hur jag kunde gå BAKOM hästen, för "då blir man sparkad". Och hon ska vara duktigare än jag, för hon rider i en mer avancerad grupp... När hon dessutom sadlade hästen åt mig så kokade jag - men bet ihop. Såg direkt att hon lagt sadeln för långt bak, men jag bad en stilla bön för att hästen inte skulle ta skada av det och lovade mig själv att NÄSTA VECKA SÅ SADLAR JAAAAAG!!!

Herrgud vilka puckon... men skit samma - det är ju hästar i alla fall. Och billigare och mindre stress till och från stallet. Kan vara där när jag vill. De blir bara glada om man hjälper till. Så jag vet vad jag ska göra när måltidsprogrammet är slut..!

Ridningen gick åt skogen, men det var kul. Bara ovant att dra hästen i munnen så mycket, och att knipa med benen om hästen när man använder skänklarna - jag har lärt mig tvärt om; att bara använda själva skänkeln. Intressant nog blev det galopp igår - FÖRSTA GÅNGEN som jag var där. Och jag har väl galopperat 1-2 ggr tidigare - that's it... Måste ju nämna också att de verkar utfodra hästarna väldigt konstigt, för alla hade i princip diarré så att det RANN..! Så när min fagra dam fjärtade när jag borstade henne där bak så BAJSADE hon på mig........ Och hon var dessutom brunstig så det hade runnit ner över hela benen. Tyckte så synd om henne.

Ridinstruktören lät sååå uttråkad - som att hon inte gjorde något annat hela dagarna och som om vi var barn som red. Men jag lyckades få fart på henne ett par ggr... hehe.. När vi skulle galoppera så är jag van vid att mana på, luta mig lite bakåt, använda höften "utåt", och så trycka på fram och bak med skänklarna - men det skulle jag tydligen inte göra. Så till slut stod och hon och skrek åt mig att "bromsaaaaaa!" när jag travade och gjorde galoppfattning. Tydligen - enligt den andra eleven (vi var bara två st igår) - så gick det ruskigt fort. Men jag kände inte det. Jag hade kontroll. Men jag tror att jag har bättre "grund" än de andra, som tex sits, så därför tror de att man inte har någon koll... Jag menar, herregud om man inte kan läsa av en häst tillräckligt när man går i en box...! Då måste de ju vara SKITRÄDDA när de kliver in där - och hur bra är DET för hästen..?? Jag läser av, hälsar, läser av, och så håller jag ALLTID kroppskontakt och är så nära hästen som möjligt, för då känns det som att jag har mer kontroll. Och jag skulle aldrig vara så dum att jag gick bakom en häst som jag inte kände UTAN att hela tiden hålla min hand på hästen så att han/hon kände att "nu går människan bakom mig, det är inget farligt".

Kan ju i alla fall säga att jag fick ett rejält skavsår "där nere", men det visste jag inte förrän jag kom hem (!). Blödde tydligen lite efter allt skumpande, men jag kände INGET. Ingen smärta alls! Tack gode gud för att kvinnokliniken opererade bort knölen till slut, för annars hade jag fått avbryta igår! Och nu kände jag inget. Inte mer än i "rövbenen"... hehe..!

Nu ska jag pallra mig upp ur sängen med min ömma rumpa och se om jag ska fara till Coop!

Imorgon är det ridlekis!!!

 

Mella

27 augusti 2011 20:05

Hahahha.. rolig dam där som skulle "hjälpa" till=) Finns nog en sådan på alla ställen hahah=)
Antar att hästen ändå stod uppbunden i boxen när du gjorde iordning den? Hästar sparkas inte "bara för att" liksom, de sparkas om det blir rädda o har man hela tiden kontakt med hästen o som du skriver "läser av" så är ju hästen medveten om ens närvaro. Man lär ju mindre barn att ALDRIG gå bakom en häst men när personer kommer upp i åldern så är det faktistk säkrare att gå bakom hästen o då (precis som du skrev) nära o hålla en hand på den.
Jag kan bli gaaalen när jag ser hur vissa hanterar hästen o dess utrustning. Man vill ju gärna hjälpa till så det blir rätt men då vill man ju prata med dem på ett sätt så de inte tar illa upp, det är svårt.

Hoppas du kommer trivas i det nya stallet! O att stämmningen på äs blir lite bättre, det verkar ju helgalet, lr vissa ur personalen verkar ju helgalna o minst sagt felplacerade inom vårdyrket.

Kram!

http://www.houndrox.blogg.se

Maria

28 augusti 2011 14:44

Jaa, det finns nog en "jag vet bäst"-are i varje stall! ;) Även om det blev lite galet så känns det ändå skönt att se med egna ögon att JAG KAN, JAG VET! Innan dess hade jag ingen aning om om jag kunde något alls... hmm, det var ju det där med självkänsla och självförtroende.....
Jag har bara sett på tv att man "aldrig ska gå bakom en häst", så när jag fick lära mig att ha kroppskontakt hela tiden så satt det direkt. Det är ju så logiskt egentligen - hästen sparkas ju inte med "berått mod".
Kan säga att jag - som nybörjare - också blir galen på hur vissa beter sig kring hästar. Och det mest skrämmande är nog att de "kan så mycket", men ändå blir det galet. Jag vill inte verka dryg eller som en besserwisser heller, så då säger jag inget...

Just nu är jag HÖG! Har varit på ridlekis och hjälpt till, och det var SÅ KUL!! Två underbara yngre tjejer och en massa djur. Hälsat på grisar, marsvin, hästar, katter - alla möjliga slags djur! Hade jag inte dött av näringsbrist hade jag stannat hela dagen!! Ska dit nästa vecka i igen i alla fall - verkligen något att se fram emot!
ÄS vet jag inte vad jag ska göra med... men - jag känner mig starkare tack vare dagens prestationer! Fattar inte hur JAG kan stå och prata om hästar inför en massa folk..!! Vad hände med min sociala fobi??!? Kanske blir vistelsen på ÄS liiite lättare nu....
KRAM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...