Idag var det dags för ridlekis! Kunde inte äta någon frukost, var för nervös. Tog min cp-cykel och trampade iväg. Kom fram och träffade två unga tjejer som var jättetrevliga! Stannade och skulle hjälpa till med någon grupp. Kände mig ganska bortkommen, men den gamla gården andades MYYYYYS lång väg. Till slut stod jag där och pratade själv inför barnen och föräldrarna..!  

Jag vet inte vad som händer med mig! Har ingen aning om vad jag sagt, vad någon heter - eller ens vad de 10 hästarna heter. Men jag trivdes som fisken i vattnet! Så där kommer jag nog att tillbringa mycket tid!! Verkar som att tjejerna driver allt själva, och de behöver verkligen hjälp för det är inte lätt.

Så jag har sadlat, tränsat, borstat, förklarat, hjälpt barnen sitta upp och av, ledit runt dem på ridbanan. Hämtat kaniner och marsvin och satt i famnen på dem, motat en minigris, klappat en katt och en hund - ja, allt! Hängbukssvinet var SÅ GULLIG!! Ögonen var så snälla så man bara smälte!   Underbart söta hästar, och väl omhändertagna! Satt kvar och pratade en stund och det visar sig att tjejerna spenderar i princip all sin vakna tid där på gården. Och de var ensamma med 17 barn på ett ridläger (!). Så de behöver all hjälp som finns. Ena tjejen sa att... jag var jättebra med både djuren och barnen.... Jag visste inte vad jag skulle svara.   

Läntar till nästa söndag. Får komma dit varje dag om jag vill, så nu drar det i mig att fara tillbaka till ÄS imorgon... men.. min tid kommer..... kanske..........

Fattar inte att jag har stått och babblat inför 3 (?) ridlekisgrupper med barn och deras föräldrar.....!!

Missade all mat, så jag hetsät när jag kom hem... Kändes FÖR bra att vara där...... Rädd att bli utskälld för att jag inte tänkte på maten - eller ja, sket i maten - men jag vet att han, min kp på ÄS, inte kommer säga ett pip... och det är så j*vla jobbigt.... vore bättre om han skällde på mig.. Kan inte hantera hans empatiska blick.

Nu har jag ätit - igen. Enligt schemat. Men jag svalde nog maten hel... så det blir inga pluspoäng där inte...

 

Isa

29 augusti 2011 10:09

Härligt med pållarna, besvärligt med maten. Jag fick en riktig "positiv-injektion" av att läsa. Körde förbi ett gäng pållar igår och funderade starkt på att stuva ner en av dem i bagagen... he he

Men jag får väl nöja mig med kissarna, de är sååå söta! :)

http://isanj.bloggplatsen.se

Maria

29 augusti 2011 16:20

Jag kan se det framför mig - Aftonbladets löpsedel: "Kvinna mosade ner häst i bagageluckan - 'Hoppla!' så Polisen" ;)
Jag trivdes ganska bra med både hund, katt, grisar och marsvin..! Det behöver inte vara djur som väger ett halvt ton!! :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...