Ligger här och funderar. Har varit en helgalen dag. Upp efter att knappt ha sovit, terapi, ÄS och lunch direkt, samtal med kp, handlat, middag... och en massa annat.

Bäst var - som vanligt - samtalet med kp'n. Trots att jag inte vågade släppa taget. Jag är för rädd. Fasaden sitter för hårt. Ler och biter ihop, trots att jag vet hur dumt det är. Rätt som det är så säger han "du nyper dig så hårt i benet att knogarna vitnar!". Visste inte vad jag skulle svara. Sa att jag inte alls gjorde det... Han sa att jag kunde få hålla hans hand istället. Krama den så hårt jag behövde. Saken är den att det måste göra ont - på mig. Och ja, jag vet - han är stor och vältränad och skulle formodligen inte ta skada av det, men ändå är jag rädd att förstöra honom. Han får inte ge mig sin hand, för jag förstör den. Har ett omättligt behov av trygghet.

Han fick mig att sätta ner fötterna på golvet - en kort stund. Men sen klarade jag inte av det. Allt bara svämmar över, och jag kommer dras med strömmen. Ska ha samtal på onsdag igen. Får se om jag hunnit jobba med mig själv tillräckligt tills dess. Vet att han vill hjälpa mig hitta sätt att andas på och slappna av. Men jag är så rädd. Så jävla rädd. Sätta ner fötterna på golvet och djupandas... sen är det kört... då tappar jag kontrollen...

När vi skulle avsluta så gick han fram till mig och sträckte fram sin hand. Och jag tog den. Hade jag inte bitit ihop så hårt som jag gjorde då, så hade jag rasat omkull, gråtandes. En fristad. En hållbar fristad. Trygghet, värme, empati.

............svep in mig och skydda mig från resten av världen..............

Nu..... sova... Ja, herregud....... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...