Har varit på ÄS. Pratade med min kontaktperson från kl 13 till minst 14:40....... Det var ett väldigt bra samtal. Ett av de bästa jag haft med någon, någonsin.   *chockad* 

Skulle egentligen fara på stan efteråt, men jag kände mig så trött att jag for hem istället.

Det är bara något med den människan... jag vet inte vad.. men något som gör att det blir så jävla rätt.

Han är den första som sett på mig och frågat om jag dissocierar. Och ja, det gör jag ju - hela tiden. Jag har sagt det till andra jag pratat med, men det har inte gått fram ändå. Och han SER DET PÅ MIG. Herregud...

Han sa också till mig - flera ggr - att försöka slappna av och inte bita ihop tänderna så hårt. Det har jag också berättat för andra, men ingen har sagt eller brytt sig över det. Och han SER det bara sådär.

Har gråtit floder. Leendet har för det mesta synts på läpparna, för jag är så rädd att jag inte kan sluta... och kanske kommer dränka honom i tårar. Och när han säger att han ser mina tårar..... ja... vad ska man säga........ Ännu mer tårar.

Shit... vilken dag........ så intensivt. Men bra.