Är hemma nu... försöker landa i allt.

Var "plattan i mattan-mannen" som körde bussen.... men jag har lärt mig.. och dessutom skulle en liten kille gå av vid hållplatsen före min.

Med skräckblandad förtjusning mockade jag en box. Ridterapeuten berättade att hon tänkt att jag skulle få rida ut i skogen, och att hennes praktikant skulle få följa med på den nya hästen, och så skulle hon promenera med hundarna.

Var jätteskakis först när jag skulle hållas med en häst samtidigt och brevid praktikanten. Tänkte att jag skulle framstå som en seg och trög knäppgök........ men jag började inse att hon inte visste allt... och det kändes som om hon var ganska osäker... och då började jag slappna av lite... Försökte krypa in i "bubblan" där bara jag och hästen finns, men jag känner mig ganska dum för jag pratar så mycket med hästen...... klappar och gosar..... tittar... viskar hur vacker och fin han är.... har hela tiden kroppskontakt med honom.......... Men praktikanten sa inte ett ord....... Jag vet inte, men det kändes som att hon nästan lika gärna kunde stå och putsa en bil istället för en häst..... men jag gissar att hon kanske var lite osäker och nervös........ Oavsett så var det intressant att se hur hon hanterade "sin" häst..... Och jag konstaterade att hon inte var världens mest sociala människa heller... för vi bytte knappt ett ord... Jag försökte "bryta isen" lite, men hon var inte alls med på det, så jag bestämde mig för att bara försöka njuta av den stundande ridturen och alla ljud och dofter.

Hästen kände säkert av mig och min energi - som påverkades av det andra ekipaget - och eftersom vi gjorde iordning hästarna och sadlade och tränsade dem ute så blev han sur på mig när jag skulle dra åt sadelgjorden. Drog åt vardera spänne så att han i alla fall hade sadeln på sig innan jag tränsade honom. Sen är det ju bara att hålla i tygeln medan man drar åt, för då når han inte att försöka bitas. Blev lite irriterad på att han krånglade, för han har aldrig gjort det förut. Samtidigt förstår jag honom, och jag vet ju att han inte gillar att bli sadlad. Och varför.

Vi red i alla fall ut i skogen och ridterapeuten gick brevid/bakom med hundarna. Var ganska lärorikt eftersom praktikanten red på ganska korta tyglar - jag rider ju på i princip hela tygellängden... När ridterapeuten bad henne att länga dem sa hon att hästen ju skulle springa iväg. Det var en "ögonöppnare" för mig, för den tanken har aldrig slagit mig (!). Skulle jag tro det och ha den energin så skulle jag nog inte klara av att sitta upp... Så kanske kände jag rätt trots att jag red före henne; att hon var ganska nervös och spänd...

Antagligen kände hästen jag hade av det, för han försökte vända några gånger - men envis som jag är så vägrade jag... Vägrade släppa trots att jag tänkte att jag kommer dra sönder honom i munnen... men aldrig i h-vete att jag låter en häst bestämma över mig. Inte nu. Min brist där är ju att jag har så långa tyglar, så innan jag hinner korta dem så har han redan hunnit vända halvvägs. Men jag vägrar ge mig! Jag är alldeles för envis och "djurvan" för att ens unna hästen tanken att HAN bestämmer när, var och hur HAN vill gå...........

Han var mycket piggare idag än vad han brukar. Mycket mer kraft i stegen och inte som en sengångare... När jag sa det till ridterapeuten så berättade hon att det förmodligen berodde på att han var ute på en långtur igår. Han hade varit genomsvett när han kom hem, och eftersom han är ett kallblod så fungerar han ungfär som att ju mer han får jobba, desto piggare blir han.

När vi släppte ut hästarna så fick jag en smärre chock när jag ledde min häst in i hagen först, och vände runt honom innan jag skulle släppa honom. Ridterapeuten sa att jag skulle släppa "min" häst först, men helt plötsligt släppte praktikanten sin häst - bakom mig - och han kom springandes in i hagen "bara sådär". Så det gäller att man har "ögon i nacken" när man inte känner sina medryttare... Sa inget om det till ridterapeuten, för det gick ju bra och alla kan ju göra fel.

Var "stumma damen" som körde bussen hemåt.... och jag konstaterade att jag fortfarande inte "lärt henne någon social kompetens", för hon bara tittade på mig som hastigast och hälsade inte trots att jag hälsade och log...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...