det finns ingen på apoteket - förutom en "duk" som man viker till en trekant

finns ingen på hjälpmedelscentralen heller

letar antingen efter en sådan här:

http://www.omnimed.ch/omnimed/pub/87065_Mitella_ohne239.jpg

eller en sådan här:

http://www.medipreventiecentrum.nl/producten/bandages/GM029.jpg

jag glömmer bort att halva min arm är uppskuren, och då kan stygnen gå upp eftersom huden är så åtstramad

JAG ÄR SÅ JÄVLA PUCKAD

nu är jag hemma...... gick hem vid kl 13... eller ja..... rymde...... typ..................

har tittat på film och hunnit fundera och smälta lite av det som hänt..........

det gick väl bra på plastiken, trots allt......... det första jag frågade terapeuten om var hur det var med henne..... och hon berättade då att hennes mamma somnat in igår kväll.................. tårarna började rinna på mig och jag kände att.. vi borde ställa in det här.......... men hon sa att hon bestämt sig för att göra det här....... hon ville göra det här.......... och jag ville ju inte göra allt ännu mer jobbigt för henne, så jag försökte samla mig..........
 
vi gick till plastiken.... men de var minst en halvtimme sena så jag hann "påbörja" panikångesten......................
tog evigheter innan jag fick någon premedicinering............ och jag skakade som fan, så op-sköterskan tänkte ge det till mig som om hon matade mig........... då blev jag förbannad.............. så jag tog skiten själv när jag tvingat mig att lugna ner mig lite................ det är fan inte mitt fel att DE är en timme sena och har bråttom........... och sen skulle jag lägga mig ner på britsen - tyckte hon......... antagligen pga att det var maxdos........... med DET TAR JU INTE PÅ MIG!!!!! NÄR SKA DE FATTA DET??????

det smakade fan, precis som förra gången............ och tog som sagt inte alls... som förra gången............ och när jag bad om mer så hade det blivit missförstånd, så precis när de skulle börja fick jag 10mg stesolid i tablettform............ jag hade fått höra 10mg extra midazolam av terapeuten, så det blev ett missförstånd.............. och de får tydligen inte ge stesolid som injektion.......(varför???)
 
fick stesoliden och var sen tvungen att gå in i operationsrummet och lägga mig ner........ tårarna sprutade och jag hyperventilerade så det stack i händer, fötter, öron och näsa............ men terapeuten och personalen var så underbara att jag började lugna ner mig till slut.. när de börjat........ och så blev det prat om hästar, och jag kunde nästan känna hur den mjuka mulen känns...... det var nog det som gjorde att medicinen verkade verka...........................
mot slutet tog nyfikenheten i mig fart........ så innan läkaren satte på bandage och grejor så fick jag se...... och jag blev så glad att jag grät........... så många ärr som var borta........ äntligen.. en sommar i kortärmat..........
 
jag hade kunnat resa mig upp och gått hem då, men det fick jag inte..... och det förstod jag ju från början.......... tänkte GÅ ut ur rummet, men de körde in en brits.......... läkaren såg ganska chockad ut att jag inte var yr, trött eller ens slö....... och jag tänkte att jag inte skulle vara jobbig... så jag lade mig där.......... sen fick jag lite fika, och så sa jag till terapeuten att hon kunde gå..... ..gråter så fort jag tänker på hur myckert hon gör för mig "utanför ramarna"... hur mycket hon bryr sig om mig...... och verkligen menar det............ och hur ofantligt mycket det betyder för mig..........
när hon gick så sa jag tack... och att jag tänker på henne.......... sen kom tårarna när hon lämnat rummet................. för hur många bryr sig så mycket om sina patienter att de jobbar halvdag trots att de egentligen är lediga...... och särskilt när de mist sin mamma kvällen innan................ mamman som alltid har funnits där..................
 
dock hade jag inte räknat med att nästan behöva fly från plastiken.............
op-sköterskan gick hem efter en pratstund med mig.......... hon berättade mer detaljer om vad de gjort efter att jag avslöjat min nyfikenhet om vården.............. och så sa hon att jag fick gå kl 13.... då skulle hennes avlösare komma och titta till mig, och sen skulle jag få gå.........
prick kl 13 gick jag och frågade en stackars undersköterska om jag fick gå hem....... och hon skulle gå och fråga............ hon gick in i personalrummet och ut stövlar en "kärring"... som säger att jag borde vara kvar hela dagen..... och att "hon som var med dig, hon kommer vara med dig hela kvällen, eller?"......... en annan uska sa "ja, hon ser ju ut att må bra", och tyckte att jag inte verkade så helt borta av medicinerna som de trott när de tittat på doserna.......
då blev jag förbannad på "kärringsköterskan" som ville ha mig kvar ännu längre........ eller ja, jag blev rädd.... för jag tänkte att nu så kommer jag att bli inlagd................. jag sa att sköterskan som just gått hem hade sagt att jag fick gå hem vid kl 13 om jag inte mådde dåligt........... och "kärringen" blev nog bara mer sur, men det skiter jag i.............. hon tjatade om att medicinen finns kvar i kroppen länge... flera ggr...... och till slut höll jag på att säga till henne att om jag fått premedicineringen tidigare då, så kanske jag inte hade behövt bryta ihop - eller vänta så jävla länge efteråt........ men... jag höll käften........... och jag ville inte tala om hur det var förra gången (när jag skulle sövas och att premedicineringen inte tog då heller) för henne också, för alla behöver inte veta hela min historia............. så jag stod där och lyssnade på hennes förmaningar.... med rädslan som en stor klump i halsen för att tvingas stanna kvar...........
det var ord och inga visor..... ingen ansträngning alls - pga medicinerna, inte själva ingreppet..... inte köra bil, och då sa jag att hon inte behöver vara orolig för jag har inget körkort, och då log hon......... och ingen alkohol.... och då svarade jag "nej, gud nej"...... vet inte hur hon tog det, men det syntes nog på mig att jag inte dricker... och att jag undrade om det verkligen finns idioter som tar starkt lugnande i drygt tredubbel dos och sedan far hem och super................... men jag förstår ju att det är deras skyldighet att lämna upplysningar.. även om jag känner som att de tror att jag är en jubelidiot..............
 
sen gick jag....... fick med mig tid för återbesök då de ska ta stygnen..... och lite bandage och tejp........
mailade hem till terapeuten och skrev kort att jag är hemma och att jag inte ens har LITE ont......... för jag har verkligen inte ont alls........... och jag skrev typ den här "berättelsen" till min läkare också.........

jag fattar inte att jag inte blir medicinpåverkad............ för att jag ska "känna mig trött" (som op-sköterskan sa och ville att jag skulle lägga mig ner direkt - precis som förra gången) behövs nog en dos lugnande för en medelstor elefant................. min terapeut menar att min kropp bara är så... en del människor är så......... men jag önskar att jag inte var en av dem..... för som när jag skulle sövas så var jag rädd att de inte skulle kunna söva mig....... eller att kroppen skulle "se sövd ut" men att jag var vaken ändå............... med andra ord - en mardröm... ren skräck............

.......börjar bli orolig.. för att jag inte har ont alls............ jag har ju ändå tagit bort en stor bit hud och sytt x antal stygn fördelade över12-15cm............ huden stramar ju, vilket den ska göra, men det gör inte ont.............. och överallt i alla papper står det att bedövningen släpper efter ca 1 timme och att man behöver smärtlindrande.....................

men jag är nog verkligen inte smärtkänslig..... för när läkaren bedövade så sved det bara lite.......... och de som var närvanande sa att jag var sååååå duktig............................ men jag är varken smärtkänslig eller rädd för att själva proceduren.. bara skräckslagen för människorna runt omring............

måste maila ridterapeuten också....... för trots att jag kan fara till stallet på tisdag så får jag inte anstränga armen...............