.......mår skitdåligt............... är livrädd inför imorgon............ inte för vad som ska hända....... utan för att folk ska stå och glo på mig och mina ärr..................... och tänk om terapeutens mamma dör...................

personalen kommer stirra på mig.......... och gud vet hur lång tid ingreppet tar.......... de kommer titta på varandra...... och prata i personalrummet............... jag bara VET det.....................

......mår illa.................. jag kommer dö.................................

......ska skriva en lapp......... med det jag undrar över eller behöver säga.......... för jag litar inte på att jag kan säga ett enda ord imorgon.........................

träffade terapeuten........ hon var i tid trots att hon sagt att hon skulle vara sen..... och jag visste ju inte ens om hon skulle komma till jobbet.....................

vi pratade mest om döden............... hon pratade nog mest.... och visst, jag vet att det ska handla om mig..... men... hon behöver ju någon som förstår också............... dessutom har jag ju massor som behöver bearbetas sedan min syster dog........ för det har jag aldrig gjort.......... jag bara lever i min lilla bubbla och "låtsas" att hon finns kvar......... det långa avståndet gör att jag inte "behöver" tackla det..............

när terapeuten berättade... att hennes mamma förmodligen inte överlever helgen.......... så tappade jag allt................ grät....... och hon sa att inte ska jag gråta för hennes skull............. men hur skulle jag INTE kunna göra det................ och hon säger att oavsett så följer  hon med mig imorgon.... för det är sådant som måste göras... och vi har jobbat så länge för det här nu......... och att hon stannar tills dess att jag säger till............. och jag ska inte stressa, utan hon stannar så länge jag behöver.................

FATTAR NÅGON HUR MYCKET DENNA MÄNNISKA BETYDER FÖR MIG, HUR MYCKET HON GÖR FÖR MIG OCH HUR NÄRA VI STÅR VARANDRA..........

jag ville bara krama om henne.......... men gjorde inte det........ vill inte "förstöra hennes fasad" på jobbet............... om hon nu har någon sådan.............. hon är ju 62 år........ så hennes mamma måste ju vara minst 80år......

terapeuten berättade att hon knappt är vid medvetande...... och att personalen är fin mot både henne och hennes mamma........ och det värmer att höra........... ....önskar bara att det fanns något som jag kunde säga........ eller göra............ är så ledsen för hennes skull............. och även om hon verkar ta det bra, så förstår jag ju ändå............ det är ju hennes mamma....... som alltid har funnits där..............

tänk om hon tar sitt sista andetag medan terapeuten sitter hos mig på plastiken..................... då kommer jag aldrig att förlåta mig själv.......... aldrig.........

terapeuten kanske tar det bra och känner att det är ok....... men det gör INTE jag........................

ätit godis

gick ut och sprang

gjorde ont i högerfoten direkt

tror det är leden

kroppen orkar inte bära sin egen vikt

det var så jävla tungt

ända tills jag joggat och gått i kanske 45 min

då släpper det och jag joggar mer avslappnat

kan fortsätta länge då

men inte idag

efter en femdubbel dos laxertabletter så var det bara att springa hem

är helt slut - pga nattmedicinerna

annars hade jag varit pigg

får se om det blir någon sömn

har så mycket att tänka på

hur det är med terapeutens mamma

om hon är så dålig att hon inte kommer till jobbet imorgon

och om det nu inte blir något av på fredag

hennes mamma har ju cancer, så hur kan det gå när hon blir akut sämre

känns overkligt

jag är yr

och mår illa som fan - biverkning av laxertabletterna.......

ska krypa ner under bolltäcket nu

bara stänga av fläken först, för det är bara 16 grader ute nu

hade gärna ha fått varit det när jag var ute..........

bläääääh.......