har till slut tagit tag i det........ det som jag varken orkar eller klarar........... vet att det är dumt att strida så.. eftersom jag kommer ligga i de här människornas händer.............. men vad fan ska jag göra då................. jag måste ju göra något... ingen annan gör ju något...............

mailat kvinnokliniken..... igen............ och nu har jag skärpt tonen ännu mer.......

SISTA PÅMINNELSEN

Hej,
 
Detta är sista påminnelsen jag sänder. Jag träffade min läkare den 11/3 då hon också skrev remiss till er. Efter det har jag sökt kontakt med er. Först per mail i vilket ni svarade att väntetiden är 1-3 mån beroende på hur er läkare prioriterat mitt ärende, samt att jag kunde ringa för att få den information jag behövde. Så var dock inte fallet, utan efter det telefonsamtalet framgick att endast remitterande läkare fick reda på någon information. Min läkare, den remitterande läkaren har ringt och ringt, och inte fått tag i någon som kan svara på några frågor alls. Och jag har mailat flera gånger, men har efter misslyckandet med att få information via telefonsamtal inte fått något endaste svar från er. Detta visar på att ni fortsätter att diskriminera mig, och dessutom bestraffar mig för att jag anmält att jag anser mig vara diskriminerad.
 
Enligt lag, och er egen utsago, så är väntetiden för en undersökning 1 till 3 månader. Detta innebär att ni alltså nu har ca 3 veckor på er att förbereda en kvinnlig läkare (vilket jag har rätt att begära), narkosbedömning och allt som tillhör och ingår i en sövning, samt skicka ut en kallelse i tid till mig. Enligt lag har jag rätt att få en bedömning - ingen behandling - inom 90 dagar. Snart har alltså de 90 dagarna gått, och jag ser fram emot att få en kallelse ca 2 veckor innan genomförande av undersökning, som alla andra enheter tillämpar. Kallelsen kommer då att innebära att jag samtalar med en av era läkare, blir sedan sövd, undersökt och sedan får svar från läkaren.
 
Jag har andra kontakter dit jag kan vända mig, men har avböjt tills vidare eftersom era 90 dagar snart har gått ut.
Händer inget inom de 90 dagarna så kommer jag att ta till alla lagliga medel för att få den hjälp jag behöver och behövt i 20 års tid. Så jag föreslår att den läkare som tilldelats mitt ärende kontaktar min läkare snarast, och att ni slutar med att vara onåbara och inte höra av er eller svara på några frågor.
Jag kommer inte att ge mig, om det nu är det ni väntar på. Det här är livsavgörande för mig, och jag har plågats av detta så länge. Och får jag inte ens den undersökning som jag har rätt till enligt lag så kommer det att bli konsekvenser för er.

Hälsningar,
Maria

Sänder kopia för kännedom till min läkare samt till min kontakt hos DO.

har tvättat.............. armen gör jätteont................... och jag har inte ens hunnit torka någonting......................

svart.......... svartsvartsvart............................ dö..........................................

kom ut från biblioteket........ och samtidigt kommer en liten pojke med två kompisar och ska gå in i skolan............ jag hörde hur han kacklade redan innan han hunnit fram till mig........ och så ställer han sig och skriker till mig att "du ska ställa din cykel där borta, det här är ingen cykelparkering, tänk på de handikappade"............................ det roliga är att det var precis vad jag gjorde när jag låste cykeln..... för det såg ut som ett enda plockepinn vid cykelstället, så jag ställde den där den inte stod i vägen för någon.............

jag blev så paff av ungjävelns kommentar - som jag förstår syftade till att göra mig till åtlöje eftersom jag stod och försökte lirka upp cykellåset med bara en arm och den andra begravd i bandage - så jag kom helt av mig och sa ingenting........ faktum är att jag inte ens trodde att det var sant att en liten pojke på 8-10 år säger en sådan sak till en vuxen................. jag hade kunnat slakta honom verbalt... hade varit lätt............ hade till och med kunnat resa mig i full längd och se hotfullt på honom och säga att sådär tilltalar man inte andra människor och att jag vill veta vad han och hans föräldrar heter och ha deras telenr.............

men... jag sa alltså ingenting............. tittade inte ens på honom utan ignorerade honom totalt.......... precis som jag alltid gjort med människor som skadar mig......... jag vänder bara andra kinden till.......................... är ärligt talat rädd för vad som skulle hända om jag släppte fram all vrede efter allt jag varit med om............... kanske hade jag hotat att slå till ungjäveln........ eller släpa in honom i armen i skolan och leta reda på rektorns kontor........................ han tyckte i alla fall inte att det var lika roligt när jag inte reagerade, och hans kompisar sa ingenting...... och så lommade de iväg.................

efter den incidenten for jag till maxi...... och köpte tårtor................. så nu ska jag mosa i mig två tårtor........... vill rikta ett stort jävla tack till ungjäveln och framförallt till hans föräldrar som uppenbarligen inte uppfostrar sin son överhuvudtaget..............

hade inte ett stygn redan gått upp.... eller om ett stygn kommer att gå upp......... så kan jag säga att har det inte gjort det nu idag så kommer det inte att göra det heller..........