nu orkar jag inte mer

har varit ute och gått och joggat i 3 timmar

halvvägs dog jag

2st jävla eu-mopeder med 2 småkillar på vardera moped

de åkte runt och "lekte"

ena killen bakpå ena mopeden hade en lång planka som han tänkte slå till mig med

men jag sprang halvvägs ner i diket

de for iväg, men kom tillbaka

jag tänkte bara "slå ner mig då din fega lilla jävel, jag tänker INTE flytta på mig"

han missade precis

men de stannade tvärs över vägen mitt framför mig

och så skrek de "spring på du ditt fetto"

så asgarvade de allihopa och for till en grillplats och "lekte vidare"

sen vad det varken skönt, roligt eller avkopplande att vara ute

var jag än vänder mig och vad jag än gör så blir det bara fel

jag blir fan galen snart!!!!!!!!!!

går fram och tillbaka på gungbrädan heeeeela tiden för att försöka få den att vippa över på att jag ska leva, få ett liv

men nej

jag halkar alltid tillbaka

och jag orkar inte hålla på såhär längre!!!!!!

jag har problem, men jag är inte dum i huvudet för det!!! jag är fan inget psykfall!!!!!!!!

eller så är jag totalt dum i huvudet OCH är ett hopplöst psykfall.........

men vad spelar det för roll egentligen

hästkontakten är livsviktig och den förlorar jag efter årsskiftet

detsamma med läkaren

och FK

och simsalabim så är jag tillbaka där jag började och allt bara är kaos

allt är bara åt helvete - igen

och det orkar jag inte med!!!

det lättaste vore att bara lägga sig ner och dö

men JAG KAN INTE GÖRA DET HELLER - inte än

för de där "mina" i personalen på avdelningen

ja, jag lever och kämpar vidare för deras skull

jag var på psyk-iva, så där finns inte många solskensfall

men jag SKA vara ett

"vi räddade i alla fall maria"

och det är så jävla orättvist att JUST JAG ska axla det uppdraget

jag vet, det är jag själv som utsett mig till den patienten

men det MÅSTE vara så

fy fan vad jag är ledsen

fy fan vad jag är ensam

fy fan vad allt är hopplöst

jag måste sätta stopp för allt det här

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...