~ Quo Vadis ~

Direktlänk till inlägg 4 augusti 2010

Gråt, gråt och mer gråt

Av Maria - 4 augusti 2010 19:04

Gråten tömmer mig på kraft. Tårarna trillar nerför kinderna i strömmar. Ansiktets alla muskler dras ihop, blodet rusar i cellerna och det känns som att huvudet ska explodera. Är nervös inför terapin imorgon. Har så mycket inom mig som stoppats undan så länge nu. Vet inte hur jag kommer reagera. Vad jag kommer säga. Har tecknat en bild av en del av det som snurrar i grötskallen; ordnar inte det här sig nu så tar orken slut, och då finns inga fler chanser. Känns som att spela rysk roulette med sig själv.


Mamma ringde. För första gången någonsin frågade hon om terapin. "Har du berättat för terapeuten vilken horribel sommar du haft nu då eller". Blev jätteledsen. Vill inte att hon ska känna så. Men samtidigt - det är ju MIN terapi. MINA känslor. Och hon vill ju inte ens erkänna att hon satt i köket och hörde mig skrika medan min pappa jagade mig in på mitt rum och slog mig gul och blå. Det vet hon inget om, påstår hon. Terapeuten frågade om jag har några tankar om vad det kan bero på, men allt jag kan komma på är att hon inte vill erkänna det som hände. Terapeuten menar att hon kanske är lik mig, och gärna förtränger jobbiga och hemska saker. Men jag köper inte den förklaringen. Storgrät och sa att jag inte förstår hur man som mamma kan låta någon skada sitt barn och ljuga och säga att man inte vet något om det. Terapeuten menade att hon kanske var rädd - rädd för honom, för hon tassar ju fortfarande på tå för honom. Jag vet inte, men hon kunde väl i alla fall ha erkänt för mig att hon vet att han har misshandlat mig både fysiskt och verbalt nu snart 30 år senare. Hon hade inte behövt säga något mer, bara säga att hon visste. Känner mig helt utelämnad. Liten. Om inte min egen mamma kan stötta mig eller vara förälder till mig, varken som barn eller vuxen... vem ska då vara det. Jag orkar inte göra allt själv alltid. Jag orkar inte vara ensam för alltid. Kan inte kämpa ensam längre. Hjälp mig eller låt mig dö. Så är det. Naglarna som jag klöst mig fast vid överlevnaden med, har slitits ner - finns inget kvar, bara blod och rent kött. Så nu faller jag snart fritt. Finns ingen avdelning som kan agera respirator.


Kan inte släppa vad killen sa vid sjön igår. "Allt väl?". Och han stannade till och såg på mig som om han verkligen brydde sig om vad jag skulle svara. Tänker mycket på P. Gör nästan alltid det när jag har flashbacks. Som att låtsas som om allt bara är en mardröm - "lilla" låtsas att P väcker henne och tröstar, ger trygghet, och sitter vid hennes sida tills hon somnar om.

Förstår att det låter helt jävla koko... men jag har "bilder" av "de mina" som jag fantiserar om. Hur de räddar mig. Skyddar mig. Antar att det är mitt sätt att trösta mig själv. "De" tröstar mig för att jag inte kan göra det själv.


Känner hur det luktar corn flakes. Flashbacks på ingång. Jag har inga cornflakes hemma och hatar cornflakes.


Ska lägga mig under bolltäcket. Har tagit stes för en timme sedan och nu ska jag ta medicinen för magen. Sen får/ska man inte ta något förrän efter minst en timme.


Mår illa. Har ätit för mycket idag igen. Går bara upp i vikt. Alla andra går ner, men inte jag.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 23 juli 2023 20:45

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Av Maria - 2 juli 2020 22:08

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Av Maria - 9 oktober 2019 21:42

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

Av Maria - 3 september 2019 20:43

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

Av Maria - 2 september 2019 12:24

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...

Presentation


Jag ansvarar INTE för hur det jag skriver påverkar någon. Är du underårig eller känslig så kan det finnas stötande texter och bilder på min blogg, eftersom jag skriver om mitt liv som överlevare av sexuella övergrepp.

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Fråga mig

11 besvarade frågor

Gästbok

Kategorier

Sök i bloggen

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards