For till stallet vid lunchtid. Hade ätit havregrynsgröt innan, så jag kände mig fet. När jag väl stod och väntade på bussen så insåg jag att jag hade glömt stesoliden......... Fick PANIK... men bestämde mig för att det var tvunget att gå ändå. Kommer jag bara dit så släpper ångesten. Det är ALLTID så, men trots det är jag alltid lika orolig att fara någonstans utan stesolid. Snacka om psykiskt beroende...

Kom dit och fick se nya hästisen - GUD vad söt han är! Men jag trodde att han skulle vara mer "guldig", eftersom han är en haflinger. Den andra tjejen var där idag också och vi småpratade lite medan vi gjorde iordning hästarna. Hennes ålder är väldigt svår att gissa, för hon är lång och beter sig väldigt moget. Tror att hon bara är 13 år. Satt upp och skrittade runt, eller ja, i fyrkant först. Sen skulle vi vända (eller om det nu var svänga...) halvt igenom... eller vad det hette. Ingen av oss visste vad det var så det var bara att göra om. Och så delade vi upp oss på varsin planhalva. Jag övade mig på att rida på volt så att det blev en cirkel och inte sju hörn och en snibb... Vet inte vad den andra tjejen gjorde riktigt, men jag vet att hon travade - och galopperade. Jag hade just börjat öva trav när hon galopperade, och HERREGUD vad HÄRLIGT det såg ut!! Hon SVÄVADE fram! Kroppshållningen på både henne och hästen var MAGISK! Fick gåshud. Blev tårögd. Har aldrig sett en häst galoppera så nära och i verkligheten. Och så satte suget in... suget efter kunskap, att öva mer och mer, lära sig... Jag vill lära mig NU. NUUUUUU!!! Men jag måste inse att det tar tid, och jag är inte ung längre. Det GÅR att lära gamla hundar att sitta, men det kan ta sin tid..... Jag hade problem med skänklarna som var för långt fram och händerna som var för högt. Det komiska var att när jag flyttade bak skänklarna så höjde jag händerna. Och när jag sänkte händerna så flyttade jag fram skänklarna. Jag blev SÅ irriterad på mig själv!! Skrattade en hel del, för det är ju inte riktigt klokt! Till slut kom ridterapeuten på lösningen - TÄNK INTE. Och när jag inte tänkte och inte gjorde någonting - ja, då fungerade det. Jag är nog verkligen inte klok...

Sen satt vi av och ridterapeuten gick iväg med den andra tjejen för att prata om dagboken som vi skriver i (alla har varsin dagbok där man skriver ner tankar, känslor och vad man gjort), och jag fick stå i stallet och gulla med "min" häst under tiden...!!! En massa pussar och kramar, och så ryktade jag honom så blank jag kunde. Han fäller fortfarande och är ganska smutsig, så det är inte så lätt. Men vi fick i alla fall umgås på tu man hand en stund... älskade bubben...   

Jag fattar inte. Allt är så annorlunda i stallet. Jag lever som hästarna då - i nuet. Jag SKITER i vad som har varit och vad som komma skall. Sa det till ridterapeuten - att om så världen skulle gå under imorgon så skiter jag i det när jag är där. Nu är jag öm i nacke och axlar, har slappnat av och blivit "masserad" i musklerna. SÅÅÅ jävla skönt!

Tänk att JAG - JAG AV ALLA MÄNNISKOR - kan hämta en häst, göra iordning, sadla, sitta upp och ta mig någonstans! Det är jobbigt att tänka och känna så på ett sätt, för det är så TOTALT olikt hur jag lever resten av mitt liv. Om jag som vuxen kan lära mig rida, så kanske jag kan klarar av att utbilda mig och jobba som ssk... Jag kommer ångra i resten av mitt liv att jag inte började rida tidigare.

Är svinhungrig... måste äta något... FAN.

Men jag ska ut och springa sen. Måste röra på mig. MÅSTE. Kan inte gå upp i vikt såhär. Jag kommer bli sjuk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...