Jaha, då var läkarmötet över. Var så jävla rädd för att gå dit. Vet ju hur det har varit förut - hotelser, utskällningar, svordomar, öknamn...... osv. Men den här läkaren är annorlunda. Hon är VETTIG.

Har aldrig fått höra så många positiva saker av en läkare någonsin som jag gjorde idag. Ordet "skitbra" flög rakt in i mina öron och fastnade där. Ingen läkare har sagt det till mig förut. Ingen.

Det var väl därför som jag lovade att försöka börja äta igen... och behålla mina jävla atarax... OCH... gå med på att prova "(RS)-N-metyl-3-fenyl-3-[4-(trifluormetyl)fenoxi]-propan-1-amin".......... också känt som Fluoxetin...... SSRI................ Maria har sagt ok till att prova SSRI. Jag förstår mig själv och varför, men det är ändå gigantiskt stort för mig. Hade det inte varit hon som föreslagit det så hade jag aldrig, ALDRIG, sagt ja. Men det går att PRATA med henne, och hon tilltalar mig som om jag vore en människa, och inte någon som är helt dum i huvudet. Hon sa till och med att hon märkt... att jag vet och förstår väääldigt mycket, men hon förstod att det är skillnad mellan att "veta" och "kunna". Första läkaren någonsin som sagt det till mig. Blir alldeles gråtfärdig...

Hon sa att hon ska fixa läkarutlåtandet till FK, så jag kan släppa det - så mycket som går. Hon bad tom om kontaktuppgifter till min handläggare så hon ska höra säkert att allt blir rätt. Höll på att tappa hakan totalt när hon sa det. Det har inte hänt sedan jag hade min allra första läkare att FK har kontaktats. Hon tyckte att det var smart att jag tagit 2st propavan istället för mer stilnoct när jag haft jättesvårt att sova. Och hon jublade nästan när jag berättade att jag inte tagit några laxertabletter sedan midsommar. Jag grät när jag berättade det, för jag är så glad över att för första gången i mitt liv kunna gå på toaletten.

Hon frågade lite om hur det är med och utan Cymbalta, och jag tror att hon förstod vad jag menade, trots att jag förklarade som ett litet lekisbarn...

Diskuterade fram och tillbaka flera ggr huruvida jag ska ha Xenical eller ej. Hon kände sig splittrad och det förstår jag. Och hon vet att jag förstår. Jag skulle också vara splittrad - ge bantningspreparat samtidigt som man sätter in ny antidepp och vet om att personen inte har ätit normalt på nästan 2 veckor.... och om hon å andra sidan ger mig det så kanske jag vågar börja äta lite, trots allt, och på så vis kan bli räddad ur anorexins klor och då får medicinen en chans att tas upp av kroppen, men jag väger ju inte 100kg och om jag ska ha nytta av Xenical så måste jag ju verkligen äta RÄTT.

Får se om jag plockar ut Xenicalen, det beror på om jag får den på förmån eller ej... Ätandet... ja, vi får väl se. Jag ska gå ner i vikt i alla fall - oavsett att jag ska börja med ny medicin. Och ja, det får bli den hårda vägen om inget annat hjälper. Jag har sagt att jag ska försöka, inte gett några löften.

Ska dit på återbesök om 1-1½ mån. Får se vad som händer då. Men då hoppas jag att jag har min normalvikt. Måste hinna gå ner dit tills dess. MÅSTE. Jag vet att det inte är bra, men jag kan inte göra något annat.

Kände mig sviken av terapeuten, för efter en stund sa hon att hon var tvungen att gå. Och på fm och när vi sågs precis innan mötet så sa hon ingenting om att hon hade annat inbokat. Det var ok att hon gick, men jag kände mig otrygg i att hon inte talat om det för mig innan. Hon har bett om ursäkt för missen, och det är ok. Det jobbigaste är att känna sig sviken. För gud vet vad det gäller nästa gång......

Nu längtar jag bara till stallet. Det är allt. Är så jävla trött - i hela mitt väsen - så jag orkar inte leva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...