jag klarar inte det här
kan inte bo här
blir ständigt påmind om vad jag vill men inte kan
alla studenter, sjukhuset......
men flyttar jag så ger jag upp mina livsdrömmar och då kan jag lika gärna dö
och stannar jag... så kommer jag att dö
allt hänger på KK
men jag vet redan hur det kommer bli
verksamhetschefsgubbe vs förmodat psykfall
de kommer vinna
och då finns det ingen mening med någonting längre
då vill de att jag ska leva och dö med svampinfektion
hamna i rullstol de dagar/veckor då det är som värst
jag förstår inte vad de har fått för sig egentligen
som om jag påstår att jag har outhärdligt ont hela tiden
DÅ skulle jag inte heller tro på det
men jag har ju sagt att det blir vissa gånger då jag tex cyklar, rider, går....
och det spelar ingen roll vad jag än gör, för det hjälper inte
sist jag fick den där hårda knölen så gick jag fram och tillbaka till maxi - det var allt, det enda som behövdes
 
jag hoppas verkligen att du och *min läkare* träffar den där jävla kuratorn nu till veckan
och att ni står upp för mig och kan intyga att jag inte ljuger eller framkallar smärtan psykiskt
jag har ju bilder!!!!!!!
satans jävla svin vad elaka de är
de tror inte att de är det, men det ÄR de
men jag tror att deras jävla verksamhetschef inte har en endaste aning om vad som hänt och händer - egentligen
för han upprepar sig, drar halvsanningar, lite lögner, kommer till slutsatser efter vad han själv skriver att han gissat sig fram till
 
skit samma
det här är livsavgörande
hjälper de mig inte så kommer jag aldrig att bli så pass frisk att jag kan plugga och jobba
och kan jag inte det så får jag ingen livskamrat och inga barn
och då tänker jag inte leva
punkt
jag säger inte att jag garanterar att jag kommer att bli frisk om de hjälper mig
men då har jag i alla fall en chans
en enda chans
 
annars får jag göra det själv
och ja, jag fattar att det är idiotiskt och att om jag gör det så går det inte att reparera på något sätt
men jag tänker inte dö med det här
hela mitt liv har varit och är så ovärdigt, och jag tänker åtminstone försöka få tillbaka den uns värdighet jag kan innan jag tar mitt liv
och jag är nästan helt säker på att jag måste göra det själv
för kk vill inte hjälpa mig
om inte du och *min läkare* förbereder ett riktigt jävla bra tal och trycker ner kuratorn i skorna och talar om för henne att NI vet bäst hur jag mår psykiskt och hur jag fungerar
och att jag ALDRIG skulle kunna framkalla smärtan själv
jag är inte SÅ sjuk, och inte på DET sättet!!
 
det är så orättvis och plågsamt att rida och verkligen njuta och koppla av, andas, bara vara
men så plötlsigt så rör jag mig på något litet sätt så att det gör ont, och mer ont, och ännu ondare
som ett skavsår vars blåsa bara växer om man inte vilar från slitaget
 
om jag bara kunde så skulle jag gå till kk och sitta där tills dess att jag fick en tid
och göra om det, om och om och om igen
det är min rätt
men å andra sidan har de tagit ifrån mig alla mina rättigheter
och deras verksamhetschef stödjer dem
 
och vänta bara - *min läkare* på plastiken kommer säga nej också
 
jag överlever inte det här *min terapeut*
jag orkar inte
jag borde ha en advokat som slogs för mig
för jag vet hur vården fungerar - om du och *min läkare* inte är tillfrågade så öppnar ni inte munnen
det är så psykiatripersonalen fungerar
jag säger inte att det behöver vara dåligt, men i mitt fall är det det
 
en dag till, söndag, innan det är måndag
och så ska jag sitta och le medan jag klipper mig på fm
ska klippa håret eftersom jag förmodligen kommer tappa stora tussar igen pga biverkningarna
sörjer mitt hår, precis som jag sa till *min första läkare som "ett psykfall" tog ifrån mig* i början, minns du?
 
tog propavanen vid kl 21
medicinen gör det extra svårt att sova
mitt sömntåg går vid 17-tiden numera, men jag tänker inte vända på dygnet
tar mer propavan istället
det är ju inte beroendeframkallande
efter alla nederlag så tror jag att jag ska sluta med atarax - på riktigt den här gången
det hjälper ändå inte och då är det värdelöst att stoppa i sig pillren
vet att *min läkare* inte vill ge mig något annat, men då klarar jag mig med stesoliden istället
bara antalet olika piller jag har ger mig ångest, så det är för att försöka ta hand om mig själv
 

**censur**

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...