Har knappt sovit inatt heller....... jag blir fan vansinnig snart........ och inte gör det saken bättre att ställa om till vintertid så att man får en extra jävla timme att överleva....... Jag har jättesvårt att ställa om efter klockan... har alltid haft det...... det rubbar den lilla dygnsrytm som jag har...... Jag fattar inte varför, för det handlar ju bara om en ynka timme...... Sen kan jag erkänna att jag fortfarande stör mig på att det ändrades sedan vi gick med i de europeiska galenskaperna.... eftersom sommartiden då blev anpassad efter de mer södra delarna av europa...... Helt jävla värdelöst.......

Jag slåss fortfarande med mig själv....... om hur jag ska känna....... att vara somatisk patient............ Det är ju det här jag önskat i princip hela mitt liv..... men ändå är det inte "tillåtet"........ Det gamla sitter så hårt fast i mig........ Så länge man kan stå upp så är man inte sjuk......... utan då gör man det man ska........ punkt..... Egentligen har jag bara varit somatiskt sjuk två gånger de sista 10 åren.......... På våren då jag hade flyttat hemifrån och fick rejäl influensa....... Då tog jag mig inte ur sängen......... knappt på toa...... Vet att jag tänkte att om jag inte går ut i köket och ordnar någon näring nu så kommer jag att dö här....... Det var när jag bodde i korridor........ Minns att jag flyttade telefonen så nära sängen som sladden räckte...... för mamma skulle ringa......... men när hon ringde så nådde jag inte......... fattades 2-3 cm......... så jag orkade inte hänga ut mer över sängkanten för att kunna lyfta luren.......

Andra gången var när jag hade körtelfeber........... Kände mig lite vissen.... det här måste ha varit hösten -04......... Fick se när jag borstade tänderna att jag hade stora knölar på halsen....... de pekade rakt ut så pass att jag såg det........ och när jag kände så var allt svullet....... Hade ingen aning om vad körtelfeber var då...... men jag vet var jag blev smittad..... på kårhuset......... och jag smittade min kursare........ vi delade flaska.......... Vi läste en mattekurs då..... och satt längst fram i hörsalen....... Och tårarna började rinna... det var så pinsamt............ men det måste ha berott på att körtlarna var så uppsvullna......... Jag missade en föreläsning........ en fredag............ På torsdagen innan jag och kursaren skulle cykla hem så skulle vi kolla mailen lite snabbt....... En gammkorridorare kom förbi och jag sa hej och pratade lite......... Sen precis när vi skulle gå.... så hostade jag till lite.......... och det lät och kändes som att något gick sönder inuti kroppen.......... Sen kunde jag knappt röra mig......... hade så jävla ont i sidan och bakåt ryggen......... Så dagen därpå kunde jag inte resa mig ur sängen...... så då var jag hemma från skolan.......... Tog skärpet till morgonrocken och knöt en ögla........ kastade den tills dess att jag träffade så att den kom över ena foten.... och så drog jag mig upp........ Det var enda sättet att gå på toa....... Allt gjorde ont.... precis allt.......... Personalen på psykavd har tappat hakan när de hört om mina "bravader"..................... Körtelfeber kan ju vara allvarligt.... och lever och mjälte kan förstoras........ Som jag ser det så brast en muskel eller liknande pga att det var så svullet.... för det knakade inte....... det lät mer "brosk-aktigt".........

Min kursare sprang till vårdcentralen....... jag fattade inte varför, för det var hon som sökte på nätet och kom på att det var körtelfeber......... Och kan man bara svälja så att man får i näring och vätska så finns det inget vården kan gör åt det....... Men på senare tid har jag förstått att det tillhör hennes personlighet...... kanske är det så "medelsvensson" är........ det kanske är "normalt"........... Jag vet inte, men i min värld ringer man inte sjukvårdsupplysningen för att man fått skräp i ögat pga lite blåst, och fått bort det, men det fortfarande känns irriterat men inte syns alls....... För jag skulle tänka att det bästa var att vila ögat... blunda... för det kan ju ha blivit skav under tiden som man hade partikeln där........... Det är så jag alltid har tänkt och gjort.... Vet när jag som barn stukade foten så att jag knappt kunde stödja på den........ men jag linkade runt så gott det gick........ Det tog månader innan smärtan började ge med sig..... men det fanns inget annat i min värld än att stå ut...... Särskilt inte eftersom alternativet att bli "undersökt" av någon vårdpersonal var min största skräck............ Jag var helt övertygad om att OM jag skulle hamna under den luppen.... så skulle de se att min pappa slog mig......... och vad jag teg om och bar på som "han" gjorde med mig........... Jag vet att jag alltid tänkte att jag måste bita ihop... för om de tog mig till vårdcentral eller sjukhus så skulle de få reda på allt.... och då skulle pappa slå ihjäl mig........................... Skulden och skammen var en så stor del av mig......... och är fortfarande.......... Jag ägde inte mig själv...... jag styrde inte mig själv........... ...och det gör jag fortfarande inte........ men... jag jobbar på att bryta det mönstret...............

Därför.... så betydde gynläkarens ord så enormt mycket.......... "du ser ju ut som vilken annan tjej som helst".......... trots att jag skakade... och gråtit...... och hyperventilerat........... Det är den finaste komplimang jag någonsin fått.....

Ja... var vill jag komma med det här då........ Inte vet jag......... men det är väl fortsättningen på att försöka inse att jag bara är människa......... att människor blir sjuka...... och att jag inte borde döma mig själv så hårt.................. Jag vet ju det.... men känner inte alls så............... Förnuft mot känsla....... som vanligt.........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...