varit hos min t....... inget upplyftande samtal direkt........... sa som det var... att jag gick dit för att hon skulle känna sig lugnare........... jag är för trött för att orka bry mig...........

tror att hon blev arg......... samtidigt som hon förstod........... jag grät..... hon lyssnade........... och så tjatade hon om att jag borde träffa läkaren... och att det verkligen är synd att jag inte tänker göra det............

svarade samma sak som förra veckan....... att jag också tycker att det är synd......... jag vill träffa henne, men jag kan inte............. kan inte sitta där och skrika och gråta.......... jag VET hur det kommer att stå i journalen sen.........

min t körde ut mig straxt före kl 11........... hon brukar aldrig göra så........ inte när vi är mitt i någonting.......... men hon har börjat med det efter sommaren.......... det är inte som att hon har bråttom att göra eller vara någonstans sen....... utan hon bara gör så.............. så våra tider har blivit en kamp mot klockan.......... jag måste ständigt hålla koll på vad klockan är och kan inte släppa tiden alls........ för sen blir jag ju utslängd........ oavsett hur jag mår och hur mycket jag gråter och skriker........

dessutom påstod min t att läkaren skrivit och skickat utlåtandet till fk........ vilket jag vet inte är sant......... men hon sa att läkaren hade sagt det............ så någon av dem ljuger eller har missuppfattat den andra............. jag misstänker att min t har fått höra att det är på gång......... och så säger hon till mig att det är klart och skickat för att hon tror att jag ska träffa läkaren då........... men nej, jag går inte på det..........

har svarat läkaren och mailat min t..... 2ggr........... men ingen av dem svarar........ och jag orkar inte bry mig............... behöver inte träffa min t på torsdag om hon inte vill........... det lilla av mitt liv som jag lyckats pussla ihop går bara sönder mer och mer..... så vad spelar det för roll om jag går till henne eller ej.......... särskilt när jag blir utslängd såhär........ hade jag betett mig illa så hade jag förstått det....... men nu sitter jag bara där och gråter och piper.......... och så reser hon sig bara och då är det dags att gå och ta jackan och häva sig ut därifrån............

känner mig så jävla övergiven............. lämnad......... sviken.....................

känns som att jag vill skrika till den här jävla vården "SKIT I DET DÅ!!!".... och sedan bara ta livet av mig............

varför inte.............. här har jag inget mer att hämta...............

jag orkar inte mer......... det är bara så....... kraften är slut............ och jag ser bara hur den lilla tillvaro jag lyckats skapa... krackelerar........ ser och känner spricka för spricka som letar sig genom grunden... och som till slut kommer få allt att rasa................

mår så jävla dåligt så jag orkar inte.......

orkar inte gå till terapeuten........... men gör jag inte det... så finns det risk för att cp-läkaren dyker upp här hemma... med ett vårdintyg, polis och vaktmästare med huvudnyckel.................

igår kväll sökte jag på nätet igen...... efter små stall.... som kanske vill och behöver ha någon som mockar, sopar stallgången, borstar, osv.......... men.... det är omöjligt.......... hittar ingenting.......... inte ens de stall som jag vet finns.............

ska det sluta såhär...............

varför får jag alltid en försmak av det jag drömmer om och mår bra av.... och sedan tas det ifrån mig för gott............ men jag antar... att det är min lott här i livet.............. det blir ingen ridning.... inget hus........ ingen familj........... ingen ssk-utbildning............ inget jobb............... ......ingenting................. herregud, inte ens vården VILL försöka hjälpa mig med det som de skulle kunna...........

önskar av hela mitt hjärta att jag dör idag........... blir påkörd......... får ett flygplan i skallen................. att någon skjuter eller knivskär mig till döds............. vad som helst... bara jag slipper det här jävla "livet"............

mår så f*cking jävla dåligt......... ingenting blir bra.... ingenting!!

försöker laga lyktan jag köpte och satte ut förra året.... till minne av min vän... och andras vänner och släkt... som tagit livet av sig..............

kan inte andas......... och jag känner bara hur fet jag är...............

äcklig..... och tjock.........

har inte gått ner ett skit.........

jag måste samla vatten........... eller också är jag en enda fettsvamp.......... suger åt mig precis allt fett jag får i mig............ alla kalorier...............

har ångest så jag mår illa........ inte tagit någon stesolid idag............ försöker dra ner på dem... igen............... inför plastiken................ jag måste göra allt jag kan för att klara av ingreppen............... och då måste den lugnande medicinen ha effekt............ och ju mindre stes jag tar inför det, så finns det en större chans att stesoliden hjälper då.... trots att det är meningen att enbart midazolam ska göra det...............

känns ännu jävligare nu......... än förra veckan........... och då kändes det som om livet var slut på torsdag kväll/natt.....................

får se vad läkaren säger om att jag ställt in tiden då vi skulle träffas......... men jag tror att hon fick reda på det i fredags, för hon har varit i tjänst på fredagarna före "hennes veckor" tidigare.......... så hon har väl inte så mycket att säga............ jag är pissjobbig som inte tycker att det är ok att hon lämnar in läkarutlåtande till fk för sent......... och för att inte sitta och skrika åt henne så ställer jag in tiden för träffen....................

har inte tränat idag........ tänker inte göra det heller........ får se om jag kan göra det imorgon........ om höften har klickat rätt då............

har haft astrid ute ikväll............ hon är så mysig och fin........ världens finaste......... och nu är tildan ute och springer av sig............. henne får man lyfta ut ur buren för att hon ska fatta att hon får vara ute..... medan astrid står beredd och väntar på att man ska ställa dit en stol så att det blir mer bekvämt för henne att hoppa ut och in ur buren.......... ...nu sitter hon och stirrar på mig..... och jag vet precis varför........... det är samma sak varje kväll................. MOROT.......... hon vet att jag ska gå till kylen.... prassla lite...... fatta skalkniven...... och skala moroten......... och det är precis det hon väntar på nu...............

ska duscha...... vet inte om jag ska göra det ikväll eller imorgon innan det är terapidags......... tror inte att jag orkar det ikväll............ orkar ingenting.............. vet inte om jag orkar det imorgon heller....... men.... jag får väl gå till terapeuten som jag är............... jag är säkerligen inte den första som kommer dit i synligt dåligt skick....................

snart ska jag krypa ner i sängen och se på tv...... dags för "paranormala söndagskvällen"........... en liten tröst mitt i allt........

.........varför inte dö nu........ då behöver jag inte lida mer.... inte slåss mer för att få den hjälp jag behöver men inte får.....................

har knappt ätit........ kört 4 träningspass........... men ändå gått upp... ännu mer sedan igår...............

låg och smsade med en vän inatt.......... hon mår jättedåligt...... och jag var så ledsen........... så vi "skrev av oss" till varandra... och tröstade varandra............. kändes fint... ♥

kroppen värker idag.... efter att ha släpat höbalen över hela stan............ och så är jag förkyld.......... har kämpat mot det så länge nu.... men nu är jag förkyld.......... tänker inte titta om jag har feber.. för har jag det så mår jag ännu sämre...... bättre då att inte veta och låtsas som om allt är bra..... .......det är ju så jag gör med resten av livet, så varför inte............

ska ligga i sängen idag........ vila......... eller ja... försöka vila............

jag har säkert druckit 3 liter vatten - ikväll........... visserligen är ju pizza salt..... och jag har tränat.......... men såhär törstig har jag aldrig varit i hela mitt liv.................... skulle kunna svepa en halvliter till... men det går fan inte för då spyr jag............

och varför.... VARFÖR MÅSTE JAG ÄTA SKIT SOM JAG BARA MÅR DÅLIGT AV??????? det är fan bättre att skära sig! det både lindrar och förebygger!

JAG HATAR MIG SJÄLV!!!!!!!!!!!!!!

nu.... är den här perioden av hetsätning officiellt över............ punkt. inofficiellt också.

nu ska jag försöka lyssna på ljudbok........ cd-skivorna är så repiga från tidigare låntagare på biblioteket att ett spår låter som en jävla scratchad rap-låt............

När det var klart att min t inte hade någon tid till mig idag så gav jag upp........ Tog till en av mina vanligaste strategier...... stoppa i mig stesolid och göra ett "break"......... ett totalt avbrott från det jag håller på med och där jag är.......... Så jag gick till Granngården..... för nu har de som först fått in balar av hö....... Så jag släpade dit säckkärran........ och lastade demonstrativt på höbalen..... i egen medhavd sopsäck - vilket DE ska hålla med egentligen........ och så var det bara att börja knalla iväg hemåt............. med 22kg hö och bara uppför på andra halvan av vägen.............. Höll på att svimma efter halva vägen.... och då hade inte ens uppförsbackarna börjat än.............. Stannade och tog en kort paus och smsade............ Mamma svarade senare att hon var orolig över om jag orkade ta mig hem, och ville att jag skulle höra av mig när jag var framme......... Alltså, jag har ju inget val! Jag MÅSTE orka - även om jag inte orkar! VEM skulle hjälpa mig??? Jag har inget körkort, känner ingen med bil, kan inte ringa efter en taxi....... osv...... och jag har inget PO. Kunde se soc-kärringen framför mig och höra hennes "LILLA gumman"-röst..... "det är inte meningen att det ska vara så svårt".......... JÄVLA BULLSHIT! Mitt liv har alltid varit såhär, det är fortfarande såhär - och kommer alltid att vara såhär! Nackdelen är att jag inte orkar leva längre. Fördelen är att JAG sköter MIG SJÄLV OCH MITT! Jag måste ha mat till mina djur över vintern, för då är det ännu värre att släpa 22kg över snö och is.

De värsta backarna kom på slutet.... svetten rann.. kroppen värkte..... men vad hade jag för val....??? Att inte orka finns inte, för ingen annan i hela världen kan hjälpa mig med det.......... Det är ju bara så! Jag har försökt! Pratat med ridterapeuten om det, eftersom jag utgår från att hon någon gång handlar på Granngården..... och i princip far förbi hemma hos mig på vägen hem.... men hon verkade inte vilja varken ta mig med eller handla åt mig, trots att jag sa att jag självklart skulle betala för skjutsen och hjälpen. Men hon menar inget illa. Hon förstår bara inte. Det var dem största lärdomen i stallet igår. Hon saknar kunskapen om människors själar..... hur människor fungerar.... och varför........ Hon förstår tex inte alls att om man har en trasig bakgrund så behöver man stabilitet... och inte bara x antal ggr utan veta att det är något varaktigt........ Det är första gången som jag saknat psykiatrin i stallet... för det är så självklart inom psykiatrin med problematiken...... De förstår att det behövs en stabil grund... innan man kan ta ett steg framåt eller hoppa..... Särskilt när man växt upp i ett hem där allt var - och är - instabilt. Jag försökte föra fram mina årsikter och förklara... men ridterapeuten förstod nog ändå inte.... så till slut gav jag upp. Det är liksom ingen idé att slösa tid och energi på att argumentera med någon som är tvärsäker på att hon har rätt..... och låta det ta tid från mitt umgänge med hästarna.... Jag önskar verkligen att livet i verkligheten kunde vara som det är i stallet - spontant och lite "hoppigt". Men verkligheten fungerar inte så. Här måste man säga och skriva rätt saker till rätt instans.... och i rätt tid....... Man ska stå i kö för att få något.... anmäla sitt "intresse" för olika rehabiliteringar.... osv..... Livet för andra, inte för mig i alla fall, är liksom inte så okomplicerat som ridterapeutens. Bara en sådan sak som att fara och handla - hon sätter sig i sin egna bil och har körkort och pengar att handla för...... och jag har inget av det..... Därför är jag beroende av att PLANERA..... ORDNA... FIXA BACKUP-PLANER............ För skulle jag inte göra det så skulle hela mitt liv rasa samman. Alla pratar alltid om hur viktigt det är att "ha struktur" i sitt liv, särskilt om man är sjuk. Och då fungerar det inte att bara kasta sig hals över huvud in i olika saker. Jag frågar mig samma sak som ridterapeuten brukar fråga - är det någon som dör av om du gör fel. Och ja, det är faktiskt det när det gäller vissa saker. Jag måste ha pengar att leva på och jag behöver hjälp att orka överleva dag för dag - eller snarare timme för timme. För så jobbigt har jag det. Och min enda paus från allt det är stallet. Och så pratar hon om att jag ska "gå vidare". Det går inte, livet, själen, fungerar inte som så. Bränt barn skyr elden - det kommer alltid vara så. Alltid. Så då måste man vänta tills barnet växt till sig.... och lära sig faran och ansvaret med elden. Först då kan "barnet" hantera elden.

Känner att jag i alla fall sagt ifrån på mitt lilla sätt "mellan raderna" - förutom samtalet vi hade. Har nämligen mailat henne och bett att hon skriver lista på de stall som är SMÅ där man ev man kan fråga om de vill ha gratis hjälp..... och var det finns ridskola för vuxna och som har lika små grupper som hon har. Jag har sökt på nätet sedan i våras men inte hittat något. Det känns inte så... "välkomnande".... att man anmäler intresse nästan ett år i förväg, men får då svaret att "vi får se om någon hoppar av så att det finns plats"........

Som sagt - jag vet att hon inte menar något illa, utan det är förmodligen brist på "människokunskap"..... men det gör inte att jag mår bättre....... Har i alla fall förstått ATT och VARFÖR  hon behöver en kontakt vid psyk för att kunna bedriva ridterapi genom avtal med landstinget..........

Jag försökte i alla fall förklara vad jag - och andra i min sits - behöver.... och mer än så kan jag inte göra. Vad gäller "hotet" om att begränsa ridterapin till x antal gånger.... så ja, vad ska man säga... Det fungerar på de som är kortvarigt sjuka.... för det är så det brukar gå till med annan terapi - man sätter upp mål, träffas, och så är man klar sen. Men den problematik som är av typen jag har... sitter för djupt rotad i märgen... så det enda som hjälper är stabilitet, ramar, trygghet, infriade löften....

Får väl se om/vad hon säger på tisdag..... eller torsdag. Är lite svårt att prata

med henne när man inte är på tu man hand på tisdagarna.

Och egentligen - vad finns det att säga.... Ingen av oss har rätt eller fel... så det kvittar ju. Hon har stallet och hästarna - och sin utbildning..... jag har min djupa och allvarliga skada som jag behöver hjälp med - och den kunskap jag har om mig själv och om min problematik.... Det är så jävla skönt att göra något som INTE är kopplat till psykiatrin... samtidigt som jag nu börjar se baksidan av det....... Det är inte för inte som min samtalsterapeut tröstar mig med att... den traumatisering jag utsatts för är en av de allra svåraste en människa kan utsättas för.... och hon menar att arbetet för mig att komma tillbaka måste få ta sin tid..... och jag behöver mer och långvarigare än någon som tex blir nedslagen och våldtagen av en okänd man på stan.......... För det har rotat sig så djupt i mig, och på så sätt gjort så stor - och långvarig - skada.........

Menmen.... det tjänar inget till att älta....... jag orkar inte. Hon har stallet och hästarna. Jag har behovet. That's the story.

Har varit och köpt pizza.......... trots att jag går upp i vikt som en elefant........ Det kändes rätt då... men jag ångrar mig nu........... ångrar mig så mycket att jag stoppar i mig en massa Stesolid...........

Ångrar att jag inte hörde mig för om huset som låg på Blocket... att hyra.... En bit utanför stan, men ändå så nära att det går att gå till och från stadsbussarna...... Det verkar aldrig bli några lediga lägenheter i området jag tittar på....... Och jag orkar inte bo kvar här.... även om det är det bästa OM jag skulle börja plugga...... och det billigaste alternativet för transport att gå i terapi........... men det känns minst sagt tragiskt att bo här för att det är nära till psyket.........................

Nu ska jag försöka att inte spy av ångest........ Försöka tänka på att jag har fixat hö till kaninerna över vintern nu, så det behöver jag inte bry mig om mer........ och jag gjorde det SJÄLV...... även om det knäckte mig totalt........ ...och så ser jag soc-kärringen framför mig...... och ridterapeuten som är raka motsatsen...............