har inte sovit inatt

händelseförloppet från igår bara återkommer

och vetskapen om att jag inte får veta hur lille A mår förrän på tisdag

annars vore det lättare att hantera

får se om jag orkar gå upp ur sängen

behöver ta mig ner på stan

men jag hittar varken långkalsonger eller överdragsbyxor

och jag kan inte samla ihop mig och finna orken att leta

borde ha tagit mer nattmedicin

är så jävla trött

"Haflinger" - hästras. Mycket stark ponny med speciell färg; ljus till mörkt gyllenbrun kropp med lingult till nästan vitt tagel. Mankhöjd 135-145cm.

jag gick till apoteket........ höll på att svimma...... men tvingade mig att ta en kölapp............... satte mig ner för benen bar mig inte............. pling.. så var det min tur........... lämnade fram leg och vad jag skulle ha................. tack gode gud för att det var en så vänlig själ som jag hamnade hos............... annars hade jag dött........................ för det visade sig att min läkare SKRIVIT UT MEDICIN SOM TOGS BORT 1 SEPT......................... jag förstod att det var så... MEN.. jag trodde inte att man KUNDE skriva ut en medicin som inte finns...................

så jag fick ta samma gift-oblat som jag har nu................. jag skiter i det.... för när jag väl gått dit och kommit så långt så hade jag bestämt mig för att inte gå därifrån utan medicin................ har mailat läkaren och sagt precis vad jag tycker om det här.... och begärt att hon skriver ut KAPSLAR istället.... så att jag slipper ligga i sängen i 3 timmar varje morgon innan jag kan förmå mig till att försöka ta medicinen som fastnar i halsen och nästintill får mig att spy..................

gick till terapeuten på skakiga ben sen......... och trots allt blev det ett ganska bra samtal... trots att vi hoppade från än det ena till det andra............. kändes i alla fall som att hon var min sida när jag gick hem, och det är ju huvudsaken............

det är storm här....... snöstormen överraskade mig på väg till min t.......... sen snöade det ända tills jag for till stallet............. och det blåser så in i helvete................ det har kommit en hel del snö.... men eftersom marken är "varm" så blir det modd......... och när det sedan blåser storm så är köldeffekten så stor att det blir is............ så det är is överallt......... till och med vattenpölarna blir täckta av is pga blåsten...........

for till stallet.......... tittade som vanligt efter hästarna........... de stod nere vid vindskydden........ blev glad av att se att S stod nära A........... de är typ "ärkefiender".................. sa det till ridterapeuten också................

vi satte oss ner i stallet eftersom det stormade så och rengjorde och smörjde träns......... hästarna fick vara kvar ute eftersom det blåste, för då torkar de ju fortare............ jag rengjorde och smörjde 2st träns................. medan ridterapeuten gjorde resten........ men för mig så är det en ren utmaning att plocka isär och sedan kunna sätta ihop rätt igen............. det roliga var att det första tränset jag gjorde rent var fel ihopsatt från början......... så jag höll på och krånglade med det tills dess att ridterapeuten kom på att den som smörjt det tidigare hade gjort fel.......................

klockan gick och vi satt och småpratade....... var riktigt mysigt.......... jag gillar atmosfären i stallet......... nej förresten, jag älskar den!

när jag äntligen var klar med mitt andra träns så var det hög tid för att gå och skriva i dagboken........... men eftersom ridterapeuten skulle släppa in hästarna och ge dem mat så stannade jag ute och tittade på........... det blev lite krångel, men det är ju sådant som händer........... jag tittade efter A........ undrade var han var.......... och så kommer han frustande och haltande mot öppningen.............. ögonen vädjade... "snälla hjälp mig"............. jag pratade med honom och gick mot honom........... han tog några steg så att han kom ut ur hagen........ och då var jag framme hos honom.............. jag började nästan att gråta.................. ropade på ridterapeuten.... men hon var i stallet och stormen utplånade min röst............ jag visste inte vad jag skulle göra........ jag ville inte lämna "lillen".... samtidigt som jag ju inte kan något om hästar, så jag behövde ju fixa HJÄLP................ jag tog försiktigt på hans ben.. tittade om han reagerade....... men han var lugn................ då tänkte jag att han kanske hade en stor vass sten satt fast under hoven....... han får det hela tiden............. så jag lyfte sakta och försiktigt upp hoven och tittade.... vågade inte röra något........... men jag såg ingen sten............... så jag klappade om honom... och sprang mot stallet........ och då skrek han efter mig.. kan fortfarande höra det......... då rann inte tårarna även om det var nära.... men nu forsar de.......... fy fan vad jag kände mig elak när jag lämnade honom....... även om han kunde se mig hela tiden och inte var långt bort........................ ropade på ridterapeuten att A var halt....... hon kom direkt......... hon kände också på hans ben.... och tittade under hoven....... men hon såg inget heller.......... jag tänkte bara "FAAAAAAN" för jag hade hoppats på att hon skulle hitta en sten att pilla bort och så simsalabim så kunde han gå igen...........

hon ledde honom mot stallet, sakta, sakta..... jag gick vid andra sidan.... kom på mig själv med att "pjoska" med honom...... "liiiiiiille gubben"........... och jag vet att man inte ska göra så........ så jag berömde honom för varje steg han tog mot stallet istället........ han kom in i sin box och började äta direkt... så jag tänkte att "han lär väl inte dö knall och fall"........... han skakade............ ridterapeuten kände på benet igen.... och hämtade en filt och lade på honom............ och jag kände mig så jävla maktlös.................. SÅ JÄVLA MAKTLÖS............ hade jag kunnat så hade jag burit in honom i stallet.......... för det där skriket när jag sprang för att hämta ridterapeuten glömmer jag ALDRIG....................

jag bet ihop i alla fall............ försökte vara lugn......... så att han kunde snappa upp den energin........... jag fällde inga tårar........... men det var nära............... för det där skriket skar in i märg och ben.................... en av de andra hästarna gick ut från sin box och var på väg in i en annans....... ridterapeuten fick ett telefonsamtal så jag försökte få henne att backa tillbaka in till sig..... det gillade hon INTE....... öronen åkte rakt bakåt... men jag backade inte, men gick heller inte mot henne... utan gjorde bara tecken för att få henne att backa......... till slut fick ridterapeuten mota tillbaka henne....... jag var mest rädd för att det skulle bi bråk mellan henne och den häst hon var på väg in till.. för det var det sista som behövdes.................

sen var jag tvungen att gå och skriva i dagboken........ men hade jag fått så hade jag stannat hos "lillen"....... stått och pratat med honom........ vad som helst.............. men jag VET att ridterapeuten kommer ordna den bästa hjälpen som finns........ det är en tröst............... hon kom in till mig när jag satt och skakade och skrev... och hon sa att han äter ju...... och ja, jag blev själaglad när han körde ner huvudet i hinken..... för då kan han inte ha SÅ ont..............

på vägen till bussen kom jag på vad jag sett när jag kommit 2½ timmar tidigare...... han hade stått bredvid sin "ärkefiende".................. jag reagerade på det............ men hälsade inte på hästarna eftersom de stod så långt bort i hagen................

herregud... inget att undra på att han stod så still trots att han hade sin "fiende" så nära !!!!!!! och jag MISSAR DET!!!

lille älskade A................... den nyaste medlemmen i flocken........ den som passar mig bäst rent storleksmässigt.................. den envisa och heta viljan som jag lärt mig att ta kontroll över...........

alltså, fy fan när han skrek när jag sprang och hämtade ridterapeuten............ mår illa............. han trodde väl att jag skulle överge honom.... och han kunde inte följa med sin flock heller...................

trodde inte att jag skulle kunna bita ihop.... för det skar i mitt hjärta för varje centimeter han tog sig framåt mot stallet........ men jag gjorde det........ jag grät inte.......

det här anledningen till varför jag inte kan jobba med djur.......... jag lider så in i helvete med dem när de har ont eller är sjuka............ de kan inte förmedla sig..... och det finns inget jag kan göra............ det är värre än att se en människa i nöd................ ja, för mig är det så, och jag betackar mig för att få kommentarer som tror att jag är en militant vegan eller nåt........ jag har bara så lätt att känna empati.......... och särskilt med de som inte har någon röst...... barn också............... kanske för att jag själv inte hade någon röst i över 20 år............................

JAG ÄR ETT JÄVLA PUCKO!!! jag borde ha reagerat när de stod där............... men istället var jag GLAD för att jag trodde att de kommit varandra närmre och accepterat varandra................ jag måste vara en riktig jubelidiot.............

och nu får jag inte veta någonting innan tisdag....................... hur fan ska jag kunna sova........... när P var sjuk så kunde jag inte sova heller........... och ja, jag vet att det är hästar, och att det tillhör stallverksamhet - det är sådant som händer........ men jag är inte van........... och jag kan inte hantera maktlösheten.............

hur jävla svårt är det att gå till apoteket.... ta en kölapp......... lämna en lapp på vad jag ska ha och leg........ få en påse....... gå till kassan....... betala.......... och gå därifrån...............

jag är en jävla idiot............

har ångest så jag dör..........

ingen har svarat ang annonsen jag svarade på............... om huset vid stallet........

gissar att det inte blir något av det................. faaan.........

ska jag gå förbi apoteket på vägen till min t.........................

GAAAAAAAAAAAAAAHHH!!!!

ÅNGEST!!!!!!!!!

......men jag har mosat till verksahetskärringen REJÄLT nu.......... känns så JÄVLA BRA att använda hennes egna vansinniga påhitt och regler MOT henne!!!!!

har tränat..... 2 timmar och 10 min non stop............... höll på att rasa ihop på slutet............ kom på att jag nog ska köpa en bukett blommor till min t imorgon........ men... det ska bli upp till 1 dm snö.... så då kan jag inte ta mig fram och tillbaka och ordna det före kl 10...........

fick den fina idén att istället överraska henne med att gå och hämta ut min medicin själv........... men desto mer klockan tickar, ju mer tveksam blir jag............ det klarar jag aldrig.................   

"Hej Maria! Har inte hunnit läsa dina mejl ordentligt.
Men för att du inte ska känna dig avvisad så
hör jag av mig. Kan inte ge dig en tid idag, hoppas
du tar det på rätt sätt om du förstår vad jag menar.

Kanske kan jag höra av mig sent i em sen jag läst
mejlen ordentligt - annars få vi träffas i morgon som
vanligt. Varm hälsning från *min t*"

jag får inte plats längre.......... hon har knuffat ut mig......... för att hon tror att jag mår bättre - antar jag...........

bara för att jag inte är i riskzonen att ta livet av mig inom de närmsta 12 timmarna - typ - så finns det inte plats för mig................

känner bara hur jag sjunker.......... och hon förstår inte........... fastän att jag berättar........... förklarar............

jag får inte gå i bildterapi... så att jag har någon mer att luta mig mot.......... för då förlorar jag henne.............  men själv har hon aldrig tid längre när jag behöver henne...........

visst... hon följer mig till kk....... och plastiken.... och ordnar en massa.......... men... min själ behöver henne också............. jag vill inte verka otacksam... för jag är enormt tacksam och lyckligt lottad att jag har en sådan här vänlig människa vid min sida........... men... allt är förändrat............

försöker komma på vad jag gjort eller gör för fel............ men jag kommer inte på något specifikt........... förutom att hela jag är FELFELFEL.....................

det här kommer gå åt helvete.

"Ratificiera" - (verb) stadfästa, bekräfta, godkänna.

jag är bara skit och skit ska skit ha....... det får jag ständigt bekräftat.........

det första jag ser när jag slår på datorn och kollar mailen är en tredje person på blocket-supporten som säger att ärendet ska lämnas vidare till någon annan - igen.... jag har nu kommit till stadiet att jag är så jävla förbannad att de kan dra åt helvete, så jag har sökt på nätet och tagit reda på hur jag kan nå annonsören på annan väg......... jag får väl inte svar på det, för jag verkar väl som en stalker... men hur fan ska man göra då när man inte får någon hjälp..........

min t har inte hört av sig......... så jag släpper det nu........... känns som att hon håller på att lämna mig fastän att hon säger att hon inte ska göra det.... men ändå beter hon sig så annorlunda på alla sätt emot mig........ och eftersom jag har talat om att jag mår dåligt av det.. och hon skiter i att ändra sig........ ja, då blir det som det blir........ när hon blir hård som sten så tänker inte jag blotta mina sår............ det går bara inte......

sedan hon gick ner i arbetstid så är hon mycket mer stressad och har mer att göra än någonsin...... så min gissning är - precis som den var redan då - att hon utför lika mycket jobb nu som då, men att hon har kortare tid på sig att göra det...... och då blir det som det blir............ sen att hon förlorat båda sina föräldrar på väldigt kort tid sätter väl sina spår också.......... kanske måste hon "stänga av" och vara hårdare pga det.........

ja, inte vet jag............. jag vet bara att det här inte fungerar............ och det gör mig skiträdd på ren svenska...........

magen är som en stor ballong..... så nu har jag stoppat i mig en halv karta laxertab............ ännu ett steg närmre ätstörningsenheten............ men vem bryr sig.......... jag orkar inte för jag gör det här för att överleva... och min t och min läkare är helt frånvarande och verkar skita i det... så VEM bryr sig???

INGEN!!

tänker bara ligga här idag, för jag orkar inget annat............ och det drabbar ju ingen heller.......

tack o hej leverpastej.......

hah!! nu har jag fått svar från blocket igen, och de skyller på att jag skickat flera felmeddelanden.. så det är därför det tar så lång tid.... men jag har fan i mig meddelat ärendenummer - om de bara hade orkat läsa det............. och tydligen får man inte skriva så mycket text som jag gjort.... men hur fan ska man veta det??? det står ju ingenstans!! och när det efterfrågas en presentation av en som person så ryms det fan inte på ett par rader!!