Hej,
Jag har bett mitt Personliga ombud, *namn*, att få tag i dig via telefon, men tvivlar på att du är anträffbar så därför mailar jag.
 
Jag vill veta om du läst mina brev och hur du ställer dig till det jag skriver där? Jag undrar också hur du tänker om att jag kommer anmäla kvinnokliniken till DO eftersom jag upplever att jag nekas hjälp till stor del pga att jag har kontakt med psykiatrin, och det är ren och skär diskriminering. Jag kommer även att anmäla kliniken till HSAN och Socialstyrelsen, eftersom "ni" bedriver en icke-seriös klinik där fin statistik och rädsla för anmälningar om felbehandling styr behandlingen. Jag kommer även att kontakta Patientnämnden för att få stöd, eftersom detta är så fel som det kan vara.
 
Under veckan kommer jag att inhandla det jag behöver för att utföra "operationen" på mig själv. Jag har inget annat val. Jag har lidit i 20 års tid och spenderat 4 år i terapi där detta varit en milstolpe och markering av en ny början där jag tar tillbaka mitt liv och skapar mig ett liv värt att leva. Smärtan är alltså så outhärdlig att jag hellre skär i mitt eget underliv än att fortsätta ha det såhär. Det borde säga allt och vara avgörande för hur "ni" ställer "er" till operation - men eftersom "ni" bara tror att det är psykiska problem så förstår jag att det inte ändrar någonting. Därför har jag skrivit anmälan till DO som kommer att postas måndagen den 30 nov. Det blev 3 sidor text där jag förklarar hur mitt liv ser ut med min blygdläpp samt hur "ni" fattar beslut och att "ni" nekar mig operation trots att min terapeut intygade att jag vet vad jag gör och vad jag ger mig in i, och hur viktigt det var. Har även tagit upp övriga frågor du ställde och uttalanden du gjorde. Sidan 4 innehåller bilder. Så så lågt har jag sänkt mig, så stor är smärtan som "ni" inte tror på - mitt namn och underliv blir på måndag *borttaget*. För så viktigt är detta för mig. Så det gäller verkligen att "ni" vet vad "ni" gör och gjort, eftersom "ni" får stå till svars för det.
 
Jag kommer även göra anmälan om felbehandling till både HSAN samt Socialstyrelsen. Bl.a om "er" policy att fatta beslut "i grupp" och "er" rädsla för "dålig statistik". Preskriptionstiden för ärenden hos DO och HSAN är två år, och jag kommer ägna de två åren att processa mot "er". För även om jag tvingas operera mig själv så ska ingen annan kvinna behöva blöda i underlivet pga skav efter en promenad eller cykeltur. Inte när det inte finns något annat som antingen lindrar tillräckligt eller att hon är införstådd och accepterar risken med en operation. Dessutom är det omöjligt att inte se det som felbehandling av er klinik att neka en starkt smärtpåverkad patient chans till hjälp, så att hon opererar på sig själv hemma eftersom hon har så ont att hon anser att det inte kan bli värre. Så du som sa att "ni" är rädda att bli anmälda för felbehandling - jag skulle aldrig ha anmält "er" om jag hade fått chansen till hjälp för jag vet riskerna. Jag hade kunnat skriva under ett dokument om ansvarsfrihet! Men istället har "ni" nu dragit på "er" en anmälan om felbehandling pga att "ni" inte behandlat en patient som borde ha fått behandling. Och om "ni" inte visste det så kan jag informera att anmälningar till HSAN ligger kvar i 4 år - oavsett vad de fattar för beslut. Vem som helst kan höra av sig dit och fråga om en läkare och få veta när och för vad läkaren är anmäld.
Socialstyrelsen och Patientnämnden har ingen preskriptionstid, så jag kommer att ha kontinuerlig kontakt med dem och meddela vad "ert" beslut inneburit och innebär för mig och min framtid.
 
Vad gäller statistiken så finner jag "Gynop" som någon som kan vara bra. Men som också kan vara farligt - för statistik får aldrig tillämpas på enskilda individers lidande! Och att sedan få reda på att *borttaget* gör bara att jag förstår ännu bättre hur "ni" tänker kring att neka operation. Det är fult och elakt, och inte minst farligt. Min statistikföreläsare talade om för oss studenter att det finns 3 olika sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik. Så det kanske "ni" borde diskutera, eftersom "ni" verkar ha glömt vad statistik är överhuvudtaget.

"Ni" har tagit mitt liv ifrån mig i och med beslutet att neka mig operation eftersom inget annat hjälper, och jag kommer dra detta så långt jag bara kan - för att andra patienter inte ska behöva leva med denna outhärdliga smärta som jag gjort i 20 år i hopp om att en dag få hjälp. Men för mig kom aldrig den dagen, utan jag tvingades skära i mitt eget underliv. Det önskar jag ingen människa på denna jord, utan jag kommer kämpa för att nästa patient ska bli tagen på allvar av "er" och inte som "simulant" eller "psykfall".

Som du kanske märker kommer jag inte anmäla dig personligen, utan hela kliniken eftersom "ni" aldrig fattar beslut annat än i "gruppen", enligt vad du sade. Men eftersom du är med där så kommer du att drabbas också - alla "ni som fattar beslut" kommer att beröras.
Men det kanske behövs för att "ni" ska förstå att "ni" inte skulle överleva en endaste dag i mina skor. Jag har tillräcklig förmåga att läsa av folk, så jag vet att du inte tror på min enorma fysiska smärta. Men skulle du gå en dag i mina skor så skulle det sluta med ambulans till akuten där du bönföll dem att stympa dig så att du slapp smärtan - så illa är det, oavsett om du vill inse det eller ej.
 
Jag vill verkligen inte orsaka varken dig eller kvinnokliniken problem och arbete, men så länge "ni" vägrar hjälpa mig så kommer jag inte att ge mig. Jag kommer dra det här till regeringsrätten om det så behövs. För det här är allvarliga och farliga saker, och handlar om människors liv och livskvalité.
En kvinnoklinik som inte hjälper en plågad kvinna, vilket leder till att hon skär sig själv i underlivet - för att få SMÄRTLINDRING (när det läkt) är både fel, farligt olagligt.

Ändrar "ni" "ert" beslut så lär "ni" göra det SNABBT. Nästa helg utför jag operationen på mig själv, och sedan skickar jag in anmälan om felbehandling till alla instanser. Rekommenderar att du ringer *terapeuten* eller *PO* om "ni" är villiga att omvärdera mitt ärende och förstår att jag menar allvar och är en människa och inte ett "psykfall". *terapeuten* är ledig på fredag, och *PO* är ledig onsdag och fredag em - bara så du vet.
Ingen av "er" vet säkert hur ont jag har, så det är FEL att döma ut mig utan bättre orsaker än vad du presenterade för mig i onsdags.
 
Jag tycker bra om dig. Därför ger jag dig och "er" chansen att göra fel till rätt innan det är för sent. Jag tror inte att "ni" bryr "er" om vilket eller ens funderar på att ändra "ert" beslut, men jag skriver i alla fall det här för att jag inte vill någon något ont och jag vill tro gott om människor - och läkare.
 
Hälsn,
Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...