mailade och ringde terapeuten som besatt

95% av gångerna jag ringde så var det "tillfälligt fel, försök igen om en stund"

vill slänga telefonhelvetet i väggen

till slut mailade hon i alla fall tillbaka

de hade haft problem med mailtrafiken - igen

pratade med henne och hon tyckte att det jag skrivit lät rimligt

att hon mailar och ringer till läkaren på kvinnokliniken och frågar om hon kan skriva remiss till annan klinik som kan hjälpa, och om jag kan få smärtstillande i väntan på det

jag SKA börja i ridterapi

JAG SKA

fick mailsvar av ridterapeuten idag och har svarat henne

hon är borta den här veckan, men nästa vecka ville hon att jag skulle ringa

får be mitt PO - om hon klarar av det

hon knäcker mig verkligen

hon gör inte ett skit

och när jag försöker prat-prata med henne så säger hon inget, och efter en stund börjar hon skämta och skratta

är så jävla sjukt när man sitter där och gråter och tårarna trillar nerför kinderna

hon har i alla fall lyckats ordna klipp-tid till mig på onsdag

så på onsdag kl 14 ska jag till frisören för andra gången

är så jävla nervös

mår ju inte som en dröm direkt...

smsade mamma mitt i allt pga att hon smsade mig

"hoppas du mår bättre idag" skrev hon

förbjöd dem att ringa mig i helgen för att jag mådde så jävla dåligt

så jag visste att hon ville prata med mig idag

skrev till henne att det finns saker som jag vill berätta för henne men som jag inte kan

särskilt inte då pappa finns kvar

och jag vill inte lasta på henne mer än vad hon redan bär

och heller inte få henne att hamna i kläm mellan mig och pappa

"Jag har skurit sönder mig på ena armen och låren, och förresten så har jag skav i underlivet som jag haft sedan jag var barn. Du minns säkert att du sa åt mig att 'inte pilla i stjärten' när jag var liten, men jag försökte bara lufta skavsåren för att de gjorde så ont. Och nu har jag sökt hjälp för det, men får ingen trots att det gör så ont att jag knappt kan gå. Jag har stått ut hittills av ren envishet och insikten att jag kommer få hjälp en dag, bara jag vågar berätta hur ont jag har, men nu får jag ingen hjälp i alla fall."

nej, don't think so !

mamma ringde och jag grät, men lyckades hålla rösten hyfsat stadig så jag tror inte att hon misstänkte något

sa att jag inte behövde eller ville prata med henne, och försäkrade henne att jag pratar med henne om jag vill och känner för det *lögn*

mitt PO hörde av sig innan hon gick hem och skrev att hon ev hade en timme på torsdag em att handla på - och då visste hon och skulle planerat efter att jag bara handlade hem mat för helgen sist

men hon lyssnar som vanligt inte

mailat tillbaka och frågat hur många ggr hon sökt gynläkaren idag och om hon fått telefontid, men jag tvivlar på att hon kommer svara på det

hon svarar inte på saker som hon inte vill svara på - alltid

orkade inte ta bussen och handla och jag tänker inte gå till maxi, för då gör det ont, och numera kommer jag undvika ALLT sådant

ont = gör ej

gick till pizzerian och köpte en kycklingrulle istället

kalorier för en vecka framöver, men ändå

vad spelar det för roll hur jag ser ut

nu när jag inte får hjälp

vilken man skulle vilja vara "intim" med en kvinna som har skavsår och blöder till och från - oavsett hur starkt smärtlindrande medicin jag kan få

det handlar också om min kroppsuppfattning - självklart

jag kopplar det här till övergreppen och kommer så alltid att göra - oavsett om jag står på morfin

så länge det finns kvar så finns "han" kvar

jag kan inte leva med det

har fått reda på att en av mina internetvänner mår jättejättedåligt

trodde att det berodde på mig som hon inte hört av sig

men när jag smsade henne så gick hon till attack på mig och påstod att jag alltid ska ha "drama"

blev så sårad att jag grät tills jag nästan kräktes

drama - borderline

men jag förstår att det här är inte hon

hon skulle aldrig göra såhär om hon mådde ok eller ens hyfsat

har aldrig varit med om det förut

blev vettskrämd

är så rädd att hon är ensam och inte har någon att prat-prata med

trots pojkvän och arbetskamrater

bad henne om ursäkt både i sms och på mail, och lovade att lämna henne ifred nu, eftersom det är det hon vill

och så skrev jag att hon får ringa mig om hon behöver

jag har så fruktansvärd telefonfobi, så jag fattar knappt att jag gjorde det

men jag blev så orolig för henne att jag verkligen ville göra det

ringer hon så kommer jag att svara

kommer vara livrädd - för att prata i telefon men framförallt för vad hon kan behöva för stöd

är ju ingen expert på pojkvänner, jobb, framtidsplanering, osv

men jag kan lyssna i alla fall

jag älskar henne som om hon vore min syster

och det skär i hjärtat att hon mår så fruktansvärt dåligt

tänker på min andra internetvän

har inte hört av henne på jättelänge

hon skrev sist att hon inte tror att hon kommer leva länge till

jag törs inte höra av mig mer till henne, utan väntar på att hon ska hör av sig

klarar inte av att höra att hon tagit livet av sig

får jag reda på att hon gjort det så kommer jag hämnas

ja, jag kommer hämnas - på hennes störda pappa som har våldtagit henne gång på gång och det slutar aldrig

han behöver aldrig sluta för att han "tillhör en familj av finare börd"

när hon berättade att hennes farmor dött och att hennes pappa tröstade sig med att ha sex med henne.......... då brast något inom mig

sätt gubbjäveln naken i bur mitt på torget med en stor skylt om vad han gjort och låt folk spotta på honom

han förtjänar inte att dö - det är ett för milt straff

han ska kastreras, någon ska hugga s*oppen av honom utan bedövning och sedan ska han sitta en hel jävla livstid i den där buren

och jag skulle önska att han levde LÄNGE

har bestämt mig för att vänta med att skicka in anmälningarna mot kvinnokliniken tills på fredag

de måste få tid på sig att ändra sitt beslut - annars är jag oresonlig

inte för att jag tror att de kommer ändra ett skit - de är ju läkare

men nu ger jag dem i alla fall chansen - en sista chans

göran är död

den äldsta Platy-hanen

han blev som förlamad i stjärtfenan och hela bakkroppen och kunde bara röra på de små fenorna där fram

misstänker genetisk missbildning eftersom hans bebis-yngel dog efter att ha uppvisat samma problem

han levde när jag fiskade upp honom ur akvariet

hade inte hjärta att låta honom sitta på botten tills han dog om 1-2 dagar

visste inte vad jag skulle göra

hade honom i en kopp med vatten först medan jag tänkte

mamma tyckte att jag bara skulle spola ner honom i toaletten, men vad är det för sista vila - berg- och dalbana när man är sjuk för att sedan hamna i ett stinkande avlopp, och gud vet hur länge han hade överlevt och plågats

ville göra plågan så kort som möjligt

lyfte ur honom försiktigt och tog den vassaste kniv jag hade

skar genom den lilla nacken så snabbt jag kunde

tårarna rann

kände mig som en mördare

visst, det var bara en fisk, men ändå

en sällskapsfisk med ett namn

* sov gott göran... förlåt att jag döpte dig efter läkaren som var så jävla elak mot mig... *

måste samla kraft för att orka handla imorgon

hur vet jag inte

 

jossan

30 november 2009 21:57

jag hoppas verkligen att du kommer kunna börja ridterapi. hästar är underbara och ger så mycket tillbaka. bara att dom andas mot din kind... puffar på dig med mulen eller rör sig under dig. jag älskar hästar!
vad hemskt med Göran. stackars! men vad bra att du kunde hjälpa honom och inte bara spolade ner honom i toan stackaren. det har jag alltid tyckt är så hemskt. så gör ju dom flesta har jag förstått =(
ang dina vänner så är jag säker påatt dom vet att du finns med dom i dina tankar och känslor!

sov gott min vän!
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...