har gett upp

gråter

tröstlöst

ingen har tid för mig

ser bara hur sanden rinner mellan fingrarna

har kramat den så hårt så länge nu

händerna orkar inte mer

allt faller

allt är förlorat

det här skulle bli mitt år

året då jag började ta tillbaka det liv som tagits ifrån mig

gång på gång

men istället faller jag sönder mer och mer

bort med pillren

bort med allt

acceptera ödet

och fatta ett slutgiltigt beslut utifrån det

ett beslut om döden

att tillåta sig själv att säga "jag orkar inte mer"

inse att man försökt och kämpat

faktiskt gjort allt man kan

men ändå förlorat

tänker sluta med cymbaltan om inte läkaren skriver ut xenical....... hon har talat om att det är enda alternativet........ och jag har sagt ok, då provar jag det........ men sen har det bara stannat där...... dött....................

berättade skamset om ätstörningarna för 3 mån sedan............ hon vet att jag inte längre tar laktulos....... för det är verkningslöst............ och istället förstör jag det sista lilla jag har kvar av min tarmfunktion med laxertabletter...........

då, för 3 mån sedan, skrev hon en remiss till kvinnokliniken..... som ingen vet vad som hände eller händer med............. för de svarar inte på mina mail... inga av läkarens samtal.......... ingenting....... och både deras policy och vårdgarantin säger 90 dagar............

vet att det låter som att jag klandrar min läkare, men det gör jag inte........ jag klandrar verksamhetschefen.... som inte gett henne mer tid att hjälpa än 8 timmar varannan vecka.......... och då har hon en hel jävla enhet full med patienter som behöver hennes fulla uppmärksamhet.............. ingen kan få den ekvationen att gå ihop............

känner hur ätstörningarna förvärras med pressen inför sommaren....... och all annan press................ de har tagit platsen efter rakbladen........... den stora tomma plats som de lämnat efter sig............ så det är inte så konstigt att ätstörningarna tilltar i styrka.................. går det som jag tror, eftersom jag vet hur långt skärandet gick....... så.... kommer det här med maten ta död på mig........... för det var på gränsen att rakbladen gjorde det.......... så nära....... så nära...................

men, men.......... finns det inte tid så gör det inte...............

då får man tacka för sig och försvinna lika tyst... ljudlöst... som man kom in i den här svängen....................

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...