tog dubbel dos sömnmedicin igår...... får göra det för min läkare eftersom jag står på så låg dos och dessutom så är den inte beroendeframkallande......

min kropp är verkligen knäpp.. INGET tar på den.......... läkare skrattar åt mig när jag talar om att det känns som om min kropp är resistent mot lugnande och sömntabletter........... "du som inte är så stor kommer inte ha några problem med det här"....... nähä.. och det är därför som jag sist fick en hästdos premedicinering innan operationen.................. den narkosläkaren förstod i alla fall...... men att få 20 istället för 15ml modazolam gjorde ingen skillnad i alla fall............

pillade i mig mina propavan inatt när jag skrixit här....... men ändå vaknar jag tidigt.... för tidigt........... och de idioter som frågar gång på gång om jag inte får "hangover" när jag tar medicinen  så sent.. ja, de borde hålla käft............. som den där störda ssk på avdelningen när jag var inlagd........ när hon jobbade natt så var hon jättebra, och då delade hon nattmedicin eftersom hon jobbade natt... LOGISKT! sen när hon började jobba dag och hade sena turen, så tyckte hon ändå att hon skulle dela nattmedicin till alla! vilken jävla idiot...... jag hade ingen aning om att man fick välja och ville inte vara besvärlig... men efter att bara ha sovit ett par timmar varje natt och vaknat kring kl fyra-halv fem så var jag desperat.......... tog upp på ronden att jag inte orkade hålla på så länge, utan att nattpersonalen skulle få dela nattmedicinen.......... det gick igenom - såklart, eftersom det är så som det SKA vara om man inte vill något annat själv....... och jävlar vad kärringen blev förbannad............. hon sa inte det rakt ut, men jag såg det på henne...... och när hon kom där med sin bricka till de andra så fick jag minsann höra........... men.. jag brydde mig inte.. för i mina ögon skulle hon själv behöva vara inlagd......................... dessutom.. så började alltfler tacka nej till nattmedicinen så tidigt...... för det var bara när hon jobbade em/kväll som nattmedicinen delades kl 20....................... och hon blev bara mer och mer sur och irriterad............

på sommaren en dag så var det bara jag och en annan patient på hela avdelningen (det var en mindre avdelning... "psyk-iva" och avgiftning).... för de andra var ute eller hade nattperm........ och då passade personalen på att ägna oss lite extra tid.... fråga och prata mer... helt enkelt mer omvårdnad....... men ingen av oss två ville prata med kärringen, vilket hon visste... och det kunde hon bara inte ha...... så då skällde hon ut personalen som "bara satt där" istället för att fylla på saker från förråden......... hon tjatade på ALLA..... och till slut så hade jag fått nog...... jag frågade henne varför hon sa till flera olika kollegor att gå och utföra samma arbete som hon redan tilldelat någon annan... och undrade varför vi som var tvungna att sitta på avdelningen inte kunde få den extratiden när det nu FANNS tid över............ hon svarade inte på det, och sen såg jag henne inte mer den dagen.......................

på ett sätt förstår jag att vissa tyckte att jag var konstig........ för de är vana vid att bli kallade "jävla f*tta", "n*gerjävel", osv... men jag gick aldrig till personangrepp...... och var lugn mot personalen i alla lägen.......... så en del av dem visste väl inte vad de skulle göra eller hur de skulle reagera...........

har varit mycket sådant genom åren........ jag har fått ta så mycket skit och blivit stämplad som sååå jobbig och att jag har alla möjliga sorters diagnoser.... bara för att jag tänker själv och frågar lite försiktigt......... de är inte vana vid frågor....... utan man ska köpa deras jävla universallösning.... de är ju orakel, och orakel ifrågasätter man inte................ och som psyksjuk så ska man inte kunna tänka och vilja vara engagerad i sin egen omvårdnad.... utan man ska bara "falla in i ledet"...........

glömmer aldrig när jag hade den där gubben som läkare.......... fy fan...... han tjafsade på om att jag var tvungen att ta någon jävla neuroleptika mot psykoser, men jag har aldrig varit psykotisk, och sa till honom att jag bara skulle må sämre av att ens försöka..... för jag känner mig själv och vet vilken jävla ångest medicin kan framkalla........... han blev såklart förbannad och sa att han visste exakt hur den medicinen fungerade........ och till slut frågade jag honom om han trodde att han kunde mer än läkemedelsverket och FASS....... och idioten svarade JA........... och DÅ beslutade jag mig för att ALDRIG ens lyssna på vad puckot sa......

sista gången jag träffade honom så gjorde jag total slarvsylta av honom.......... jag använde hans "knep" mot honom själv............ han och hans jävla tystnad, stirrade analyserande och såg arg ut, tills dess att patienten bryter tystnaden.... säger något, går iväg eller vänder bort blicken........... men DÅ JÄVLAR..........jag ställde en fråga och han satt och stirrade sådär........ och jag glodde tillbaka med samma blick och tänkte "LILLE gubben, du vet inte vem du har att göra med"............. till slut tittade hjan bort och sa något kort......  och då.. då satte jag in nådastöten.......... jag sa att " då var det väl inget mer då" och så reste jag på mig och lämnade rummet.................. adrenalinet pulserade i hela kroppen... har aldrig varit med något liknande... varken före eller efter den gången......... synen försvann nästan........ kunde se i mitten... som i en tunnel........ men runt om så övergick allt i vitt........ kritvitt.............. istället för mörker eller svart..........

minns att jag gick ut till matsalen och hällde upp mjölk...... personalen såg på mig och det var dödstyst...... alla stannade upp med det de höll på med............. de visste ju om vilken jävel han var.......... så svischade han förbi mig bakom ryggen på vägen ut och fräste "jag hör av mig imorgon"............ och SEN... sen satte jag mig ner......... och bröt ihop........... personalen samlades runt mig......... undrade hur jag mådde....... och vad som hade hänt.......... kan tänka mig att för en del så var det först då som ljuset gick upp för dem att jag inte var så jävla bombad som läkarna framställt mig som i min journal...........

efter den dagen har gubben inte pratat med mig............ han hade aldrig något avslutande samtal med mig trots att verksamhetschefen lovat det ett flertal gånger............. men det bästa var när jag och min t mötte honom... jag tittade på honom och sa "hej" medan vi passerade varandra.... men han sa INGENTING..................... då fick min t bekräftelse på allt jag berättat för henne om honom.......... hon ville inte tro mig, eftersom hon jobbat i årtionden tillsammans med honom....... men sedan den dagen så FÖRSTÅR hon........ hon berättar fortfarande om att han vrålar "hej" så fort han ser henne, och beter sig som århundradets idiot.......... hon brukar också säga att mellan oss två... så vet hon att han vet om att han gjort fel och blivit utskälld av sin chef........ ..för annars skulle han inte bete sig som om han vore en efterbliven idiot..................

ja....... nu har jag lyckats trycka undan flasharna en stund............. men snart kommer de igen..............

 

ensam kille

9 januari 2011 00:37

Känner igen det där du beskrev när du stormade ut ifrån den docktorn men bultande hjärta och tunnelseende har hänt mig några gånger med när jag "försökt" sagt ifrån på jobbet eller något :/

http://en-ensam-killes-liv.bloggplatsen.se

Maria

9 januari 2011 10:49

ja, det blir nog så när bägaren rinner över.. och om du är som jag så bara sväljer och sväljer man... men så kommer den där sista droppen... och då får man världens adrenalinkick....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har idag lämnat in nycklarna till min slitna fallfärdiga lägenhet, så nu är jag utflyttad. Men fy fan vad ledsamt, grät när jag stängde dörren och låste för allra sista gången. Den må ha varit ful och skruttig, men perfekt läge, planlösning, stor mys...

Månaderna har gått. Jag har det så bra här i fjällen att tiden rusar iväg. Men det är skönt med tanke på det här "paus-året" pga Covid-19. Kan inte minnas när jag senast hade såhär lite panikångest och ångest. Ingen direkt stress över något. Nu är ja...

Det mesta har kört ihop sig. Men jag hoppas att det ordnar sig ändå till slut. Jag hade läkarsamtal och var mer eller mindre beredd på att få höra att jag är dum i huvet som tror att jag ska klara mig utan att fara till psyk en gång i veckan. Men l...

väntar fortfarande på offert från den "bästa" flyttfirman har handlat lite och skickat paket till mamma för hon fyller snart år gått riktig långpromenad med vovven så nu sover han gott på soffan känner mig så rastlös allt vara snurrar runt på...

allt bara snurrar kan inte förstå att jag ska flytta känns som jag bara hittar på kommer bli mer verkligt när jag får tillbaka nya kontraktet och bekräftelsen på uppsägningen och när själva flytten är bokad   ska på samtal idag har inge...